En rejäl dos nostalgi
Efter att under några år enbart satsat på lokala förmågor
har Bodens Storband i år igen lyckats locka hit en utsockens sångsolsit. Meta
Roos har tidigare uppträtt med Norrbotten big band 2011 med en hyllning till
Ella Fitzgerlad samt gett ut den på skiva så att detta är Metas hemmaplan kan
man lugnt säga och höra. För hennes raffinerade magnifika röst är som klippt
och skuren att tolka Ellas mångsidiga låtskatt.
Allt blir även till en fin hyllning till Kjell Öhman, den skicklige
pianisten, organisten och arrangören bakom dessa Ellas-låtar som gick bort
tidigare i år. Without a song, Beatles Can’t buy me love som även Ella gjorde och medleyet
bestående av A tisket a tasket, Putin’ on the Ritz och I wanna be happy som avslutar
första halvan – alla är de perfekta exempel på när sångare och storband sitter
som hand i handsken. Daniel Noogårds fina arrangemang på Burt Bacharachs What
the wolrd needs now is love sweet love är sammetslen med Meta och bandet.
Folkligt, festligt och fullsatt är det som alltid under
dessa eftermiddagar på Saga. Hyllningen till avlidne storbandsnestorn Rune
Lindstedt där kvällens ledare Nore Sundkvist spelar Runes paradnummer The midnight sun never sets är finfin.
Andrew-Sistersdamerna som i år består av Therese Lundberg,
Emma Öman och Siri Wallentén är som alltid en charmerande återkomst till en tid
med handvickande rörelser i takt med musiken i Give me five mintues more och
Boogie Woogie bugle boy. Även som individuella solsiter glänser de. Therese i
en svängande Sway, Siri i en gungande Orange coloured sky och Emma i en vacker
Somwhere over the rainbow. På egen hand bjuder bandet på fina versioner av
Count Basies April in Paris och Harry Arnolds Stand by. Flera solister som
Bengt Ek på saxofon och trombonisten Bertil Strandberg utmärker sig. Utmärker
sig gör även det lika roliga som informativa mellansnacket. On the sunny side
of the street blir till en perfekt avslutning med alla medverkande samlade
på Sagas scen.
Detta är två timmar som är lika otrendiga som de klassiska
bakverk som det flitigt mumsas på i pausen.
Trevligare än så här kan man knappast ah det. Ibland är det skönt att få
sig en rejäl dos nostalgi.
Johan E. Skoglund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar