Läs min recension av Luleå symfoniorkester i dagens NSD

http://www.nsd.se/kultur/artikel.aspx?ArticleId=7480668

Klassiskt efter jobbet - inte dumt

After Work classics
Luleå symfoniorkester
Kulturens hus, stora salen
Fredag kväll


Luleå symfoniorkester är ett namn som förpliktigar. Ordet symfoniorkester ger onekligen högt ställda förväntningar hos en hugad recensent. Men lugn bara lugn. Precis som förra årets premiär så är årets upplaga av After work classics med återigen Markus Jonsson som dirigent och Kjell Peder Johanson som presentatör en riktigt njutbar konsertupplevelse.

Fats det kunde börjat bättre. I inledande Ouvertyren ur Wolfgang Amadeus Mozarts opera Figgaros bröllop är väl inte hornen riktigt med i början. Men det tar sig som pyromanen sade. För att fortsätta på eldmetaforen så bjuder resten av kvällen på en sprakande symfonisk brasa som värmer gott i februarikvällen och själen.

De tre satserna ur tre olika symfonier signerade Mozart, Joseph Haydn och Franz Schubert bjuder alla på välkända teman man gärna nynnar med i. Detta är outslitliga klassiska pärlor som aldrig blir tröttsamma. Särskilt inte i sådana här trollbindande tolkningar. Markus Jonsson lyckas hitta helt rätt balans mellan orkesterns olika sektioner. Han har en skön stil rakt igenom. Pausen intas med en eufori i kroppen.

Kjell Peder Johanson är verkligen den perfekte presentatören. Han kan läsa en vårdikt av Gustaf Fröding så det spritter i hela kroppen. På ett härligt sätt lotsar han publiken genom kvällens stycken och kompositörer. Fler konserter borde ta efter detta lysande inslag.

Andra avdelningen ägnas helt åt nordiska tonsättare. Erland von Kochs Nordiskt Capricio är enligt egen utsago kvällens dirigents favoritstycke. Det hörs varför. Från Kjell Westbergs magiska inledningsspel på pukorna bjuds på härlig svensk nationalromantik när den är som bäst.

Den egenhändigt sammanfogade triptyken med delar ur verk av Karl Birger Blomdahl och Lars-Erik Larsson ger verkligen mersmak. Blåset är på topp ihop med stråkarna i dessa lyriska godbitar. Jean Sibelius Vals Triste och Hans Christian Lumbyes Champagnegalopp blir till en fartfylld avslutningsduo som verkligen ser till att det hela går i mål på topp.

På frågan om maestro Magnus Jonsson kan tänka sig att återkomma nästa år igen för att genomföra detta tredje gången gillt, blir svaret; Gärna! Hoppas Luleå orkesterförening tar honom på orden. Varför ändra på ett vinnande koncept?

Johan E. Skoglund