Min Recension av Per Ödbergs trio var införd i gårdagens NSD.
Per Ödberg Trio
Jazzmatsalen, Hotell Savoy
Fredag kväll
Ödberg övertygar och överraskar
När luleåfödde Per Ödberg släpper sin andra skiva,
Perception, har den skicklige jazzgitarristen och kompositören gått från
kvartett till trio. Magnus Gran på trummor och Peter Jansson bakom basen är de
två andra ingredienserna i den tajta trio som är ett skolexempel på hur bra
jazz skall låta. Detta är jazz i dess allra renaste och mest tidlösa form. Ödbergs epos är skickligt harmoniska och
metodiska små pärlor som fint förvaltar det klassiska jazzkompositionsuttrycket med ett eget spännande
uttryckssätt.
När han väljer att tolka Bengt Hallbergs härliga Walz a nova
får vi oss en fin hyllning till den store pianisten och kompositören. Ödbergs
egensinniga och ekvilibristiska gitarrspel besitter samma kvalitéer som Bengt
hade bakom pianot.
Den egna folkmusikinfluerade kompositionen Tväredet får en
att tänka på en annan svensk bortgången jazzpianogigant. Nämligen Jan Johansson
och hans jazz på svenska. Sällan har det norrländska vemodet tolkats så
innerligt och befriande i musikalisk form. Alla tre i trion får under kvällen gott om
möjligheter att visa vilka individuellt skickliga solister de är. Men det är
när de spelar ihop man imponeras mest. Ett av Magnus Grans trumsolon känns
exempelvis något krystat. Men som en helhet bestiter trion klart hörbara och
hörvärda synergieffekter. Det nya låtmaterialet har en delvis annan utformning
än debutplattans – en välbehövlig nytändning.
Tre blåsare gästar Trion under kvällen. Pers pappa,
trumpetaren Christer Ödberg - bekant från Luleå Storband - tar täten i en
finstämd tolkning av Duke Ellingtons vackra Come Sunday.
Och när Danne Johansson med sitt flygelhorn och Peter
Dahlgren med sin trombon mot slutet av kvällen förgyller trion med sin närvaro
så känns alltihopa bara så där fantastiskt njutbart som det kan göra när man
lyssnar på skickliga musiker som vet hur man får publiken med på noterna. Per
Ödberg övertygar och överraskar ännu en gång.
Johan E. Skoglund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar