För styvt ett år sedan förra hösten släpptes tre dubbel-cds
med äldre inspelningar med tre svenska jazzgiganter. Alla tre nu saligen
insomnade blåsare. Det rör sig om Arne ”Dompan” Domnérus, Lars Gullin och Putte
Wickman.
Dompans CD Black Sheep ärt musik taget från 4 lp-skivor utgivna
mellan 1969-1979 där han spelar sax och klarinett i det mindre formatet. I
kompet ingår ofta Runge Gustafsson. Materialet är inte främst jazzlåtar utan
svenska visor och schlagers från då och förr som han spelar med sådan glädje
och värme att hela kroppen spritter. En riktigt avslappnande skiva, förutom den
furiösa versionen av Povel Rammels Johanssons boogie-woogie woogie vals där
Bengt Hallbergs piano får blodet att koka av upphetsning.
Lars Gulin bjuder på Good day to be you på ett antal egna kompositioner
samt jazzstandards härligt framförda i mindre besättningar upp till sex man. CD
2 innehåller även en längre livekonsert från Moderna Muséet från mitten av
sextiotalet, där han även bitvis backas upp av stråkar. Outgivet material har smugit
sig in, bla tre tidigare ej släppta tolkningar av hans egenkomponerade
titelmelodi. Mer intressant för Gullin-samlaren än den vanlige jazzlyssnaren.
Men hans spel är fräckt rakt igenom och detta är två väl njutbara skivor fyllda
med jazzgodis.
Den som främst tolkar standards på ”sina” skivor är Putte
Wickman på My inspiration. En hel del små inspelningar från slutet av femtio-,
och början av sextio-talet där hans fina klarinettlir står i centrum. CD 2
bjuder på en vacker Simon in memorian (blues). En blues spelad vid Simon
Brems begravning skriven av Leif asp som kompar på kyrkorgel. När Beppo Gräsman
tragiskt gick bort i slutet av sextio-talet höll han på med inspelningarna av
en skiva där han skrivit storbandsarrangemang åt Putte Wickman på ett gäng amerikanska
standrads, bla en stråkbeströdd version av Misty somät len som bomull för öronen. De inspelningar
som han göras innan Gräsmans frånfälle ges här ut första gången kommersiellt
och det är en fröjd att få ta del av dessa pärlor, där den svenska jzzeliten
backar upp Putte.
Alla tre dubbelskivorna är intressanta på så vis att de
även sätter fokus på inte bara dessa tre blåsare utan även andra svenska
jazzmusiker från den här tiden. Jan Brunér från gruppen för svensk jazzhistoria
står för de trevliga texthäftena till alla tre utgåvor med fullödig information
om tidpunkt för inspelningarna, medverkande, längd etc. Synd bara att
texthäftena är helt på engelska, nog hade man kunnat kosta på sig även svensk
information. Men detta är bara en randanmärkning på tre boxar som varmt rekommenderas
till jazzälskare.
Att de nu även går att då tag på via nätet för 79 spänn
styck är heller inte fy skam.
Betyg; JJJJJ, till dem alla
Johan E. Skoglund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar