Mavericks Brnd new Day

Efter att ha provlyssnat på Mavericks nya Cd Brnad New Day på nätet är jag inte imponerad. Skivan verkar lika tråkig som jag tycker omslaget är fult. Således ingen recension av denna. Synd. De tidigare singelsläppen var ju så lovande men en svala gör ju som bekant ingen sommar eller en Mavericksskiva för den delen.

Johan E.Skoglund

Fick igår klart med

ännu ett skrivjobb. Kul! Tyvärr fick jag också tacka nej till ett skrivjobb pga en sedan länge inplanerad Stockholmsresa. Skall bli kul att få se Weeping Willows med symfoniorkester på Globen och Miro-utställningen på Waldemarsudde.

Johan E. Skoglund

Läs två texter av mig i Boden Guidens aprilnummer!

Jag har intervjuat kocken Sebastian Gröndal och besökt en föreläsning om alkohol och droger.

Finns inte på nätet men läs dem gärna i pappersutgåvan.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Tommy LiPuma!

Lyssnar idag på ett gäng gamla skivor med George Benson. Många va dem är producerade av Tommy LiPuma som nyligen gick bort. Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Recension Genuine The Alan Jackson story

https://youtu.be/ybnEXMiH_v0

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Rollin' Phones i dagens NSD!

Oh, vilket saxparty!

Fakta

MUSIK
Rollin’ Phones Kulturens hus, Lilla salen Tisdagen den 21 mars kl 19

Precis som många andra långlivade kammarmusikensembler så har saxofonkvartetten Rollin’ Phones bytt ut medlemmar under årens lopp.
I den trettioårsjubilerande utgåvan som gästar Luleå bestående av Kristin Uglar på altsaxofon, Edith Bakker på tenorsaxofon, Neta Norén på barytonsaxofon och Tove Nylund på sopransaxofon är det bara Neta som är kvar sedan starten. Men oavsett hur länge de olika medlemmarna varit med i fyrklövern så är det en synnerligen samspelt spelskicklig kvartett vi får nöjet att lyssna till.
Inledande ”Att angöra en brygga” blir till en ny komposition i Mikael Råbergs fin arrangemang av Lasse Färnlöfs slitstarka filmmelodi.

Likaså Hans Mikaels kongeniala arrangemang på Leonard Bernsteins örhängen ur sextioårsjubilerande ”West Side Story”.
Malin Hülphers specialskrivna ”Recuring thought” är ett cirkulärt verk där samma tongångar hypnotiskt återkommer. Och tre satser ur Jennifer Higdon ”Short storries” är modern konstmusik när den är som intressantast.

Till kvällens njutbarhet hör att medlemmarna i kvartetten också är skickliga berättare när de lika roligt som informativt berättar om verk och olika saxofontyper.
Hugo Alfvéns ”Vallflickans dans” är utomordentlig. David Maslankas mäktiga ”Mountain Road” som inkorporerar två Bach-koraler är en perfekt avslutning. Även så det glada extranumret ”Anything you can do I can do better”.

En fråga som kom upp innan konserten var om man skulle kunna njuta av en konsert med bara fyra saxofoner eller blir det långtråkigt? Svaret på den frågan är obönhörligen ja. Oh, vilket saxparty!

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Sven-Erik Magnusson!

En värmlandspöjk har lämnat oss. Som själv född Karlstadsbo lyfter bloggen på hatten!

Johan E. Skoglund

Nytt skrivjobb på G!

Fick igår klart med ett nytt skrivjobb som skall utföras idag. Kul med snabba och raka puckar.


Johan E. Skoglund

Bloggen minns Jan Hemmel!

En favorit bland skånska kulturjournalister/regissörer har lämnat oss.


Bloggen lyfter på hatten!


Johan E. Skoglund

Bloggen minns Chuck Berry!

Rockens gudfader har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Och passar samtidigt på att tipsa om den finfina 4-cdboxen Roll Over Beethoven som franska skivbolaget Le Chant du Monde gav ut i höstas. Undertiteln The Complete 'Up to Jail' Recordnings 1954 - 1961 förklarar vad de här 100 spåren (inklusive 4 bonusspår) handlar om.

Ett fullmata texthäftet med essäer både på franska och engelska  berättar om hela hans karriär. Den innehåller också  och många fina bilder från gamla skivomslag. Info om varje låt är synnerligen detaljerad med medverkande musiker, studio och inspelningsdatum låtlängd och på vilken skiva låtarna förekom med både skivbolag och katalognummer angivet.  Allt förpackat i en supersnygg vit diggipack med ett ikoniskt svartvit foto av Chucken på omslaget.

Och allt detta för under 200 kronor. Här finns alla de legendariska hitten man förknippar honom med. Ljudkvalitén är utmärkt. Så här skall en sanlingsskiveslipsten dras.

Johan E. Skglund

Läs min recension av Erik Westberg i dagens NSD!

Överträffar sig själva

Fakta

MUSIK
Erik Westbergs vokalensemble och Musikhögskolans Kammarkör Erik Westberg, dirigent Domkyrkan Lördagen den 18 mars

För den som har haft nöjet att få höra Erik Westberg dirigera sin vokalensemble och Musikhögskolans Kammarkör vid flera tidigare tillfällen är det bara att konstatera att den här gången har de banne mig överträffat sig själva.

Deras gemensamma konsert i Domkyrkan bjuder på ett antal synnerligen läckra vokala utflykter i den samtida körlyriken och med två äldre stycken som avslutning. Vissa verk har de framfört tidigare men aldrig förr med en sådan urkraft och pondus som här.

När kyrkklockorna slutat ringa tar kören över och blir likt dem ett med den byggnad de befinner sig i. Flera gånger under konserten är stämningen så tät att den går att ta på. Det var längesedan körmusik berörde på ett sådant här rent fysiskt sätt.

Sven-David Sandströms mäktiga Te Deum där vokalensemblen får stabilt stöd av Helena Holmlund på orgeln är en kanonöppning. Sedan följer så uruppförandet av Tebogo Monakgotlas läckra långsamma acapella-verk Autre Naisance du Jour fullt av härliga höga toner. Sofia Gubaidulinas Jauchzt vor Gott för kör och orgel är även den mycket mäktig när den framförs så här.

Kammarkören briljerar i Jakko Mäntyjärvis Canticum Calamitatis Marirtimae. Ett fint rekviem över Estoniakatastrofens offer med underbara soloinsatser signerade sopranen Julia Sandberg och Daniel Åberg, baryton. När Julia sjunger sitt solo mimar resten av damerna. En övning inför en kommande turné till Iran där kvinnor inte får sjunga solo. Fascinerande.

Efter ett ljuvligt avbrott där Sara Ek spelar ett Nocturne av Frédéric Chopin på flygeln så det står härliga till så förenas båda körerna på scen. Då är Sanctus ur Frank Martins Mässa för dubbelkör ett givet val som passar dem som hand i handske. Wilhelm Stenhammars romantiska Vårnatt med Gabriel Kopparmark vid flygeln blir till en perfekt avslutning.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Torgny Lindgren!

En stor författare har lämnat oss. Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Ser att

Anna Jirstrand Sandlund blir ny chef för Norrbottensmusiken. Ett enligt mig bra och spännande val. Grattis!

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag på

en cd-box jag klickade hem på Naxos 30-årsrea med musik där jazz möter klassiskt från förra seklets mitt. En spännande period musikaliskt minst sagt. Boxen heter Jazz Goes Classical och innehåller 18 album på 10 cd-skivor.

Johan E. Skoglund

Fick idag klart med

ännu ett skrivjobb. Kul!

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Barbara Helsingius!

En favorit bland finska vissångerskor/låtskrivare har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Läs min recnesion av Edda Magnason i dagens NSD!

Magiskt med magnifika Magnason

Fakta

JAZZ

Norrbotten big band, Edda Magnason Håkan Broström, dirigent & arrangemang, Johan Lindström, arrangemang Kulturens hus, lilla salen, lördag 11 mars

Edda Magnason är essensen av en jazzsångerska. Hennes coola läckra röst är som klippt och skuren till att sjunga jazz. Och hennes genomarbetade låtar är som gjorda för att kläs upp i bästa lyxiga storbandskostymen.

Och aftonens två arrangörer Håkan Broström och Johan Lindström utnyttjar kompositionerna fullt ut när de skapar tretton unika uttryck som gör att man inte vill att musiken skall ta slut.
Förutom att hon är en svinskicklig sångerska och låtskrivare är även Edda en ekvilibrist på både flygel och elpiano. Det är en ren och skär ynnest att under två timmar få bege sig in i hennes egensinniga musikaliska universum. Flera av låtarna på programmet såsom Coco amber, Polar bear, Hombre och Bones har något tidlöst över sig. Viste man inte att det är Edda själv som skrivit dem hade man gott kunnat tro att de är covers från 60-talets gyllene popålder eller the great american songbook. Så kvalitativt är konsertens material genomgående.

Storbandet är taggat till tusen och bjuder på sylvassa solon och engagerande ensemblespel. Johan Lindström visar att pedal steel gitarren är lika naturlig i jazzen som saxofon och ståbas. Saxofonsektionen bidrar till en lika varierad som välklingande ljudbild med spel på både tvär- och piccoloflöjt, klarinett och bas-dito. Håkan Broström leder bandet på bästa sätt kvällen igenom.
Edda Magnason och Norrbotten big band fortsätter sin turné runtom i Norrbotten med avstickare både till Finland och Norge. Så kul att många fler får möjlighet att upptäcka det magiska med magnifika Magnason.

Johan E. Skoglund

Recension Alice Babs Duke Ellington Serende to Sweden

I mitten av 960-talet jobbade Duke Ellington som skivproducent och fick i uppdrag att välja ut ett halvdussin europeiska artister han ville gör ett album med. Ett självklart val blev Alice Babs. Resultatet i form av plattan Serenade to Sweden finns nu för första gången på CD tack vare entusiasterna på Real Gone Music. Alice backas upp v en mindre besättning med bla flera franska horn som faktiskt låter som ett litet storband och en pianotrio med Dukes fantastiska pianospel i fokus.

Ellington har skrivit lejonparten av låtarna. Sällanhar Come Sunday, ”C” jam blues och I’m beginning to see the light låtit så här bra. Hela skivan är en underbar uppvisning i Alice Babs fulländade vokala piruetter. Ett måste för alla älskare av  jazzsång i allmänhet och Alice i synnerhet.

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag på...

... En finfin skiva som damp ned på hallmattan när dagens post trillade ned genom inkastet.  British Tone Poems volume 1 från Chandos. Min absoluta favoritdirigent när det gäller brittisk musik från 1900-talet Rumon Gamba leder BBC nationa Orchestra of Wales i lika välkomponerade som välklingande verk signerade sex bra britter.

Johan E. Skoglund

Fick igår...

...klart med ännu ett skrivjobb.

Alltid lika kul när de trillar in.

Johan E. Skoglund

Recension Supersax & L. A. Voices

Supersax var en grupp som bildades i början av 1970-talet med syfte att spela Charlie Parkers saxsolon på 5 saxofoner+ gästblås och en rytmtrio med piano bas och trummor. 1983 tog man hjälp av sångruppen L.A. Voices som består av dem sångare i bästa glas and pals och Manhattan Transfer anda.  Tillsammans gav man ut albumet Supersax & L. A. Voices där et sjungs och spelas jazzstandards på det mest underbara vis. Sällan har pärlor som Embraceble you . The song is you, Stardust och Stella by starlight framstått så här välpolerade.

Återutgåvan från förra året i lågprisklass på CD har snurrat på repeat sedan den kom förra veckan.  Rekommenderas varmt.

Johan E. Skoglund

Recension Devienne flöjtkonserter nos. 5-8

Recension Devienne flöjtkonserter nos. 5-8

2014 släppte Naxos en underbar liten skivpärla där Patrick Gallois både var dirigent och solist i François Deviennes fyra  första flöjtkonserter uppbackad av Svenska Kammarorkestern. Så förväntningarna är minst sagt skyhöga när samma besättning nu ger ut en andra volym med flöjtkonserterna nos. 5 - 8. Och de infrias med råge.

Patrick Gallois visar här ännu en gång vilken duktig dirigent och fenomenal flöjtist han är. Och superba Svenska kammarorkestern har sällan låtit bättre.  Nej, detta är ljudbilds och framförandemässigt en inspelning i absolut toppklass. Och Deviennes musik är så välkomponerad att man inte har en enda tråkig sekund under skivans 66 minuter och 58 sekunder.

Lägg där till ett välfyllt cd-häfte med en intressant biografi över tonsättaren och konserterna. Men tonsättarbiografin är exakt densamma som i volym ett – men det gör ingenting. Deviennes fascinerande levnadsöde från hyllad fagottist och kompositör av konserter och operor under 1700-talets sista decennier och 1800-talets tre första år tills hans död 1803 på ett mentalsjukhus tål att läsas om, om och om igen.

Nu ser vi med spänning fram emot volym 3 med konserter nummer 9 – 13.

Detta är musik man blir glad och som får vårkänslor att spritta i hela kroppen.

Johan E. Skoglund

Tack Jan - välkommen Birgitta!

Jan Bergsten går nu i pension som kulturredaktör på NSD och ersätts av Birgitta Östling. Tack Jan för den tid som varit och lycka till Birgitta.

Johan E. Skoglund