Anrik konst & konserttradition
Börje Ekström från Luleå kammarmusikförening inleder torsdagens konsert med Norrbotten NEO i Kulturens hus konsthall med att konstatera hur trevligt det är när olika konstarter möts. Konsten på väggarna som en representant för konsthallen just presenterat och musiken som NEO framför.
Så rätt han har. Att samtidigt få njuta av samtida konst på väggarna och nutida konstmusik är som att göra en tidsresa. Antingen tillbaka till de glada, 1960-, och 70-talen då liknande happenings skedde på Moderna museet i Stockholm. Eller till 1800-, och 1700-talets Syd-, och Mellaneuropa då den senaste musiken och samtidskonsten samsades i salongerna. Kamrarna där den framfördes har ju gett oss termen kammarmusik.
New Sweden, där NEO beställer ny svensk musik har pågått i flera år nu och 2016 års årgång bjuder på sex lika olika som intressanta verk. Lars Sandbergs "Fältstudier" är läcker när instrumenten går in och ut i varandra. Här gör Kim Hellgren kvällens enda uppvisning på sin fina viola.
I Lina Järengråds "Emellanåt, stundom" är Robert Eks frustande klarinettspel som en av de nu dansande tranorna vid Hornborgarsjön. Lika fascinerande är Elmér Lavothas gnisslande cellospel.
Johan Svenssons "Diamond dust" där Mårten Landström använder sig av en träbit för att ändra flygelns klang låter som en gammaldags telegraf som sänder morse-signaler.
Bäst av kvällens verk är Crisitan Marinas "Four on Five" där han förvandlat Miles Davis bebop-komposition från jazz till kammarmusik. Så läckert. Sara Hammarströms flöjtspel är här inte att leka med - inte heller Brusk Zanganehs violindito.
Den kinesiska, i Sverige boende Leilei Tians "The Hymn of the Pearl" bjuder på en fin kinesisk ljudbild. Precis som i Per Mårtenssons avslutande "Nermea’s secret" spelar här både basflöjt och basklarinett en avgörande roll. Men huvudpersonen i Mårtensons tonsättning av en grekisk lejon-myt är ändå Daniel Saur som först nu får visa upp vilken skicklig slagverkare han är. En härlig avslutning på en kväll där Norrbotten NEO tacksamt fortsätter den anrika traditionen att blanda konst med konsert.
Så rätt han har. Att samtidigt få njuta av samtida konst på väggarna och nutida konstmusik är som att göra en tidsresa. Antingen tillbaka till de glada, 1960-, och 70-talen då liknande happenings skedde på Moderna museet i Stockholm. Eller till 1800-, och 1700-talets Syd-, och Mellaneuropa då den senaste musiken och samtidskonsten samsades i salongerna. Kamrarna där den framfördes har ju gett oss termen kammarmusik.
New Sweden, där NEO beställer ny svensk musik har pågått i flera år nu och 2016 års årgång bjuder på sex lika olika som intressanta verk. Lars Sandbergs "Fältstudier" är läcker när instrumenten går in och ut i varandra. Här gör Kim Hellgren kvällens enda uppvisning på sin fina viola.
I Lina Järengråds "Emellanåt, stundom" är Robert Eks frustande klarinettspel som en av de nu dansande tranorna vid Hornborgarsjön. Lika fascinerande är Elmér Lavothas gnisslande cellospel.
Johan Svenssons "Diamond dust" där Mårten Landström använder sig av en träbit för att ändra flygelns klang låter som en gammaldags telegraf som sänder morse-signaler.
Bäst av kvällens verk är Crisitan Marinas "Four on Five" där han förvandlat Miles Davis bebop-komposition från jazz till kammarmusik. Så läckert. Sara Hammarströms flöjtspel är här inte att leka med - inte heller Brusk Zanganehs violindito.
Den kinesiska, i Sverige boende Leilei Tians "The Hymn of the Pearl" bjuder på en fin kinesisk ljudbild. Precis som i Per Mårtenssons avslutande "Nermea’s secret" spelar här både basflöjt och basklarinett en avgörande roll. Men huvudpersonen i Mårtensons tonsättning av en grekisk lejon-myt är ändå Daniel Saur som först nu får visa upp vilken skicklig slagverkare han är. En härlig avslutning på en kväll där Norrbotten NEO tacksamt fortsätter den anrika traditionen att blanda konst med konsert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar