måndag 15 april 2019

Läs min recension av Mikael Augstsson och Norrbotten Big Band i dagens NSD!

Argentinskt av högsta klass

Norrbotten Big Band möter Mikael Augustsson
Kulturens hus, lilla salen
Lördag 13 april
Vissa idéer är så genialiska att när de äntligen materialiserats måste man ställa sig frågan; Varför har ingen tänkt på det här förut? Till den kategorin banbrytande synergier hör definitivt samarbetet mellan bandoneoninsten Mikael Augustson och Norrbotten Big Band.
De har under årens lopp bjudit sin trogna publik på många höjdarkvällar. Den här rankas definitivt topp 10 bland dessa.  Mikael Augustson är lik trevlig småpratare i mellansnacket som skicklig bandoneonist, kompositör och arrangör. Den argentinska tangon och annan musik från landet i Sydamerika tas till helt nya höjder.
Olle Linder bakom trummorna framkallar hypnotiserande rytmer på sina olika slagverksinstrument. Särskilt solot på handtrumman pandeiro måste framhävas. Och den unga Estländska pianisten Britta Virves är ett fynd bakom tangenterna. Likaså orkesterns nya fastanställde trombonist Michał Tomaszczyk. De bjuder båda på finfina solon. Så också gamla bekantingar som Magnus Ekholm, Danne Johansson, Jacek Onuszkiewicz, Bosse Strandberg, Janne Thelin Mats Garberg och Robert Nordmark och Petter Olofsson. Och Pelle Grebacken visar att blockflöjten har sin naturliga plats inom jazzen. Och vi får även veta vilken melodi på instrumentet som ärt mest irriterande när man spelar biljard. Bara en sådan sak.
Men kvällens främste solist är ändå Augustson själv. Bandoneon får till fullo flera tillfällen att visa upp sig. Arrangemangen, både på egen musik och sådant från Astor Piazzolla och andra argentinare är kongeniala. Likaså de egna kompositionerna. Hemtamt rör vi oss mellan olika genrer, stilar och epoker. En beställning från en kammarmusikfestival på bandoneonmusik som inte var tango ger oss Asbeig. Musik influerad av Astro Piazzolla, Béla Bartók och Igor Stravinskij.
Det bjuds på två täta fullmatade set med en välbehövlig paus i mitten. Så man får smälta in alla magiska musikaliska uttryck man just haft glädjen att få insupa. Och som extranummer utlovar Mikael Augustson äntligen lite jazz. Och visst, Lullaby of Birdland är en jazzstandard. Men för att citera Danne Johansson efteråt; Såhär har den nog aldrig låtit. Tack så mycket för det.

Johan E. Skoglund

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar