önskas alla bloggläsare. 2014 är ännu ett år då jag fått ägna en sto del av livet år det bästa jag vet musik och skrivande. Nu tar bloggen en välförtjänt julledighet som i mitt fall skall spenderas ihop med den stora Burt-Bacharach boxen som kom ut redan förra året men som jag av någon outgrundlig anledning missade då.
Johan E. Skoglund
tisdag 23 december 2014
Ännu, ännu fler recensioner
Popskivor
Recensioner av;
Recensioner av;
Sven-Bertil
Taube Hommage
The Beatles
On air live at the BBC vol. 2
Gammeldanskens vänner och friends sjunger nordiska
dryckesvisor
Sting The
last ship
Robert
Plant Lulaby and The ceasless roar
The Hollies
50 at fifty
R-Kive
Genesis
David
Pack’s Napa Crossroads
Sophie
Zelmani Everywhere
She did it
the songs of Jackie DeShannon volume 2
Lise & Getrud Lyckan kommer från ett annat land
Tom Russel
and the Norwegian Wind Ensamble Aztec Jazz
Diana Jones
Museum of Appalachia Recordings
Leonard
Cohen Popular Problems
Barbra
Streissand Partners
Chris De
Burgh The Hands of man
Neil
Diamond Melody road
Johny Winter Step back & Roots
The Real...
Recensioner av;
The Real Henry Mancini, Johny Mathis & Ray Conniff
Recension 2 Alice Babs-boxar
Johan E. Skoglund
Ännu fler recensioner
Filmmusik
Recensioner av;
Recensioner av;
Recensioner av;
Basil
Poledouris Switchback
Fredrik
Widemann Field of lost shoes
Stephen
Melillo Dwegons and Leprechans
David Shire
Rear window
Annette
Focks film music collection vol 1
Victor
Reyes Grand piano
Marc Trimon
Barcello Coliseum: Games of rome
Michael
Legrand The other side of midnight
Osvaldo
Montes Film Music
Armando
Trovaioli Miss Arizona
Jazzskivor
Annie Lennox Nostalgia
Sandy Bainum It might be fun
Isabella Lundgren Somehow life got in the way
Caroline Henderson Jazz Collection
Jakob Karlzon 3 Shine
Nils Landgren Redhorn Collection
Bill Frisell Guitar in the space age
Tony Bennet & Lady Gaga Cheek to cheek Deluxe edition
Rigmor Gustafsson When you make me smile
Vincent Nilsson DR Big band Sprituals
Dr John Ske-dat-de-dat The spririt of Satch
Jonas Kullhammar Gentlemen
Jan Johansson Rune Gustafsson
Sandy Bainum It might be fun
Isabella Lundgren Somehow life got in the way
Caroline Henderson Jazz Collection
Jakob Karlzon 3 Shine
Nils Landgren Redhorn Collection
Bill Frisell Guitar in the space age
Tony Bennet & Lady Gaga Cheek to cheek Deluxe edition
Rigmor Gustafsson When you make me smile
Vincent Nilsson DR Big band Sprituals
Dr John Ske-dat-de-dat The spririt of Satch
Jonas Kullhammar Gentlemen
Jan Johansson Rune Gustafsson
Till
Bronner The movie album
Arturo
Sandoval At Middleton
Simply
cinema du monde
Claude
Bolling Cinema piano solo
Johan E. Skoglund
Recensioner
Tennessee Drifters
Margaret Ruthven Lang All the Heart of Me, körmusik
Rcension countryskivor
Rcensioner av;
Recensioner av;
Margaret Ruthven Lang All the Heart of Me, körmusik
Rcension countryskivor
Rcensioner av;
Country-favoriter
Country-legender
Mats
Rådberg Nashville
Terri Clark
Some Songs
Lee Ann
Womack The way I’m livin
Tim Mcgraw
Sundown heaven town deluxe edition
Marry
Chapin Carpenter Songs from the movie
Beth
Nielsen Chapman Uncovered
Marty
Stuart and his fabulous superlatives Saturday night/Sunday morning
The gospel
music of Marty Stuart (Live)
Recensioner av skivor med klassisk musikRecensioner av;
Dukas Symphony in C
Francois Devine flöjtkonserter 1-4 Patrick Gallois svenska
kammarorkstern
Verdi Othello
(Naxos)
Choir of
merton college oxoford The Marian collection
Anne Akiko
Meyers The American masters
Vasari
Singers De profundis
Flowers of
the field
Benjamin
Grosvenor Dances
Beethoven
Prometheus
Mendelsohn
in Birmingham vol. 2
Jean_Efflam
Bavouzet Haydn Pianokonserter
Joyce
DiDonato Stella di Napoli
Tarja
Turunen & Mike Terana Beauty & the beat
Johan E. Skoglund
Andreas Alemans
nya julskiva kom äntligen i mitten på förra veckan och det är en härlig skiva. Vän ballader bandas med funksväng. Michael McDonald gästar och i den 36 (!) personer starka kören medverkar Stefan Gunnarson bland annat.
En grym skiva som inte bör missas. 9 härliga originallåtar skrivna ihop med Brian Hobbs.
Johan E. Skoglund
En grym skiva som inte bör missas. 9 härliga originallåtar skrivna ihop med Brian Hobbs.
Johan E. Skoglund
Läs min recension av Gud blev en människa i gårdagens NSD!
Ljuvligt välljudande julevangelium
Förr i tiden startade julfriden på Tomas-dagen, den 21 december. Då skulle alla julsysslor vara färdiggjorda och det var först efter trettondagen man fick börja arbeta igen. Vad passar då bättre än att fira in julfridens början med en klassiskt vorden julkonsert där allt faller på plats på det mest naturliga vis.
Bara att gå in i den upplysta Nederluleå kyrka, med tända ljus utanför och gnistrande snö på marken är bara det en lisa för själen.
Att sedan få sitta ned i de varma omslutande kyrkbänkarna, höra kyrkklockans klara klang och uppslukas av kyrkokör, musiker och en sylvass solist gör inte saker och ting sämre direkt.
Andreas Söderbergs nyskrivna juloratorium Gud blev människa är konsertens absoluta höjdpunkt. De kompositionella anslaget är lätt. Både modernt filmiskt och tidlöst folkligt.
Orkestern spelar så det står härliga till med ett extra plus i kanten för organisten Lars Sjöstedt , trumpetaren Milan Polak och flöjtisten Kristina Platonova.
Nederluleå kyrkokör är mäktig sångresurs och Johan Christensson är den skinande solisten med sin tordönslika tenorstämma som låter som om den håller på att välta hela kyrkan. Hans avslutande O Helga natt är gåshuds-, och bertoendeframkallande av bästa sort.
Kören briljerar i fem olika stycken acapella. Och inledande utsnittet ur Johan Sebastian Bachs Juloratorium visar att kvällens drivne dirigent Andreas Söderberg är lika duktig på att komponera juloratorier som att tolka andras dito. Nu får vi bara hoppas på en välförtjänt skivinspelning av detta välljudande julevangelium.
Bara att gå in i den upplysta Nederluleå kyrka, med tända ljus utanför och gnistrande snö på marken är bara det en lisa för själen.
Att sedan få sitta ned i de varma omslutande kyrkbänkarna, höra kyrkklockans klara klang och uppslukas av kyrkokör, musiker och en sylvass solist gör inte saker och ting sämre direkt.
Andreas Söderbergs nyskrivna juloratorium Gud blev människa är konsertens absoluta höjdpunkt. De kompositionella anslaget är lätt. Både modernt filmiskt och tidlöst folkligt.
Orkestern spelar så det står härliga till med ett extra plus i kanten för organisten Lars Sjöstedt , trumpetaren Milan Polak och flöjtisten Kristina Platonova.
Nederluleå kyrkokör är mäktig sångresurs och Johan Christensson är den skinande solisten med sin tordönslika tenorstämma som låter som om den håller på att välta hela kyrkan. Hans avslutande O Helga natt är gåshuds-, och bertoendeframkallande av bästa sort.
Kören briljerar i fem olika stycken acapella. Och inledande utsnittet ur Johan Sebastian Bachs Juloratorium visar att kvällens drivne dirigent Andreas Söderberg är lika duktig på att komponera juloratorier som att tolka andras dito. Nu får vi bara hoppas på en välförtjänt skivinspelning av detta välljudande julevangelium.
fredag 19 december 2014
torsdag 18 december 2014
tisdag 16 december 2014
Idag lyssnar jag på
Brand New Heavies nya album Sweet freek. Partymusiken till nyårsfirandet är här!
De sylvassa cover-versionerna av Peter Gabriels Sledgehammer och En Vouges Don't let go blandas med nio superba originallåtar med det rätta partygunget. Nya permanenta sångerskan Dawn Joseph är ett fynd.
Johan E. Skoglund
De sylvassa cover-versionerna av Peter Gabriels Sledgehammer och En Vouges Don't let go blandas med nio superba originallåtar med det rätta partygunget. Nya permanenta sångerskan Dawn Joseph är ett fynd.
Johan E. Skoglund
måndag 15 december 2014
Recension av årtets julskivor
Jeno Jando
Haydn The seven last words of our saviour on the cross
Elora
festival singers Noel Edison The Wonder of Christmas
En skönare jul
Tommy Körberg Tommys Jul
Henrik
Åberg Mitt julalbum
Christmas
at Donwtown Abbey
Sonja Aldén Jul I andlighetens rum
Dave Koz
& Friends The 25th of December
Jill Svensson Strålande jul
Magnus Carlsson Happy Holidays
Weeping
Willows Christmas time has come
The choir
of kings collage Carrol from kings (DVD)
Robert
Goulet The complete Columbia Christmas recordings
Antoni Wit
Warsaw phil. Orch & choir Dovrak Requiem
Tomas Lundin Julnostalgi
Sarah Dawn Finer Vinterland
Henrik Dorsin Gävle symfoniorkester Finns här några snälla
barn?
Johan E. Skoglund
fredag 12 december 2014
Henrik Dorsins
Julskiva är fullkomligt lysande. Att höra en barnkör sjunga ordet alkoholpsykos gör jag med skräckblandad förtjusning. Dessa kupletter är galet bra. Skivan Finns här några snälla barn ihop med Gävle symfoniorkester är en blivande klassiker. Jag är ödmjukt överväldigad.
Johan E. Skoglund
Johan E. Skoglund
måndag 8 december 2014
Läs min recension av Lisan Nilsson i dagens NSD!
Lisa Nilsson som en orörlig isstod
Lisa Nilsson och Norrbotten big bands konsert föregås av en bussresa mellan Boden och Luleå där skyltar uppmanar oss resenärer att ta på oss säkerhetsbältena. Är man lite kraftigare byggd kan bältet ibland kännas som en stram åtsittande rem. Denna rem känner man återigen ha fått på sig när Lisa börjar sjunga.
Det är stramt och åtsittande tråkigt när hon och bandet inte riktigt klickar som säkerhetsbältets spänne i sin hållare bör göra. Hon behöver verkligen inte skämmas för sig som sångare, sjunga kan hon gubevars men ändå är det något som fattas.
Vissa vokalister går undan en bit på scenen under solon. Inte Lisa, nej hon står där som en orörlig isstod lika stel som en pinne som hon gjort när hon sjunger.
Jämför med andra solister bandet haft som AngeliqueKidjo som dansat över hela scenen och skillnaden blir pinsamt uppenbar.
Nilsson besitter en varm och kraftfull röst helt utan skavanker. Förutom vid ett tillfälle då hon kommer in fel, för tidigt, finns här inget som skaver.
Allt är lika välpolerat glittrigt som den paljettbeströdda cocktailklänning Lisa bär under första set. Burt Bacharach, Michelle Legrand, brasilianskt och Donny Hathaway allt blir till en enda jämntjock röra.
Hennes egna låtar är pekoral. Det kan inte jazzkostymen ändra på. Textraden "Kunde vi supa ikapp genom rymden" från låten Full måne är obegripligt knäpp.
Bandet däremot skall ha all heder för hur de spelar. Dirigent Joakim Milder gör ingen besviken. Sällan har de låtit såhär tajta och solisterna är verkligen på topp. Synd bara att det är bandet som är behållningen och inte Lisa längst fram.
Johan E. Skoglund
Lisa Nilsson och Norrbotten big bands konsert föregås av en bussresa mellan Boden och Luleå där skyltar uppmanar oss resenärer att ta på oss säkerhetsbältena. Är man lite kraftigare byggd kan bältet ibland kännas som en stram åtsittande rem. Denna rem känner man återigen ha fått på sig när Lisa börjar sjunga.
Det är stramt och åtsittande tråkigt när hon och bandet inte riktigt klickar som säkerhetsbältets spänne i sin hållare bör göra. Hon behöver verkligen inte skämmas för sig som sångare, sjunga kan hon gubevars men ändå är det något som fattas.
Vissa vokalister går undan en bit på scenen under solon. Inte Lisa, nej hon står där som en orörlig isstod lika stel som en pinne som hon gjort när hon sjunger.
Jämför med andra solister bandet haft som AngeliqueKidjo som dansat över hela scenen och skillnaden blir pinsamt uppenbar.
Nilsson besitter en varm och kraftfull röst helt utan skavanker. Förutom vid ett tillfälle då hon kommer in fel, för tidigt, finns här inget som skaver.
Allt är lika välpolerat glittrigt som den paljettbeströdda cocktailklänning Lisa bär under första set. Burt Bacharach, Michelle Legrand, brasilianskt och Donny Hathaway allt blir till en enda jämntjock röra.
Hennes egna låtar är pekoral. Det kan inte jazzkostymen ändra på. Textraden "Kunde vi supa ikapp genom rymden" från låten Full måne är obegripligt knäpp.
Bandet däremot skall ha all heder för hur de spelar. Dirigent Joakim Milder gör ingen besviken. Sällan har de låtit såhär tajta och solisterna är verkligen på topp. Synd bara att det är bandet som är behållningen och inte Lisa längst fram.
Johan E. Skoglund
Läs min recnsion av Malena Ernman & Mikael Samuelson i fredagens NSD!
Ernman bjuder på härlig julstämning
Malena Ernmans julkonsert I decembertid anno årgång 2014 är en rapp och pigg show i två välklingande akter. Visst, här finns några nummer som är rena gäspningar men på det stora hela så är det en härlig julstämning som bjuds av kvällens vana estradörer.
Och mycket av den nytändning som årets show innebär kan tillskrivas en enskild person, Mikael Samuelson. Med sin tordönslika tenorstämma fullkomligt äger han scenen oavsett vad han gör. Evert Taubes Knalle Juls vals med keps och gran i högsta hugg, En vintervisa av Carl Michael Bellman, Faster Ulla på besök från Sydeuropa eller Kapten Roffe i Sjömansjul på Hawaii. Det var länge sedan vi bjöds på en entertainer med en sådan bredd som Samuelsson.
Och för att inte tala om Nattens musik ur Fantomen på operan och Ninne Olssons fina svenska text till O helga Natt. Det är absolut och totalt vokal perfektion som man sällan får möjlighet att uppleva. Ens live. Och hans tolkning av Alf PröysensJulkvällsvisa är gripande i ordets rätta bemärkelse.
Det är också titelmelodin, skriven av Malena och hennes make Svante Thunberg med den fina textraden om att "Kanske mörkret bara är skuggorna av tidigare generationer som vakar över oss".
Flöjtisten Janne Bengtsson, gitarristen Mats Bergström och damerna i Svenska stråkensemblen är det charmerande kompet som genommusikaliskt genomgående gnistrar och glimmar likt de stjärnor som projiceras på den mörka väggen bakom dem. Utsnittet ur Antonio Vivaldis Vintern är fin, likaså Mats Nilssons Christmas love songmed Jan Bengtsons vackra flöjt i framkant.
Countingmiraclesoch Santa Lucia är två fina duetter mellan Malena och Mikael. Även om Ernman bjuder på alltifrån joddel, till wailande och scatsång är det ändå Samuelson som stjäl showen.
Johan E. Skoglund
Malena Ernmans julkonsert I decembertid anno årgång 2014 är en rapp och pigg show i två välklingande akter. Visst, här finns några nummer som är rena gäspningar men på det stora hela så är det en härlig julstämning som bjuds av kvällens vana estradörer.
Och mycket av den nytändning som årets show innebär kan tillskrivas en enskild person, Mikael Samuelson. Med sin tordönslika tenorstämma fullkomligt äger han scenen oavsett vad han gör. Evert Taubes Knalle Juls vals med keps och gran i högsta hugg, En vintervisa av Carl Michael Bellman, Faster Ulla på besök från Sydeuropa eller Kapten Roffe i Sjömansjul på Hawaii. Det var länge sedan vi bjöds på en entertainer med en sådan bredd som Samuelsson.
Och för att inte tala om Nattens musik ur Fantomen på operan och Ninne Olssons fina svenska text till O helga Natt. Det är absolut och totalt vokal perfektion som man sällan får möjlighet att uppleva. Ens live. Och hans tolkning av Alf PröysensJulkvällsvisa är gripande i ordets rätta bemärkelse.
Det är också titelmelodin, skriven av Malena och hennes make Svante Thunberg med den fina textraden om att "Kanske mörkret bara är skuggorna av tidigare generationer som vakar över oss".
Flöjtisten Janne Bengtsson, gitarristen Mats Bergström och damerna i Svenska stråkensemblen är det charmerande kompet som genommusikaliskt genomgående gnistrar och glimmar likt de stjärnor som projiceras på den mörka väggen bakom dem. Utsnittet ur Antonio Vivaldis Vintern är fin, likaså Mats Nilssons Christmas love songmed Jan Bengtsons vackra flöjt i framkant.
Countingmiraclesoch Santa Lucia är två fina duetter mellan Malena och Mikael. Även om Ernman bjuder på alltifrån joddel, till wailande och scatsång är det ändå Samuelson som stjäl showen.
Johan E. Skoglund
måndag 1 december 2014
Glädjen i att kunna recensera
Som recensent kan man ibland få höra att man är för hård. men då skall vi komma ihåg att vi faktiskt bor i en demokrati där vi får tycka vad vi vill om musik. Och framföra vilken musik vi vill.
Sångaren i klippet nedan lär varken få positiva eller negativa recensioner av sina konserter framöver. Nej, istället för konserter har han dömts till fyra års fängelse i Kina för att ha sjungit om ett fritt Tibet. Den yttradfrihet vi tar för självklar får aldrig vara sådan.
Johan E. Skoglund
Sångaren i klippet nedan lär varken få positiva eller negativa recensioner av sina konserter framöver. Nej, istället för konserter har han dömts till fyra års fängelse i Kina för att ha sjungit om ett fritt Tibet. Den yttradfrihet vi tar för självklar får aldrig vara sådan.
Johan E. Skoglund
Läs min recension av Luleå kammarkör i dagens NSD!
Änglalikt i domen
Det finns definitivt sämre sätt att fira första advent på än i sällskap med Luleå Kammarkör i stadens vackra, varma och välkomnande domkyrka där julstämningen är på topp från första till sista tonen.
En julstämning som är sådär opretentiöst mysig. Så långt bort ifrån bränd knäck, stress, krav och överdådiga julbord och julklappar. Nej, detta är en sådan där härlig känsla som borrar sig in i själen, ända in i maggropens innersta skrymslen och vrår. Något man vill skall stanna kvar ända fram till påska.
Kvällens två gäster domkyrkoorganist Markus Wargh och sopransaxofonisten Carl-Henrik Fernandi får flera tillfällen att visa upp sig. Deras duo-version av Lasciachiopiangaur G F Händels opera Rinaldo lyckas gjuta nytt liv i denna slitstarka sopranariaklassiker. Likaså i en lång Choral i E-dur signerad C frank och i W A Mozarts oerhört vackra Alleluja.
De ger även en extra dimension åt kören när alla möts uppe på orgelläktaren i A Paulsons läckra sättning av Bered en väg och R Martinsons Öppna en väg. Den senare med Åsa Bäcklin som finfin solist.
Åsa är även skönsjungande solist ihop med Eva Nyström i S-E Frisks Away in a Manger. Det är med kören acapella framför altaret som det riktigt tänder till. De fyra julmotetterna av F Poulenc är fransk körromantik när den är som allra, allra vackrast. Så också de eviga När det lider mot jul samt Stilla natt. Större än så här kan knappast en musikupplevelse bli.
Den mänskliga rösten fyller upp det inbjudande kyrkorummet med all sin inneboende urkraft. Alltså både urkraften i rummet och rösterna.
Monika Wasberg visar än en gång vilken toppenkördirigent hon är. De två moderna engelska julcarolsen signerade B Chilcott med Markus Wargh vid pianot utgör en passande kontrast till de mer traditionella sångerna.
Det vore tjänstefel att inte avsluta en konsert som denna med O Olsons Advent, uppbackad av Markus Wargh vid den lilla orgeln, framme i kyrkan. Så bra att man då vågar begå ett brott i form av ett extranummer. Gloria in ExcelsisDeo, med orgel och saxofon ännu en gång på läktaren. Två vitt skilda nummer som ändå utgör en perfekt avslutning på denna änglalika adventskonsert.
En julstämning som är sådär opretentiöst mysig. Så långt bort ifrån bränd knäck, stress, krav och överdådiga julbord och julklappar. Nej, detta är en sådan där härlig känsla som borrar sig in i själen, ända in i maggropens innersta skrymslen och vrår. Något man vill skall stanna kvar ända fram till påska.
Kvällens två gäster domkyrkoorganist Markus Wargh och sopransaxofonisten Carl-Henrik Fernandi får flera tillfällen att visa upp sig. Deras duo-version av Lasciachiopiangaur G F Händels opera Rinaldo lyckas gjuta nytt liv i denna slitstarka sopranariaklassiker. Likaså i en lång Choral i E-dur signerad C frank och i W A Mozarts oerhört vackra Alleluja.
De ger även en extra dimension åt kören när alla möts uppe på orgelläktaren i A Paulsons läckra sättning av Bered en väg och R Martinsons Öppna en väg. Den senare med Åsa Bäcklin som finfin solist.
Åsa är även skönsjungande solist ihop med Eva Nyström i S-E Frisks Away in a Manger. Det är med kören acapella framför altaret som det riktigt tänder till. De fyra julmotetterna av F Poulenc är fransk körromantik när den är som allra, allra vackrast. Så också de eviga När det lider mot jul samt Stilla natt. Större än så här kan knappast en musikupplevelse bli.
Den mänskliga rösten fyller upp det inbjudande kyrkorummet med all sin inneboende urkraft. Alltså både urkraften i rummet och rösterna.
Monika Wasberg visar än en gång vilken toppenkördirigent hon är. De två moderna engelska julcarolsen signerade B Chilcott med Markus Wargh vid pianot utgör en passande kontrast till de mer traditionella sångerna.
Det vore tjänstefel att inte avsluta en konsert som denna med O Olsons Advent, uppbackad av Markus Wargh vid den lilla orgeln, framme i kyrkan. Så bra att man då vågar begå ett brott i form av ett extranummer. Gloria in ExcelsisDeo, med orgel och saxofon ännu en gång på läktaren. Två vitt skilda nummer som ändå utgör en perfekt avslutning på denna änglalika adventskonsert.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)