Läs min recension av Bengt-Åke Lundin i dagens NSD!

Pianospel som ren och skär magi

Bengt-Åke Lundin, piano

Björksalen, Boden

Torsdagen den 21 november

Sällan har någon varit i så total symbios med sitt instrument som Bengt-Åke Lundin. Gränsen mellan piano och pianist suddas ut totalt. Sergej Rachmaninovs 10 preludier, opus 23, är pianomusik när den är som mest expressiv. Ett vilddjur som måste tämjas. Och en bättre tämjare än Bengt-Åke får man leta efter. Hans spel på flygeln denna afton är inte annat än ren och skär magi. Det här är ett sådant tillfälle där superlativen inte räcker till. Det finns helt enkelt inte ord nog för att göra hans klaverkonster rättvisa.

På en skärm bakom flygeln visas också namnen på de olika preludierna, vilket avsevärt underlättar för oss i publiken att hänga med. Det är en vindlande resa som man inte vill skall ta slut.

Efter en välbehövlig men mycket motvillig paus är det så dag att förtrollas igen. Franz Liszt upptar kvällens andra halvlek. Först i form av hans transkriptioner av tre sånger signerade en annan Franz, nämligen Schubert. Här projiceras de svenska texterna till sångerna bakom flygeln vilket ger framförandet en extra dimension. Särskilt den avslutande, furiöst framförda "Erlkönig" är fysiskt drabbande med sitt tragiska slut. Men alla tre påverkar kroppen.

Liszt blev på ålderns höst religiös och prästvigdes. Från den tidpunkten kommer "Benediction de Dieu dans la solitude". Ett långt, långsamt vackert stycke om mötet med Gud. Sedan ett medryckande arrangemang av sextetten ur Gaetani Donizettis opera "Lucia di Lammermoor".

Ett ljuvt extranummer där Liszt inspirerats av vyn vid en sjö blir en angenäm avslutning på Bengt-Åke Lundins briljanta pianospel.

Johan E. Skoglund