Gärna en tredje gång, Gilles Apap!
2010 kom en statlig utredning som föreslog att brist på tillgänglighet i offentliga och affärslokaler skulle räknas som en diskrimineringsgrund. Den fick det passande namnet ”Bortom fagert tal”. Denna passande titel far runt i huvudet när man lyssnar på Norrbottens kammarorkester och Gilles Apap.
Bara dagen innan har länsmusikchef Kristina Nilson som en av de nominerade till Norrbottens jämställdhetspris entusiastiskt berättat från scen under den regionala jämställdhetsdagen om hur man har lyckats få in kvinnliga dirigenter och att 25 procent av repertoaren är skriven av kvinnliga kompositörer.
Bortom det fagra talet, i torsdagens konsertprogram kan vi se att kvinnorna är lika frånvarande som en afroamerikan längst fram på en buss i södra USA 1960. En vit man som tidigare varit på besök spelar fyra verk av vita döda män, Felix Mendelssohns Symfoni för stråkar nr 10, Johann Sebastian Bachs Konsert för violin och stråkar i E-dur, Pablo de Sarasates Zapateado och Bela Bartoks Divertimento för stråkar.
Att kalla Gilles Apaps andra besök som gästdirigent och tillika violinsolist hos Norrbottens kammarorkester för ett kärt återbesök är nästan att ta till i underkant. De reaktioner både orkester och publik utstrålade efter förra konserten i kulturens hus, för ganska precis två år sedan, var verkligen äkta kärlek mellan maestro, orkester och publik.
Då bjöd gänget på fyra konserter. Nu är det dubbelt upp, således åtta stycken med turnépremiären återigen förlagd till Kulturens hus stora sal i Luleå.
Visst förstår man att den lekfulle Apap skulle göra något unikt av kvällens program, men på papperet känns ändå repertoaren och återkomsten något förutsägbar. Apaps besök 2013 var en underbar och unik upplevelse på alla vis. Och det får den gärna fortsätta vara i minnet. Behöver man ytterligare en dos Gilles för att stilla musikhungern?
Svaret på den frågan är otvetydigt ja. Även om förra gästspelet onekligen var strået vassare så var detta program både vackert och välspelat. Gilles Apaps och de övrigas behandling av stråkar och violiner imponerar. Blir det månne tredje gången gillt?
Johan E. Skoglund
Bara dagen innan har länsmusikchef Kristina Nilson som en av de nominerade till Norrbottens jämställdhetspris entusiastiskt berättat från scen under den regionala jämställdhetsdagen om hur man har lyckats få in kvinnliga dirigenter och att 25 procent av repertoaren är skriven av kvinnliga kompositörer.
Bortom det fagra talet, i torsdagens konsertprogram kan vi se att kvinnorna är lika frånvarande som en afroamerikan längst fram på en buss i södra USA 1960. En vit man som tidigare varit på besök spelar fyra verk av vita döda män, Felix Mendelssohns Symfoni för stråkar nr 10, Johann Sebastian Bachs Konsert för violin och stråkar i E-dur, Pablo de Sarasates Zapateado och Bela Bartoks Divertimento för stråkar.
Att kalla Gilles Apaps andra besök som gästdirigent och tillika violinsolist hos Norrbottens kammarorkester för ett kärt återbesök är nästan att ta till i underkant. De reaktioner både orkester och publik utstrålade efter förra konserten i kulturens hus, för ganska precis två år sedan, var verkligen äkta kärlek mellan maestro, orkester och publik.
Då bjöd gänget på fyra konserter. Nu är det dubbelt upp, således åtta stycken med turnépremiären återigen förlagd till Kulturens hus stora sal i Luleå.
Visst förstår man att den lekfulle Apap skulle göra något unikt av kvällens program, men på papperet känns ändå repertoaren och återkomsten något förutsägbar. Apaps besök 2013 var en underbar och unik upplevelse på alla vis. Och det får den gärna fortsätta vara i minnet. Behöver man ytterligare en dos Gilles för att stilla musikhungern?
Svaret på den frågan är otvetydigt ja. Även om förra gästspelet onekligen var strået vassare så var detta program både vackert och välspelat. Gilles Apaps och de övrigas behandling av stråkar och violiner imponerar. Blir det månne tredje gången gillt?
Johan E. Skoglund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar