Konsert. KonsertBruno ÖqvistEn blå man med vännerMedverkande: Dick Ask, Gunilla Ask, Lotta Asker, Maria Erixon, Torbjörn Harr, Dan Johansson, Kjell Peder Johansson, Martina Lundberg, Björn Sjöö, Benty Ökvist, m.fl.
Hägnan, 9 augusti
Omkring Bruno Öqvist satt allt folket i en ring, och på Hägnan hörde de hans sång. Liknelsen mellan Dan Anderssons lägereldstrubadur och det som Bruno Öqvist med vänner bjuder på är en beskrivning så god som någon av det som utspelar sig under två härliga timmar på söndagseftermiddagen.
De fina historiska husen och härbrena på Hägnan blir till en perfekt inramning till de visor, om kärlek och politik, som får själen att börja må så där gott som bara en riktig förälskelse kan utmynna i.
Här är det kärleken till musiken och dess kraft som delas av sångare, musiker och publik. Bruno Öqvist är kittet som håller konsertkrukan samman.
Han sjunger, och spelar akustisk gitarr och elektrisk dito på vackraste vis. Benty Ökvist är inte sämre han, som sågare. Flera andra skickliga vokalister som Kjell Peder Johansson, Björn Sjöö, Lotta Asker, Maria Erixon och Martina Lundberg förgyller scenen med sin närvaro. Torbjörn Harr står för konsertens två komiska inslag.
I kompet måste särskilt blåsarna Dan Johansson, trumpet och flygelhorn samt Gunilla Ask saxofon nämnas. De ger flera av låtarna en extra dimension och ett välbehövligt djup.
Allt sjungs på svenska och det är tänkvärda texter som får en att stanna upp och betrakta den grå vardagen som kallas livet i en något annorlunda vinkel. En blå man med vänner kan ses som en något missvisande titel då man blir snarare röd, varm och rörd av de underbara utflykter som sker från scenen.
Det är sådana här opretentiösa konstellationer samhället behöver mer av. Människor som musicerar för att de tycker det är kul och inte av någon annan anledning. Och det är en anledning så god som någon. Vilket denna kanonkonsert var hörbara bevis på.
Hägnan, 9 augusti
Omkring Bruno Öqvist satt allt folket i en ring, och på Hägnan hörde de hans sång. Liknelsen mellan Dan Anderssons lägereldstrubadur och det som Bruno Öqvist med vänner bjuder på är en beskrivning så god som någon av det som utspelar sig under två härliga timmar på söndagseftermiddagen.
De fina historiska husen och härbrena på Hägnan blir till en perfekt inramning till de visor, om kärlek och politik, som får själen att börja må så där gott som bara en riktig förälskelse kan utmynna i.
Här är det kärleken till musiken och dess kraft som delas av sångare, musiker och publik. Bruno Öqvist är kittet som håller konsertkrukan samman.
Han sjunger, och spelar akustisk gitarr och elektrisk dito på vackraste vis. Benty Ökvist är inte sämre han, som sågare. Flera andra skickliga vokalister som Kjell Peder Johansson, Björn Sjöö, Lotta Asker, Maria Erixon och Martina Lundberg förgyller scenen med sin närvaro. Torbjörn Harr står för konsertens två komiska inslag.
I kompet måste särskilt blåsarna Dan Johansson, trumpet och flygelhorn samt Gunilla Ask saxofon nämnas. De ger flera av låtarna en extra dimension och ett välbehövligt djup.
Allt sjungs på svenska och det är tänkvärda texter som får en att stanna upp och betrakta den grå vardagen som kallas livet i en något annorlunda vinkel. En blå man med vänner kan ses som en något missvisande titel då man blir snarare röd, varm och rörd av de underbara utflykter som sker från scenen.
Det är sådana här opretentiösa konstellationer samhället behöver mer av. Människor som musicerar för att de tycker det är kul och inte av någon annan anledning. Och det är en anledning så god som någon. Vilket denna kanonkonsert var hörbara bevis på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar