Johannespassionen – ett storverk
Johannespassionen
Nya Motettkören och Öjeby Kammarkör, solister och orkester,
dir. Samuel Lind
Örnäskyrkan
lördag kväll
Det räcker att höra första tonen av Johannespassionen för
att förstå att här är storverk på gång i Örnäskyrkan. När orkestern spelat sin
instrumentala inledning och Nya Motettkören och Öjeby Kammarkör kommer in och
börjar sjunga är hänförelsen total.
En fullskalig Johannespassion som denna kräver både sin
lyssnare och framför allt sina utövare. Alla dessa musiker, körsångare,
solister och dirigenten Samuel Lind förtjänar den varmaste eloge för all tid de
onekligen måste ha lagt ned på att öva in detta mäktiga, stora verk som
levereras till oss åhörares fromma. Johan Sebastian Bach viste verkligen att skriva
den mest häftiga, eviga musik som håller flera hundra år senare. Av kvällens
solister drar Anders Eriksson som sjunger Evangelisten naturligen det tyngsta
lasset. Och som han drar det. Hans röst fyller upp kyrkorummet på det mest
imponerande vis.
Staffan Sandlund som gör Kristus, sopranen Anette
Strandljung, alten Ewa Grahn Rosell tenoren Bert-Ola Jonson, basen/Pilatus
Rainer - alla får de tillfällen att glänsa under de nästan två timmar hela
verket tar.
Kören får till flera mäktiga partier där dess höga nivå
verkligen hörs. Verket sjungs på klingande tyska men alla sångtexter finns
påpassligt i det utmärkta programbladet. Med tyska texter till vänster och den
svenska översättningen till höger är det oerhört pedagogsikt upplagt och lika
enkelt att följa med. Även om Jesu död
och lidande inte är särskilt upplyftande så blir man ändå glad av detta
framförande. För glädjen hos de medverkande går inte att ta miste på. De
brinner för och älskar att framföra detta vilket hörs tydligt även i de mest
sorgliga partierna.
Den här konserten var en avslutning på fastan och inledning
på stilla veckan. Bättre avslutning och inledning får man leta efter. Länge!
Johan E. Skoglund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar