Läs min recnesion av sonatafton i dagens NSD!

Solmogna sonater på piano och fiol

När pianisten Daniel Beskow och violinisten Gregory Maytan intar scenen blir det violinsonater för hela slanten. Inleder gör Wolfgang Amadeus Mozarts "Violinsonat i e-moll KV 304" från 1778. De två satserna spelas med en inlevelse av sällan hört slag. Snacka om att bli ett med musiken och sina instrument. I Gregorys fall en lånad violin från 1638. Vilken skönhet och vilka smäktande toner detta italienska instrument bjuder på.

Sedan följer Ludvig van Beethovens "Violinsonat nr 5 i F-dur op. 24, Vårsonaten" från 1800-1801. Här är Beethoven på sitt allra gladaste humör långt innan dövheten tog överhanden. De fyra satserna med sina ljuvliga melodier är som balsam för själen. Här visar återigen kvällens dynamiska duo prov på hur samspelta de är. Storartat känns här nästan som en underdrift.

Efter paus bjuds så på fransk romantik när den är som bäst i form av César Francks mäktiga "Violinsonat i A-dur" från 1886. De fyra satserna skildrar på det mest illusoriska vis ett kärlekspars resa med förälskelse, gräl och ett liv tillsammans. Att vi får veta detta beror på att kvällens båda musiker turas om att på det mest charmerande vis berätta om vad de kommer att spela. Även i Franck fascineras man av briljansen och tonsäkerheten hos dessa två unga herrar.

Som bonus bjuds vi på andra satsen ur Edvard Griegs "Violinsonat i C-moll". Ett mer passande avslut på en sonatafton får man leta länge efter. Att höra Daniel Beskows potenta pianospel och Gregory Maytans virila violinspel är som att ta en tugga ur en färsk frukt. De bjuder på samma fräschör i dessa solmogna sonater.

Johan E. Skoglund