Det känns väldigt tråkigt att behöva inleda ännu en recension av Norrbottens kammarorkester med att konstatera att vi har att göra med fyra verk av döda vita europeiska män dirigerat av en nu levande vit europeisk man, men fantasilösheten är faktiskt det första som slår en när man läser programmet.
Kvällens konsert inleds med musik av Mendelsohn. Fanny? Ne, givetvis av hennes bror Felix. Se där vad en liten ändring inom familjen kunnat göra för jämställdheten.
Med detta sagt så över till kvällens verk. Ouvertyren Hebriderna är ett programmusikaliskt verk av bästa sort. Ett musikaliskt minne av de stormpiskade skotska öarna såsom Felix upplevde dem efter ett besök där 1829/30.
Hans familj fick ett vykort hemskickat med ouvertyrens inledande toner skrivet på det. Också en semesterhälsning och vilken sådan sen! Här lyckas verkligen musikerna under Pierre-Andre Valade läckra ledning.
Mendelsohn beskrivs ofta som ett musikalsikt underbarn men han kan inte heller ha varit så pjåkig på ålderns höst, om vi får tro programhäftet som vet berätta att ouvertyren färdigställdes 1930, alltså 83 år efter hans död.
På ett annat ställe konstateras vad Bohuslav Martinu gjorde före sin död 1978 - han dog 1959. Då detta inte är första gången dylika plumpar dyker upp i protokollet, förlåt programmet, kanske Norrbottensmusiken till sin kader av folk som kan läsa noter borde foga någon som kan läsa korrektur.
Wagner skrev sin Siegfried Idyll exakt 40 år senare, som en födelsedagspresent till hustrun Cosima på julafton 1870. En liten orkester spelade stycket som bär namn efter deras nyfödde son, i trappuppgången i parets hus. Bättre musikalisk födelsedagspresent får man leta efter.
Bohuslav Martinus Parita för stråkorkester är ett av många nybarockverk från mitten av förra seklet som lyckas gjuta liv i barockens tonvärld. Det är karga och kärva klanger som är riktigt intressanta att få sig till livs.
I Max Bruch dubbelkonsert för viola och klarinett har han lånat klart hörbara partier av Ack värmeland du sköna.
Kvällens solister Kim Hellgren och Robert Ek visar med sitt viola-, respektive klarinettspel än en gång vilka skickliga musiker de är.
Musikaliskt är detta en toppenkväll. Det kan inte en mansdominerad repertoar ändra på. Och tur är väl det.
Johan E. Skoglund
Kvällens konsert inleds med musik av Mendelsohn. Fanny? Ne, givetvis av hennes bror Felix. Se där vad en liten ändring inom familjen kunnat göra för jämställdheten.
Med detta sagt så över till kvällens verk. Ouvertyren Hebriderna är ett programmusikaliskt verk av bästa sort. Ett musikaliskt minne av de stormpiskade skotska öarna såsom Felix upplevde dem efter ett besök där 1829/30.
Hans familj fick ett vykort hemskickat med ouvertyrens inledande toner skrivet på det. Också en semesterhälsning och vilken sådan sen! Här lyckas verkligen musikerna under Pierre-Andre Valade läckra ledning.
Mendelsohn beskrivs ofta som ett musikalsikt underbarn men han kan inte heller ha varit så pjåkig på ålderns höst, om vi får tro programhäftet som vet berätta att ouvertyren färdigställdes 1930, alltså 83 år efter hans död.
På ett annat ställe konstateras vad Bohuslav Martinu gjorde före sin död 1978 - han dog 1959. Då detta inte är första gången dylika plumpar dyker upp i protokollet, förlåt programmet, kanske Norrbottensmusiken till sin kader av folk som kan läsa noter borde foga någon som kan läsa korrektur.
Wagner skrev sin Siegfried Idyll exakt 40 år senare, som en födelsedagspresent till hustrun Cosima på julafton 1870. En liten orkester spelade stycket som bär namn efter deras nyfödde son, i trappuppgången i parets hus. Bättre musikalisk födelsedagspresent får man leta efter.
Bohuslav Martinus Parita för stråkorkester är ett av många nybarockverk från mitten av förra seklet som lyckas gjuta liv i barockens tonvärld. Det är karga och kärva klanger som är riktigt intressanta att få sig till livs.
I Max Bruch dubbelkonsert för viola och klarinett har han lånat klart hörbara partier av Ack värmeland du sköna.
Kvällens solister Kim Hellgren och Robert Ek visar med sitt viola-, respektive klarinettspel än en gång vilka skickliga musiker de är.
Musikaliskt är detta en toppenkväll. Det kan inte en mansdominerad repertoar ändra på. Och tur är väl det.
Johan E. Skoglund
Hej Johan!
SvaraRaderaKul att du gillade konserten. Det kändes fint att som säsongsavslutning få bjuda publiken på ett romantiskt program.
När det gäller den mansdominerade tonsättarlistan så är det en högaktuell fråga för oss liksom det är för många andra av landets orkestrar. Här få vi bl.a. hjälp av KVAST (Kvinnlig Anhopning av Svenska Tonsättare) som har sammanställt en ypperlig lista på verk skrivna av tonsättare som är kvinnor (www.kvast.org).
Redan 2016 kommer vi att kunna se ett litet resultat men mycket mer finns att göra. Som en parentes kan jag nämna att konserten du recenserar inkluderade i en den ursprungliga planeringen ett fantastiskt verk av fransyskan Louise Farrenc. Tyvärr fick hon ge plats för Mendelssohn eftersom besättningen inte fungerade för vår orkester.
Korrekturläsning är en konst i sig. Oberoende hur många gånger vi läser igenom våra texter så förekommer det dock att fel går vidare till tryck. Det kan vi bara beklaga. Mendelssohns Hebrider är givetvis inte färdigställt 1930 utan 1830.
När det gäller Martinůs dödsår så reagerade jag också på formuleringen när jag korrekturläste texterna. 1978 syftar dock på hustruns bortgång så här har vi inte egentligen ett faktafel utan möjligen en skranglig meningsbyggnad.
Varmt välkommen på våra kommande konserter!
Hälsningar,
Håkan Ekman
Producent för kammarorkestern