Stockholmsbesök

I fredag styrde kosan mot den kungliga huvudstaden. Ett besök på Waldemarsudde gjorde jag och jubileumsutställningen  Prins Eugen 150 år är verkligen välgjord. Att för första gången på plats få se det jag läst om i utställningskatalogen var verkligen fascinerade. Tavlorna är trevliga att upplevas live och pedagogiskt med gott om skyltar som berättarom de olika rummen. De bevarade biblioteken, arbetsrummet och matsalen samt vardagsrummet och blomsterrummet är verkligen fina att betrakta.

I andra delen av muséet pågår en fin utställning av den tyske expressionistiske målaren Emil Noldes färgrika tavlor. Båda utställningarna är väl värda ett besök.

Sedan bar det av till ett fullsatt Globen, för också ett premiärbesök, för att avnjuta Sting och Paul Simon. Det var en härlig konsert där de två legenderna bjöd på två och 50 minuters helgjuten rockshow. De hade slagit ihop sina respektive band och hade både blås och fiol med. De spelade varandras låtar men främst sitt eget material samt även någon cover. Deras medmusikanter var superskickliga, bjöd på många solon och det var en riktig kanonkonsert tyckte jag. Eftersom inte båda superstjärnorna uppträde hela tiden så kunde de köra en show helt utan pauser och longörer. Vilket var mycket bra. Stämningen var på topp bland oss i publiken (13 000 personer). Alla hits som vi förväntat oss och lite till bjöds vi på.

Den enda skiva jag köpte under mitt Stockholmsbesök var deluxeutgåvan av Mark Knopflers nya underbara album Tracker. Passande då jag skall se honom live i Uppsala i mitten av juni. En härlig singer-songwriter dos med den engelska landsbyggden som välklingande text och musikkuliss. Att läsa texterna i texthäftet är ren och skär poesi och de finstämda ljudbilderna med fioler och saxofoner här och där bredvid Knopflers glimrande ekvilibristiska elgitarrspel är en fröjd för örat. Rekommenderas varmt.

Johan E. Skoglund