Läs min recension i dagens NSD!

Friskt vågat - hälften vunnet!

Tualiasia & Manskören 3000 män
Kulturens hus, lilla salen
Söndag kväll

Marianne Racine-Granvik har en sångröst som tyvärr inte håller hela vägen. Det är inge idé att linda in det hela i sockersöta formuleringar eller vänta till slutet. Ärlighet varar längst, även i recensionssammanhang. Redan i inledande Klang min vackra bjällra hör jag något vardagligt enkelt som tyvärr inte sticker ut alls. Det är absolut inget fel på rösten. Hon är en kompetent sångerska men inte mer. När hon försöker sig på att kula i några polskor blir detta extra tydligt. Det saknar stuns. Benny Andersons och Ylva Eggehorns Innan gryningen är fin. Likaså skillingtrycket Vid foten av alpen och några folkvisor från Tornedalen.

Vera Kappler som står för kvällens ackompanjemang är en fröjd att höra. Hon bemästrar både piano och tramporgel mycket bra. Hon lyckas göra något mer av sina enkla tongångar och får det hela att ibland lyfta ännu ett snäpp.

Manskören 3000 män, bidrar med stabil uppbackning under några låtar. Soldatpolskan från Dalarna som gett dem dess namn är ett utmärkt exempel på hörbara synergieffekter. Vera bjuder på ett intrikat förspel på pianot och sedan kommer kören in, duktigt dirigerad av Marianne. Sven-Olov Sandbergs gamla schlager Lyssnar du till mig ikväll lilla mor är också ett sådant exempel där alla bitar faller på plats. För att inte prata om extranumret, Tom Waits fina Take me home. Här får kören blomma ut och lyckas verkligen leverera stordåd ihop med Marianne som solist och Vera bakom pianot. Synd bara att konserten inte bjöd på mer av denna vara - tidigare. Det hade den så väl behövt.

Det finns ett gamalt talesätt som lyder Friskt vågat hälften vunnet. Detta gäller för denna konsert minst sagt. Det är bara att applådera de inblandade för att de vågar hissa segel och kasta loss även om båten inte når ända in i hamn.

Johan E. Skoglund