Gränslös romansafton
Lona Beccau sopran & Helge Kjekshus piano
Kulturens hus, konsthallen
Lördag eftermiddag
Ingvar Carlsson ägnar i sin nyutkomna memoarbok Lärdomar
personliga och politiska gott om utrymme både åt den klassiska musikens
inneboende kraft och nyttan av att hålla det nordiska samarbetet vid liv. Vår
gamle statsminister hade med andra ord säkerligen uppskattat det nordiska
klassiska, romantiska samarbete som förgyllde Kulturens hus konsthall under en
underbar timme på lördagseftermiddagen.
Den norske pianisten Helge Kjekshus och den hastigt inkallade,
på grund av sjukdom hos den ursprungliga sångerskan, ersättaren danska sopranen
Lona Beccau ,bjöd på en romansafton vilken är så där översvallande känslosam
som bara en romansafton kan och skall vara. Inleder gör tre sånger av Jean
Sibelius som är så finska ut i fingerspetsen som hans musik är. Det är
alltigenom dramatiskt vilket gör en pirrigt våryr i hela kroppen. Flickan kom från sin älsklings möte, Den
första kyssen och Svarta rosor - alla är lyckopiller i sin renaste form.
Känslan fortsätter när Kjekshus något senare på egen hand
vördnadsfullt tar sig an tre lyriska stycken av landsmannen Edward Grieg.
Bryllupsdag på Troldhaugen kan få den mest inbitne ungkarlen att vilja skrida
fram längs altargången till detta fenomenala framförande som just är lyriskt.
Danske Poul Schierbecks tonsättningar av fyra gamla kinesiska dikter är också
de en fröjd att avnjuta i dessa temperamentsfulla tolkningar.
Från Frankrike kommer ett knippe sånger signerade Claude
Debusy där inledande C’est l’extase framstår som närmast minimalistisk i sin
bjärta kontrast mot expressiviteten hos Sibelius alldeles innan. Avslutande
extranumret arian Signore Ascolata ur Giacomo Pucinis opera Turandot är ännu
ett strålande exempel på samarbetets synergieffekter mellan sångare och
pianist. Samt även att Europa på något vis ersatt Norden vad gäller samarbete.
Men som alltid har musiken inga gränser. All heder åt Luleå kammarmusikförening
som med kort varsel får fram en ny sångerska. Vad vore kulturlivet utan dess
ideella krafters imponerade insatser?
Johan E. Skoglund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar