måndag 30 mars 2015

Läs min recension av Raga sessions i dagens NSD

Gnistrande musikaliskt möte

När Kristallkvartetten möter tre indiska gästmusiker slår det verkligen gnistor från början till slut. Detta är ett musikaliskt fyrverkeri av sällan skådat och hört slag.
Lillebror Söderlundh kanske främst är känd som vistonsättare. Så kul då att Kristallkvartetten väljer att lyfta fram tonsättaren i form av den fyrsatsiga Dalasvtien där avslutande Gånglåt från Äppelbo är den mest kända melodin. Det är medryckande piggt och folkligt.

Något som fortsätter i kvartettmedlemmen Isabell Andös Isas polska med fint solospel på violin. Ihop med de tre övriga medlemmarna i kvartetten, violinisten Nina Sandell, viola-spelaren Maire-Louise Klestrup Röijezon samt kontrabasisten Peter Danielsson är man en lika spelskicklig som spelsugen kvartett.

I Ale Möllers pigga irländska Jiggan får man stabilt stöd av indiske slagverkaren Manjunath NS som bygger en bra bro till resten av kvällen. Ihop med violinisten och kompositören Jyotsna Srikanth och pianisten Shadrach Solomin formerar han en lika tajt som taktfull trio som öppnar upp för oss åhörare att ta del av en ny spännande klangvärld.

Före paus spelas några ragor där den som heter Panneeer 65 och fått sitt namn av en kesorätt på en indisk restaurang i London, är skönast. Fast alla är de fascinerande.

Jyotsna är lika mycket musikmissionär som musiker när hon sitter i skräddarställning i sin färgglada sari och berättar om den musik hon framför. Att hon sitter på ett podium och spelar på sin indiska violin visar på kontrasterna mot kvartetten som sitter på stolar bakom notställ.

Efter paus möts öst och väst i kvällens huvudverk. Jyotsna Srikant är varken den första eller sista kompositören som inspirerats av årstiderna. Season 4/6 anspelar på västerlandets fyra och Indiens sex årstider. Det är programmusik som verkligen beskriver hur monsunregn, höstlöv och snö faller. Synd bara att allt detta står i programmet. Lite hade man som åskådare själv velat få upptäcka.

Septetten spelar de sex satserna Shadrach Solomon briljant arrangerat så det står härliga till och det blir till en passande avslutning på ett mästerligt musikaliskt möte.

Läs min text om Evangelium.nu i senste kyrkfönstret.

Hittar ni här!

Johan E. skoglund

torsdag 26 mars 2015

Recension Leonard Cohen Live in Dublin

En livekonsert från Dublin som släppts som trippel-CD, Bluray, DVD, Box med DVD + trippel-CD samt Bluray + trippel-CD. Jag har tittat och lyssnat på DVD/CD utgåvan.

DVDn bjuder på 3 bonusspår inspelade i Canada som inte finns med på de tre skivorna. Cohen, hans band och sångare är verkligen i högform när de ger oss ett långt program, 3 timmar på DVD där alla hans klassiker finns med i väldigt, väldigt bra framföranden. Leonard ger sin publik allt och lite till och det är en fröjd att få lyssna och se en äkta mäster-entertainer in action när han är som allra bäst.
Johan E. Skoglund

Bloggen minns Ward Swingle!

En stor körinaspiratör har lämnat oss. Jobbade en del med Luleå kammarkör och de har sjungit hans trevliga arrangemang. Swingle Singers är en viktig pusselbit i vokalmusikhistorien. Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Bloggen mins Clark Terry!

Just som den trevliga dokumentärfilmen Keep on keepin on skall ha premiär nås vi av nyheten att  trumpetlegenden Clark Terry lämnat oss. Bloggen lyfter på hatten!

https://www.youtube.com/embed/tMFf9TmdL1k

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Jackie Trent!

Your love is everywhere har länge varit en favorit från sextiotalet. Och hennes samarbete med dåvarande maken Tony Hatch har för alltid skrivit in henne i pophistorien.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Läs min text om Vildmarkens kocktävling i Guiden Boden

Finns inte på nätet än men läs den gärna i pappersutgåvan.

Johan E. Skoglund

tisdag 24 mars 2015

Recension av 9 klassiska skivor/boxar

https://www.youtube.com/watch?v=Y9lfC1OILww&feature=youtu.be

Recensioner av;


KOSTER, L.: Suite dramatique / Ouverture légère / Waltz Suites (Estro Armonico Luxembourg Chamber Orchestra, Kaell)

SAINT-SAËNS, C.: Symphonies, Vol. 1- Symphonies Nos. 1 and 2 / Phaéton (Malmö Symphony, Soustrot)

SAINT-SAËNS, C.: Symphony No. 3, "Organ" / Danse Macabre / Cypres et Lauriers (Warnier, Lyon National Orchestra, Slatkin)

CASTELNUOVO-TEDESCO, M.: Violin Concertos Nos. 1 and 2 (Tianwa Yang, SWR Symphony, Baden-Baden and Freiburg, Boer)

STANDFORD, P.: Symphony No. 1 / Cello Concerto / Prelude to a Fantasy (Wallfisch, Royal Scottish National Orchestra, Lloyd-Jones)

BROTONS, S.: Symphony No. 6, "Concise" / Rebroll / Obstinacy / Glosa de l'Emigrant (Barcelona Symphonic Band, Brotons)

Elgar King Olaf The Banner of Saint George Bergen Phil. Orch, Sir Andrew Davis

Muhly:Cello Concerto Ernst Bloch Schelomo etc. [Indianapolis Symphony Orchestra, Jun Märkl] Zuill Bailey cello

The Complete Concerto Recordings 1967 – 2013 Martha Argerich Claude Abado
Johan E. Skoglund

måndag 23 mars 2015

Läs min recension av Norrbotten big band i dagens NSD

Fint finskt främmande

Norrbotten big band fick fint finskt främmande när Outi Tarkiainen leder bandet i egna kompositioner och några arrangemang på andras stycken, flera med sång av Mirja Mäkelä.
Outi Tarkiaien är en driven dirigent och kompositör som förstår att fullt utnyttja de jazzresurser hon har till sitt förfogande. Tråkigt har man då rakt inte i hennes sällskap. Bara att se hennes armar slingra sig likt ormar när hon dirigerar är en upplevelse det med.
Det är både klassisk storbandsjazz, mer modernt avantgardistiska tongångar men även klassisk musik är en referenspunkt. Särskilt i Into the Woodland silence, titelspåret på den skiva som Outi och bandet gav ut 2013.
Här bjuder Mirja Mäkelä på utsökt sång där den finska fraseringen fascinerar. Hon både reciterar och sjunger den poesi Tarkiainen tonsatt med finess. Ihop med Jan Thelins läckra spel på klarinett och basklarinett är detta en av kvällens höjdpunkter.
Även så alla underbara solon som musikerna i bandet levererar. Arvid Ingberg och Peter Dahlgren på trombon, Robert Nordmark och Håkan Broström på sopran-, och tenorsaxofoner, Danne Johansson och Jacek Onuszkiewicz på trumpet och flygelhorn, Petter Olofsson på kontrabas, Sebastian Ågren bakom trummorna och Olga Konkova vid pianot – alla ger de oss lika själfullt som välklingande ensamspel på sina respektive instrument.
Mirja Mäkeläs röst är kanske inte det mest personliga stämma som hörts på en jazzscen och i början av konserten är den så nedmixad att det knappt går att höra när bandet tar i för full hals och totalt överröstar henne. Men mot slutet tar det sig rejält.
Scatsången i extranumret Mörkö som hon själv skrivit är mycket bra. Både Mirja Mäkelä och Outi Tarkiainen är två finskor som har framtiden för sig. Fast under denna konsert räcker det gott och väl med att de är här och nu.

Stockholmsbesök

I fredag styrde kosan mot den kungliga huvudstaden. Ett besök på Waldemarsudde gjorde jag och jubileumsutställningen  Prins Eugen 150 år är verkligen välgjord. Att för första gången på plats få se det jag läst om i utställningskatalogen var verkligen fascinerade. Tavlorna är trevliga att upplevas live och pedagogiskt med gott om skyltar som berättarom de olika rummen. De bevarade biblioteken, arbetsrummet och matsalen samt vardagsrummet och blomsterrummet är verkligen fina att betrakta.

I andra delen av muséet pågår en fin utställning av den tyske expressionistiske målaren Emil Noldes färgrika tavlor. Båda utställningarna är väl värda ett besök.

Sedan bar det av till ett fullsatt Globen, för också ett premiärbesök, för att avnjuta Sting och Paul Simon. Det var en härlig konsert där de två legenderna bjöd på två och 50 minuters helgjuten rockshow. De hade slagit ihop sina respektive band och hade både blås och fiol med. De spelade varandras låtar men främst sitt eget material samt även någon cover. Deras medmusikanter var superskickliga, bjöd på många solon och det var en riktig kanonkonsert tyckte jag. Eftersom inte båda superstjärnorna uppträde hela tiden så kunde de köra en show helt utan pauser och longörer. Vilket var mycket bra. Stämningen var på topp bland oss i publiken (13 000 personer). Alla hits som vi förväntat oss och lite till bjöds vi på.

Den enda skiva jag köpte under mitt Stockholmsbesök var deluxeutgåvan av Mark Knopflers nya underbara album Tracker. Passande då jag skall se honom live i Uppsala i mitten av juni. En härlig singer-songwriter dos med den engelska landsbyggden som välklingande text och musikkuliss. Att läsa texterna i texthäftet är ren och skär poesi och de finstämda ljudbilderna med fioler och saxofoner här och där bredvid Knopflers glimrande ekvilibristiska elgitarrspel är en fröjd för örat. Rekommenderas varmt.

Johan E. Skoglund

torsdag 19 mars 2015

Recensioner av 4 Naxos-skivor


https://www.youtube.com/watch?v=o65OG0D2iX0&feature=youtu.be


Recensioner av;

MOZART, W.A.: Fugues, Rondos and Fantasias (Sang Woo Kang)

DI MARINO, R.: Bandoneon Concerto / PIAZZOLLA, Á.: Oblivion / 5 Tango Sensations (Chiacchiaretta, Croatian Philharmonic, Vaupotić)

LISZT, F.: Violin and Piano Music - Duo Sonata / Die drei Zigeuner / Elegies / Grand duo concertant on Lafont's Le marin (V. Proniewicz, Waleczek)

GE, Gan-Ru: Shanghai Reminiscences / Butterfly Overture (Royal Scottish National Orchestra, Tsung Yeh)

Johan E. skoglund

onsdag 18 mars 2015

Denna vecka

Håller jag på och jobbar med fler spännande skrivjobb. Var på ett intressant möte idag. På fredag åker jag till Stockholm för att se Prins Eugen utställningen på Waldemarsudde samt Sting och Paul Simon i Globen.  Har nyss läst den stora tjocka utställningskatalogen som getts ut i bokform och det är ett fascinerande levnadsöde den gode prinsen hade, minst sagt.

Recensioner av dem båda kommer på bloggen

Johan E. skoglund

måndag 16 mars 2015

Steven Tyler släpper countryplatta

Aerosmiths frontman skall tydligen skriva låtar ihop med kända countrylåtskrivar och spela in ett album med countrylåtar. Kan bli hur coolt som helst. Eller not,

Johan E. Skoglund

onsdag 11 mars 2015

Idag lyssnar jag på

senaste CDn som medföljde BBC Music Magazine. Sviatoslav Richter spelar piano så det står härliga till i en live-inspelning från London 1969. Hans tolkning av Robert Schumanns Symfoniska etyder opus 13 är drabbande på alla vis. Särskilt hans kraftfulla spel i sista delen av verket.

Johan E. Skoglund

tisdag 10 mars 2015

Recension The very best of Bob James


Här får vi en fullmatad, över två och en halv timme, lång dubbel-cd med den amerikanske smooth-jazzpianisten, keyboardisten och kompositören Bob James till lågpris. Här blandas hans egna verk med härliga instrumentala covers av soulpoplåtar och Mussorgskijs En natt på Blåkulla och Albinonis Adagio. Även sammarbetena med drivne jazzgitarristen Earl Klugh finns representerade.

Detta är den perfekta skivan att spela som bakgrundsljudkuliss när man vill ha häftig och cool musik som inte sticker ut alltför mycket. Det är en fin essä om Bob James och hans musik i det medföljande cd-häftet.

Självklart finns hans vackra blockflöjtstema till tv-serien Taxi med på denna trevliga karriärsammanfattning som varmt rekommenderas.

Johan E. Skoglund

Recension Montage: Great Film Composers & The Piano Gloria Cheng

Pianisten Gloria Cheng spelar här nyskrivna pianostycken av de kända filmmusikkompositörerna Bruce Broughton, Michael Giocino, Don Davis, Alexandre Desplat, John Williams och Randy Newman. Alla verk utom Desplats är specialskrivna åt Gloria Cheng. Att hon är en skicklig pianist kan ingen förneka men den som förväntar sig lättlyssnade tongångar i samma anda som filmmusiken dessa kompositörer skriver lär bli besviken.

Detta är mycket mer tuggmotstånd och absolut inget man sätter på för att koppla av till. Men med det sagt detta är ändå en skiva som är väl värd att utforska för den som vill ha modern pianomusik som inte alltid tar den enkla vägen. Kul också att alla kompositörer är fotade med Cheng vid pianot i texthäftet och att de skriver personliga essäer om sin musik. Tanken bakom kompositioner är alltid lika intressant att få ta del av.

Johan E. Skoglund

Polarpriset

Polarpriset går i år till Emmylou Harris och Evelyn Glennie. Kul med två pristagare som båda är personliga favoriter.

Johan E. Skoglund

måndag 9 mars 2015

Läs min recensioner av Snow Divas och Luleå Kammarkör i NSD

Igloopera som stor konst

Snow divas är den häftigaste konserten som hittills upplevts i iskonserthallen. Inte lyssnats på utan upplevts, för detta är i mångt och mycket mer än bara tre skickliga sångerskor som sjunger opera och musikal så det står härliga till.
Kjell-Peder Johanssons regi är en stor del av detta lyckade koncept. Här får sångerskorna och sångerna blomma ut på ett teatraliskt vis som bara gör dem gott. Mycket gott.
Att låta de tre damerna ur Mozarts Trollflöjten rikta sin omsorg mot en snögubbe i plast är ett genidrag. Ihop med de skickliga sånginsatserna från Anette Strandljung, Charlotta Karlsson och Carina Stenberg är detta en vitalisering av detta välkända stycke som klår Kungliga operan senaste besök med hästlängder.
Det är så här opera är när den är som bäst, engagerar och tar tag i dig. Ett allkonstverk för alla sinnen, minsann.
Det är också befriande att man bestämt sig att ta konceptet divor hela vägen ut. När Charlotte Karlsson sjunger Poor unfortunate souls ur Den lilla sjöjungfrun gör vampen en välkommen comeback.
Carina Stenberg glänser i Nattens Drottning, återigen ett utsnitt ur Mozarts Trollflöjten. Och Anette Strandljung är komiskt kongenial i Skrattarian ur Strauss d. y. Läderlappen. Orkestermusikerna på isinstrumenten spelar helt i samklang med kvällens sångsolister.
Det är precis lagom med en timmes igloo-opera. Publiken applåderar så kraftfullt att avslutande Barkarollen ur Offenbachs Hoffmans äventyr får tas om ännu en gång, nu med publiken som medsjungande kör.
Det är folkligt förlösande när operakonsten kan reduceras till sådant här ystert publikfrieri utan att för den skull tappa sin substans eller seriositet. Det om något är stor konst. Vilket var precis vad denna afton bjöd på. Storartat!

Pärts ljuvliga körlyrik i domen
Arvo Pärts körlyrik är ljuvligt vacker. Monica Wasberg introducerar hans tonspråk som minimalistisk. Och så är det. Hans kompositioner innehåller inga skira utsmyckningar eller annat som stör musikens egen inre själ. Det är rakt och pang på. Lika ärliga och nakna som de religiösa texterna han tonsatt.
Morningstar, Tribute to Ceasar, NuncDimittisoch Da pacemdomineär fyra Pärt-pärlor som kammarkören och Monica förvaltar väl. Det bjuds på gåshudsframkallande stämsång där stämmorna bidrar till den reflektiva och meditativa stämningen som råder i domkyrkan under hela konserten.
Även att konsertens alla körverk är helt a capella gör också sitt. Här finns ingen orgel, piano eller orkester att luta sig mot. Kören har bara sig själv som skyddsnät och det räcker gott och väl i dessa triumfatoriska tolkningar.
Ett extra plus är att de svenska texterna finns tryckta i programbladet vilket gör det ännu mer trevligare och intressantare att som publik följa med i de som sjungs.
Efter Pärt så dags för Monica Wasberg att sätta sig vid den lilla orgeln och spela Leon BoellmannsPriere a Notre Dame. Ett lugnt, ljust och varmt, vackert litet stycke som är en prefekt kontrast och brygga mellan de något kargare körklangerna som omsluter det.
Frank Martins Mässa för dubbelkör innebär att kören får ändra på sin uppställning jämfört med Pärt, så det blir två körer av en. Mässan följer det traditionella mönstret i fem satser med Kyrie, Gloria, Credo, Sanctus och ett avslutande AgnusDei.
Här får vi återigen prov på varför klassisk körmusik skall upplevas live i en lokal med den akustik som Luleå domkyrka har. Alla nyanser och stämmor hörs på ett helt annat sätt än vad den bästa inspelning i världen kan åstadkomma.
Monica Wasberg och Luleå Kammarkör har ännu en gång skämt bort sin publik med en underbar sångupplevelse. Det tackar vi ödmjukast för.

fredag 6 mars 2015

Idag lyssnar jag på

The real... Perez Prado. Ännu en synnerligen prisvärd lågprissamling i 3-CDserien. Mamboversionen av Humlans flykt är dagens härliga fredagspulshöjare. Men även annat som hans svettiga tolkningar av In the mood och Jumpin' at the woodside får det att koka i kroppen.

För alla älskarte av storbandsjazz och latinmusik är detta ett måste. Grundkursen 1A om man så säger.

Johan E. Skoglund

The Mavericks

nya skiva Mono verkar av förhandsklippen jag lyssnat på på nätet mycket bra. Tyvärr verkar den inte ha släppts i Sverige så vi får se när hur långt tid det tar för den svenska nätbutiken att få hem ett utlandsexemplar.

Johan E. Skoglund

tisdag 3 mars 2015

Många skrivjobb är på G!

Kul när nya uppdrag trillar in.

Johan E. Skoglund