Är kyrkorgel världens häftigaste instrument alla kategorier? På den frågan finns det naturligtvis inget absolut och exakt svar. Men efter att ha hört domkyrkoorganist Markus Wargh ännu en gång betvinga Luleå domkyrkas stora klangrika läktarorgel under söndagens releasekonsert för hans nya orgelskiva kan man inte annat än svara ett klart och tydligt ja på recensionens inledande fråga.

Längst fram i kyrkan står en projektor med tillhörande stor duk vilket gör att publiken inte behöver nöja sig med att få höra Warghs fantastiska orgeltoner bakifrån läktaren fylla kyrkorummet. Vi får även med kamerateknikens hjälp njuta av hans spel såsom det ser ut när han tar sig an orgelns många pipor, pedaler och tangenter.

På programmet står sju orgelstycken som alla ger Markus Wargh gott om utrymme att visa vilken skicklig och driven organist vi har att göra med. Från Frankrike hämtas fyra härliga kompositioner signerade Alexandre Guilmant, César Franck, Jehan Alain och Louis Vierne. Alla utmärkta exempel på fransk orgelkonst när den är som bäst.

Ingen orgelkonsert är komplett utan Johan Sebastian Bach. Så heller inte denna. Hans Pasacaglia och fuga i c-moll BWV 582 är ett underbart stycke som fint kontrasterar gentemot den franska musiken.
Kännbar kontrastverkan blir det även i konsertens två absoluta höjdpunkter Markus Warghs egna orgelimprovisationer. Den fria mitt i programmet är en riktig liten pärla. Mäktigast av allt är ändå avslutningen. 15 minuters improvisation över O store Gud. Här lyckas Wargh verkligen ta denna andliga klassiker och göra den till något helt eget och nytt. Läckert är bara förnamnet.

Det har länge sagts att den svenska vargstammen behöver förnyas österifrån. Några som redan fått pigg och spelskicklig förnyelse av en Wargh österifrån är den norrbottniska domkyrkororganiststammen med organiske organismen Markus från Jakobstad. Det tackar vi för.