Läs min recension av Kimberly Marshall i dagens NSD!

Marshall och Bach får orgeln att rocka fett!

Kimberly Marshall
Luleå Domkyrka
Onsdag 15 maj 19.00

I ett avsnitt av den tecknade tv-serien Simpsons väljer busungen Bart att byta ut kyrkans, i hans tycke, tråkiga psalmer mot rockmusik. Organisten kollapsar och kyrkoherden tvingar Bart att rengöra alla orgelpipor han besudlat med sin rockmusik.

När man hör professor Kimberly Marshall sätta sig bakom läktarorgeln i Luleå Domkyrka och spela Johan Sebastian Bachs längsta Preludium och Fuga, BWV 548 i e-moll hörs med en gång att gamle Bach ju måste ha varit den förste rockmusikern och kompositören. Detta är orgel som rockar fett. Från första till sista tonen. Hans Lutherska koraler ur Lilla orgelboken däremot är ljuva betraktelser över påsk och pingst.

Ärkebiskop Nathan Söderbloms utnämning av Bach till den femte evangelisten kunde inte vara mer rätt. Det hörs att de komponerades tjugo år innan Preludiet och Fugan. Snacka om skillnad.

Margret Vardell Sandresky, amerikansk tonsättare född 1921 har med sin orgelmässa från 1979 skrivit ett attraktivt verk där Kimberly Marshall i de olika satserna verkligen visar sin fenomenalitet som organist. Verket bygger på en medeltida melodi som tonsättaren fint bearbetat och behandlat. Det får vi veta i det innehållsrika mellansnacket där professor Marshall gör populärvetenskap av det hon spelar.

Avslutande Choral III i a-moll av César Franck är precis som inledande Bach också rock’n’roll. Särskilt i det mäktiga slutet. Enda plumpen i protokollet står arrangören för som stavat vårt amerikanska storfrämmandes efternamn fel i programbladet. Men det skall hon inte lastas för. Tack för det underbara besöket och välkommen åter snart igen.

Johan E. Skoglund