Det bjöds på musik från Frankrike och Italien när Luleå Kammarmusikförening inledde höstsäsongen med en resa längs vindalarna.
Kvällen hade dock kunna börja bättre. Likt undertecknad sakande flera av kvällens åhörare ett program. När vi nu har en skattefinansierad institution som Norrbotten Neo är det minsta man kan kräva av dem att de ger oss ett program. Gärna med förklarande texter. Norrbottens Kammarorkester har det alltid. Särskilt om målet är att locka nya åhörare till en musikgenre som inte alltid är så lättlyssnad.
Men det bjöds i alla fall på, som alltid hos NEO, en spelskicklighet som är så där vidunderligt fascinerande.
Fast det skall erkännas att ibland tar den tyvärr fokus från det rent musikaliska. Man sitter som publik och imponeras mer av Mårten Landströms tangentekvillibrism än av det rent musikaliska. Det är mycket lek med ljud och klanger under kvällens en och en halv timmes tonala utflykt till södra Europa.
Förra helgen stördes nattsömnen av ett femtiotal svärmande getingar som tagit sig in genom det öppna sovrumsfönstret. Delvis den känsla och ljudkuliss som då uppstod kan återfinnas i kvällens verk. Det är fysisk musik där tonerna likt de svärmande getingarna har en alldeles egen närvaro i rummet.
Kvällens dirigent Pierre-André Valade har ett härligt franskt temperament som passar väl in med musiken.
Den likaledes franska sopranen Donatienne Michel-Dansac i Philippe Leroux´s verk Voirex har en mycket läcker röst som förstärks av de elektroniska inslag stycket bjuder på. Att både dirigent och solist varit med vid uruppförandet i Paris för tio år sedan hörs tydligt. De kan detta svåra verk och vet hur de skall hanteras. En lika mäktig som märklig avslutning på en vindlande resa längs vindalarna.