torsdag 22 oktober 2020

Läs min recension av Vox Musarum i dagens NSD

Trio gör fina porträtt av två mästare

Roman möter Händel 

Vox Musarum 
Kulturens hus, lilla salen
 Onsdag 21 oktober 

Det bjuds på en tidsresa i ord, ton och kostymer när kammarmusikensemblen Vox Musarum tar oss med till 1700-talet då Johan Helmich Roman spelade violin i George Friedrich Händels orkester i London.

Ensemblens tre medlemmar är alla experter på sina respektive instrument och sång. Sopranen Noora Karhuluoma, cembalisten Marco Bonacci och Hanna Thiel på viola da gamba utgör en liten men naggande god barockorkester. På tidstrogna instrument i tidstypiska kläder går de "all in" för att beskriva den period vars musik de framför.

Det blir en blandning av vokal och instrumental musik från de båda mästarna. Inleder gör en kantat av Händel som är oerhört vackert framförd. Den smärtsamma sorgen i själ och hjärta i texten känns verkligen i framförandet. Intressant att läsa den översatt i programbladet. De tre utsnitten ur Händels opera "Julius Caesar I Egypten" och ur oratorierna Joshua och Theodora är spirituella, så också utsnittet ur Romans "Den svenska mässan".

"Tre sonater" är flersatsiga små mästerverk. De är kontemplativa i dess bästa form och bryter fint av mot de mer uttrycksfulla vokala inslagen.

Ett ytterligare bevis på trions yppersta musikalitet är att de själva arrangerat stycken för större besättning till det mindre formatet. Det intressanta mellansnacket ger ytterligare en extra dimension till musiken. Det här var en barockt bra kväll som gav oss i publiken ett fint musikaliskt porträtt av två mästare. En bättre avslutning än extranumret "Lascia ch'io pianga" ur Händels opera "Rinaldo" är svårfunnen.

Johan E. Skoglund

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar