Idén att låta en kompositör vara gäst hos storbandet under ett helt år och därmed i lugn och ro ihop med bandet kunna utarbeta ny, specialskriven musik har tidigare år varit ett synnerligen lyckat koncept. Och årets composer in residence, Peter Danemo är inget undantag. Att detta är musik som processats fram och ibland omarbetats flera gånger för att passa bandet så bra som möjligt hörs tydligt. Om det är något ord som kännetecknar kvällens kompositioner så är det genomkomponerat. Detta är musik som fått ta sig tid. Tid till att utvecklas och nå den ultimativa form den nu har.

När Björn Hängsel i två stycken byter ut sin bastrombon mot en bastuba är det ingen slump. Inte heller när saxofonsektionen går över till flöjt eller att Jan Thelin spelar basklarinett. Minsta lilla infall eller vinkel är genomtänkt. Utan att för den skull verka tråkig eller förutbestämd. Den spontana lekfullheten många förknippar med jazzen är ständigt närvarande.

Bland kvällens kompositioner fastnar särskilt Den nationalromantiska Hedvigsnäs där Adam Foreklids glimmande piano fint förmedlar arvet efter Wilhelm Petterson-Bergers Frösöblomster och för den svenska nationalromantiken in i 2015.

I Woodland spelar Christian Spering ett filmiskt kontrabassolo över träblåsinstrumenten som får hela kroppen att rysa av välbehag. Hyllningen Antoine till saxofonens uppfinnare som skulle fyllt 201 år igår är en funkig workout. Man undrar om det var detta Sax tänkte på då han konstruerade instrumentet som bär hans namn?

Som solister utmärker sig under aftonens lopp en hel radda; Dan Jonasson, Peter Dahlgren, Håkan Broström och Arvid Ingberg är bara några eminenta musiker som skiner denna kväll.
Peter Danemo är dynamitarden som får det dynamiska Norrbotten big band att explodera i ett musikaliskt fyrverkeri av sällan hört eller spelat slag. Som en annan känd dynamitard skulle ha uttryck det; Vilken j-dra smäll! Och ser sedan redan fram emot vad nästa composer in residence, den danska jazzbasisten Anne Mette Iversen, har att bjuda på.