onsdag 20 september 2017

Läsmin recension av Lavotha och Hästbacka i dagens NSD

Magnifik kammarmusikafton

Slavisk afton för violoncell och piano
Andreas Lavotha cello och Christopher Hästbacka piano Kulturens hus, lilla salen
Tisdag kväll

Bohuslav Martinů skrev sina Slovakiska variationer för cello & piano i mars 1959, svårt sjuk i cancer, ett halvår innan sin död. Folkvisan Kde bych já veděla, Om jag hade vetat, utgör temat som det sedan följer fem variationer på. Hr bjuds det på, som i kvällens alla tre  stycken smäktande känslosamt cellospel från Andreas Lavotha som tränger rakt in i ben och märg. Även det följsamma pianospelet hos Christopher Hästbacka bidrar till den yttersta njutbarheten detta står för.

Aftonens andra verk, Alfred Schnitkes första sonat för cello och piano från 1978 bjuder på 3 sammanflätade satser fulla av intrikat pizzicato-spel på cellon. Kontrasten mot  de Slovakiska folkvisevariationerna kunde inte vara större.  Ett lysande exempel på den bredd kvällens solister besitter.

1901 skrev Sergej Rachmaninov sin  sonat för piano och cello. Ett fyrsatsigt verk som är ett romantiskt mästerverk som flyger fram i detta fantastiska framförande.

Detta var en konsert där samspelet från båda inblandade musiker är rakt igenom bländande. Detta var en kammarmusikafton som bjöd på allt en sådan bör innehålla och mer därtill. Magnifikt!
Johan E. Skoglund

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar