tisdag 28 februari 2017

Läs min recension av Norrbottens kammarorkester i lördagans NSD!

Ännu härskar de vita, medelålders männen

Fakta

KONSERT

Norrbottens kammarorkester Solister: Daniel Saur och Mårten Landström Dirigent: Pierre-André Valade  Kulturens hus, Luleå Torsdag den 23 februari

Om det är något som förenar kvällens fyra verk så är det expressiviteten och att de alla är skrivna av vita europeiska medelålders män. Så är även kvällens dirigent och solister. Känns tyvärr tråkigt att ännu en gång behöva ställa den urgamla frågan: Var är brudarna? Men 2017 både kräver och förtjänar ett bättre genustänk.

Men rent musikaliskt finns det dock lite att klaga på. Inledande "Après; Ein… Es Praeludium" av den nutida franska tonsättaren Gilbert Amy är ett läckert verk där vi möts av blandade snabba och långsamma tempon. Här får stråkar plus två hornister verkligen visa vad de går för.
Det får också Mårten Landström göra i Camille Saint-Sainës andra pianokonsert. En riktig workout för hans båda händer och orkestern.

Detta är publikfrieri när det är som bäst. Svulstigt är bara förnamnet.
Man förstår det Mårten säger i programhäftets intervju att han själv inte hade valt detta verk. Det finns mycket mer intressantare saker en pianist och en orkester kan göra ihop. Men stycket fyller sin funktion väl och alla inblandade bjuder på sig själva så det står härliga till.
Inklusive maestro Pierre-André Valade som än en gång visar vilken skicklig dirigent han är.

Daniel Saurs första marimbakonsert med honom själv som solist ger verkligen mersmak. Han har komponerat 18 urläckra minuter där han och orkestern tar med oss på en vindlande filmisk resa längs den mexikanska floden Tapachula. Daniel har skrivit musik som är lika häftig som hans träffsäkra marimbaspel. Detta måste ges ut i någon form så vi kan njuta av detta om och om igen.
Sedan bjuds vi på en perfekt avslutning i form av Igor Stravinskys neoklassicistiska tolkning av Pergoless musik i den frejdiga sviten från baletten "Pulcinella". Man tackar och bockar.

Johan E. Skoglund

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar