Fredagens konsert med Norrbottens kammarorkester skulle ha dirigerats av Mats Rondin. Han avled sorgligt nog hastigt under en turné med Piteå Kyrkoopera under hösten 2014. Så denna konsert kan sägas vara en hyllning till honom.
Det känns därför fint att titta på den ljusa bilden av Mats i programbladet och läsa de fina minnesorden samtidigt som Norrbottens kammarorkester spelar två oannonserade stycken ihop med Luleå kulturskolas kammarorkester. Nya generationer redo att fylla tomrummet efter de som är borta.
Likaså på dirigentpulpeten. David Björkman är verkligen rätt person att ta över och med varm hand lotsa oss i publiken genom kvällens fyra olika verk.
Jacques Iberts Hommage à Mozart från 1956 – för att fira 200-årsminnet av Wolfgang Amadeus födelse – är en söt liten pastisch-pistill som är prefekt att inleda anrättningen med. Blåsarna briljerar stycket igenom.
Sedan så dags för nutida svensk konstmusik i form av Britta Byströms andra trumpetkonsert Screen memories. Kvällens solist Tora Thorslund torpederar allt motstånd och hennes triumfatoriska trumpetspel skär rakt igenom orkesterkulissen bakom henne likt en kniv genom hett smör.
När det är partier i detta ensatsiga långa verk där trumpeten tystnar gör hennes blotta närvaro på scen att hon ändå medverkar i musiken.
Efter paus ännu en hyllning. A.S. in memoriam är Rolf Martinsons finstämda hyllning till 100-årsminnet av Arnold Schönbergs Verklärte Nachte. Själfulla smekande stråkar.
Sedan blir det åka av från första till sista tonen. Som det plägar bli i en klassiskt vorden symfoni signerad de gamla mästarna. Franz Schuberts Symfoni nr 3 är absolut inget undantag. Här ger alla inblandade verkligen allt.
Det enda negativa med ett sådant här framförande är att det tyvärr får resten av kvällens program att blekna. Om det är något David Björkman och Norrbottens kammarorkester bevisar med sin glimrande Schubert-tolkning är det att gammal ändå alltid är äldst.