Egensinnighet som engagerar
Nina Ramsby & Ludvig Berghe trio
Kulturen hus lilla salen
Fredag kväll
Fredagskvällens jazzövningar å Kulturens hus lilla sal
inleddes med att fem unga hungriga jazzstudenter vid Framnäs folkhögskolas
jazzlinje tar för sig och intar scenen. Sällan har Take the A-train svängt så
som när Leo Verne, altsax, albin Westerberg gitarr, Anders Engström bas och
Elias Sandkvist får sätta tänderna i den. Addera Marika Hjelm på sång och vi får
två störtsköna tolkningar av Alone together, med härlig scatsång och en rusande
My favourite things.
Sedan äntrar så kvällens huvudakt scenen. Det finns
jazzsångerskor och så finns det Nina Ramsby. Hon intar scenen med hela sin kropp
och iförd grå kostym, bruna herrskor och helrakat huvud liknar hon en robot när
hon långsamt tar sig fram mot mikrofonen. Oavsett om hon sjunger eller inte så
är hon ständigt på. Aldrig av.
Trion, Ludvig Berghe som far fram som en piassavakvast över
pianotangenterna, den briljante basisten Lars Ekman och träffsäkre trumslagaren
Daniel Fredrikson är perfekt uppbackning till Ramsbys sångtexter. Hand i hand
går de med Berghes kongeniala kompositioner. Här blandas jazz och visa i en egen
häxkittel till en magisk bryggd som drabbar dig som åhörare med full kraft.
Ramsbys frustande fraser i ett mästerligt mellansnack gör verkligen att låtarna
flyter in i varandra. Detta är multikonst med stundens infall som kreativ motor.
Hon bjuder även på läckert gitarrlir och sprött klarinettspel. Av
pressläggningsskäl kunde tyvärr inte hela konserten avnjutas.
Det hela artar sig till en galet skön kväll där det bjuds på
egensinnighet som engagerar.
Johan E. Skoglund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar