lördag 27 september 2014

Läs min recension av Pekingoperan i dagens NSD!

En dos kinesisk kulturimperialism

I år firar fredagsmyset 20 år i vårt avlånga land. För den som tröttnat på tacos, chips och jordnötter – vad sägs om en rejäl dos kinesisk kulturimperialism i stället? Konfuciusinstitutet i Luleå firar sitt tioårsjubileum med att bjuda in till Peking opera.

Inleder gör man med att tacka närvarande kommunalråd, kommunfullmäktiges ordförande och rektor för stadens universitet, som alla är på plats. Då scenen pryds av två stora roll-ups där både universitet och kommunens logga finns med, gör det hela än mer märkligt.
Under förställningens gång fotograferar och filmar representanter för institutet publiken vid ett flertal tillfällen. Och efteråt får publiken frågan "Visst var det bra?". Efter ett unisont ja, så uppmanas vi alla att säga "Det vara bra" på kinesiska efter en försägare.
Även om Mao i kulturrevolutionens namn förbjöd Peking opera så kanske det var så här det gick till i hans omskolningsläger.
Själva operan då kanske nu indrar? Jo det bjuds på tre längre stycken med sång dans och förinspelad musik. Bakom artisterna små filmer där texter finns, på kinesiska och svenska. Verkligen pedagogiskt. Mindre pedagogiskt är den kines som talar långa litanior om vad som skall ske på scenen innan de har skett.
Nej ,detta var en mycket märklig en och en halv timme där man varken blir klok eller vet ut eller in.

Johan E. Skoglund

fredag 26 september 2014

Läs min recension av Magnus Öström i dagens NSD!

En resa in i ett egensinnigt jazzuniversum

Magnus Öström har efter sin tid som trumslagare i Esbjörn Svensson trio skapat sig ett eget namn med en gen grupp som spelar hans långa intrikata kompositioner. Är detta verkligen jazz är en fråga man nödgas ställa sig när man hör det som emanerar ut från scenen i Kulturens hus lilla sal denna torsdagskväll i slutet på september? Ja, det är det alla gånger blir svaret. Fast detta ständiga etiketterande av musik hjälper knappast en kväll som denna. Detta är musik. Utmärkt sådan dessutom. Varken mer eller mindre.
Det bjuds på åtta täta nummer där kvartetten på scenen verkligen visar hur det låtar när man är samspelta. Trotts att Johan Grayden bakom pianot och Rhodes gör ett gästinhopp märks det knappast. Eller hörs för den dalen. Gitarristen Andreas Hourdakis SAMT basisten Thobias Gabrielson är lysande även de.
Hela kvällen bjuder på en tät stämning som nästan går att ta på. Musikerna blir ett med publiken och det märks att materialet från gruppens två skivor kan de som hand i handsken.
Ballad for E är en rörande hyllning till sin forne barndomsvän och spelkamrat som verkligen griper tag i en ända i djupet av själen. Det är aldrig lätt att förlora en vän men här har Öström verkligen lyckats tonsätta den avgrundsdjupa sorg som Esbjörns bortgång måste ha betytt för honom och hans kreativa förmåga. Så skönt att han tycks funnit en väg ut ur det hela.
Hans kompositioner doftar sjuttiotal men är verkligen tidlösa även om de är mer rock än klassiskt vorden jazz. Men där har vi det igen. Detta ständiga etiketterande. Låt oss bara konstatera att vi fick oss till livs en resa in i Magnus Öströms egensinniga jazzuniversum. Frågor på det?

Johan E. Skoglund

torsdag 25 september 2014

Mats Rådberg Nashville

Mats Rådbergs nya album Nashville är inspelat i staden med samma namn. Han ackompanjeras av studiorävar från over there i en blandning av nytt och nyinspelat. Några av hans största hits i nya versioner, nya låtar skrivna både av Sveriges och Nashvilles låtskrivar-elit. Låter mins sagt lovande.

Johan E. Skoglund

Läs mina recensioner av Janne shcaffer och Norrbotttnes kammarorkester i NSD

En riktig rysare!

Okko Kamu, bara namnet på denna världsdirigent får en att rysa av välbehag. En känsla som håller i sig under hela torsdagskvällen i Kulturens hus när han tämjer Norrbottens kammarorkester till ständigt nya stordåd aptitligt serverade som en meny med fyra franska rätter. Inleder gör Maurice Ravels pigga orkestersvit Le tombeau de Couperin där det spelas så det står härliga till. Ingrid Lindskog bakom sin harpa visar här liksom under två av kvällens andra verk vilken skicklig instrumentalist hon är.

Sedan äntrar kvällens superba solist Maria Fontosch scenen. Med en stämma lika vacker och klar som en porlande fjällbäck omsluter hon oss i publiken. Diktionen är på topp och man hör varenda fransk fras. I Hector Berlioz sångcykel Les nuits d'eté. Sällan har sommarnätterna låtit så här ljuva. Ett extra plus i kanten för det pedagogiska i att dikterna av Théophile Gautier finns både på franska och översatta till svenska i ett inlägg i programbladet.
Efter paus bjuds på två sinfoniettor. Den första korta, enbart för stråkar är signerad Albert Rousel och är en aptitlig liten mumsbit. Francis Poulencs tre gånger så långa, som avslutar kvällen har tydliga jazzinslag där Kjell Vestbergs träffsäkra timpani och blåsarna bidrar till en skön stämning. Okko Kamu konstaterar själv i programblladsintervjun att han inte spelat dessa verk förut och ser det som en utmaning att ständigt spela nya verk. Det skall vi i publiken a mycket tacksamma för. Detta var som sagt en riktig rysare. Av välbehag bör väl påpekas ännu en gång.

Johan E. Skoglund

Ett laddat möte!

Gustaf Frödings diktsamling Med gitarr och dragharmonika tillhör verkligen den svenska folksjälen. Men baske mig om inte salig Fröding fått konkurens av Med elgitarr och kyrkorgel signerade Janne Schaffer och Markus Wargh. Tillsammans uppe på Luleå Domkyrkas magnifika orgelläktare tar sig de två an musik på ett sätt som bara är sådär naturlig att det låter som det enda dessa två herrar gjort i hela sitt liv är att jamma ihop.
Fast så är naturligtvis inte fallet. Janne Schaffer har ett CV längre än Bayeuaux-tapeten och det är han inte sen att påpeka i sitt mellansnack som ibland är i tjatigaste laget. Hans förra rået bortgångne spelkompis Björn J:son Lindh hyllas flitigt under kvällens lopp. Schaffers egen Norrland som Björn spelade på är riktigit, riktigt fin, Björns egna Brusa högre lilla å, Lake district och Sommarpsalm likaså. Men Ted Gärdestads Jag vill ha en egen måne är ett sömnpiller till lustmord.
När konserten i förtid av pressläggningsskäl tvingas lämnas så är det i fullfärd med att ta sig ann Björn Skifs svensktoppslångliggare Håll mitt hjärta och u är i topp. Nej, då är det bättre gry i ABBAs Eagle som blir hur häftig som helst när det tas i för fulla muggar.
Det är ett sådant där ögonblick man bara kan få live i domkyrkans unika ljudatmosfär. I platt form skulle detta falla platt.
Markus Warghs orgelimprovisation An evening in late september är som alltid fascinerande. Orgeln är verkligen ett mångsidigt instrument och Markus är den perfekte organisten att bevisa det. Med Schaffer och Wargh bakom strängar och tangenter kan det inte bli annat än ett laddat möte.

Johan E. Skoglund

Recension West side story San Francisco symphony orchestra

Johan E. Skoglund

Recension Inger Öst hyllning till Jan Johansson

Johan E. Skoglund

Recension Richard Strauss kompletta sånger för solist och piano

Johan E. Skoglund

Flitgit skrivande och mycket annat på G!

Gör att bloggen uppdaterats dåligt på sistone. Kan rekommendera dagens lyssning vilket är en tre-cdbox från Phoenix edition 1001 nights där olika verk med inspiration från orienten för stor orkester, kör och solister framförs. Dessa tyska inspelningar med 25 år på nacken går inte av för hackor. Ernst Reyers inledande orientsymfoni 5 satser är en lika mäktig som trevlig upplevelse. Textförfattare är samme Théophile Gautier som var textförfattare till ett verk på konserten jag recenserade för en vecka sedan då Maria Fontosch sjöng till Norrbottens kammarkorester och Okko Kamu.

Johan E. Skoglund

fredag 19 september 2014

Recension av 5 storbandsjazzskivor

Recensioner av;
Time Management Chris Berg Metropelxity big bnad
Lions Trondheim jazz orchestra Marius Neset
American Adventure SNJO
And the beat goes on Jim Widner big band
Christof Lauer & NDR Big Band Play Sidney Bechet Petite Fleur

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Norrbottens Kammarorkester, Okko Kamu och Maria Fontosch i dagens NSD!

Finns inte på nätet än men läs den gärna i papperstidningen.

Johan E. Skoglund

Idag lyysnar jag på

Side effects störtsköna psykedeliska popmusik. Ekona från 60-talet är tydliga på debuten A walk in the space between us från förra året som fyndades på rea igår för 19 koronor.

Johan E. Skoglund

torsdag 18 september 2014

Mats Rådberg har nytt album på G!

Titeln Nashville säger väl egentligen allt. Ännu ingen låtlista eller info om skivan är inspelad over there. Vet heller inte om han backas upp av Rankarna eller andra musiker. Förutbeställd är skivan i a f. Rådberg var min första kontakt med country som liten.

Johan E. Skoglund

onsdag 17 september 2014

Idag lyssnar ja på...

En mycket vacker 3 cd box med filmmusik av den tyska kompositören Annette Focks. Perfekt som ljudkuliss på jobbet. Den heter film Music Collection vol. 1 och är en USA-import som kom i måndags. Intensiva violin och cellosolon kröner ljuva orkesterklanger i musiken till 4 tyska filmer/tv-miniserier.

Johan E. Skoglund

tisdag 16 september 2014

Flera nya skrivjobb påG

Kul!

Johan E. Skoglund

måndag 15 september 2014

Bloggen minns fallna hjältar!

Bloggen lyfter på hatten för Brasse Brännström, Joe Sample och Bob Crewe som alla lämnat oss den senaste tiden.

Johan E. Skoglund

Läs min recension av öppet hus i dagens NSD!

Finns här!.

Johan E. Skoglund

lördag 13 september 2014

Läs min recension av Norrbotten NEO i gårdagens NSD!

Vindlande resa längs vindalarna!

Det bjöds på musik från Frankrike och Italien när Luleå Kammarmusikförening inledde höstsäsongen med en resa längs vindalarna.
Kvällen hade dock kunna börja bättre. Likt undertecknad sakande flera av kvällens åhörare ett program. När vi nu har en skattefinansierad institution som Norrbotten Neo är det minsta man kan kräva av dem att de ger oss ett program. Gärna med förklarande texter. Norrbottens Kammarorkester har det alltid. Särskilt om målet är att locka nya åhörare till en musikgenre som inte alltid är så lättlyssnad.
Men det bjöds i alla fall på, som alltid hos NEO, en spelskicklighet som är så där vidunderligt fascinerande.
Fast det skall erkännas att ibland tar den tyvärr fokus från det rent musikaliska. Man sitter som publik och imponeras mer av Mårten Landströms tangentekvillibrism än av det rent musikaliska. Det är mycket lek med ljud och klanger under kvällens en och en halv timmes tonala utflykt till södra Europa.
Förra helgen stördes nattsömnen av ett femtiotal svärmande getingar som tagit sig in genom det öppna sovrumsfönstret. Delvis den känsla och ljudkuliss som då uppstod kan återfinnas i kvällens verk. Det är fysisk musik där tonerna likt de svärmande getingarna har en alldeles egen närvaro i rummet.
Kvällens dirigent Pierre-André Valade har ett härligt franskt temperament som passar väl in med musiken.
Den likaledes franska sopranen Donatienne Michel-Dansac i Philippe Leroux´s verk Voirex har en mycket läcker röst som förstärks av de elektroniska inslag stycket bjuder på. Att både dirigent och solist varit med vid uruppförandet i Paris för tio år sedan hörs tydligt. De kan detta svåra verk och vet hur de skall hanteras. En lika mäktig som märklig avslutning på en vindlande resa längs vindalarna.

Johan E. Skoglund