Läs min recension av Erik Westberg i dagens NSD!

Överträffar sig själva

Fakta

MUSIK
Erik Westbergs vokalensemble och Musikhögskolans Kammarkör Erik Westberg, dirigent Domkyrkan Lördagen den 18 mars

För den som har haft nöjet att få höra Erik Westberg dirigera sin vokalensemble och Musikhögskolans Kammarkör vid flera tidigare tillfällen är det bara att konstatera att den här gången har de banne mig överträffat sig själva.

Deras gemensamma konsert i Domkyrkan bjuder på ett antal synnerligen läckra vokala utflykter i den samtida körlyriken och med två äldre stycken som avslutning. Vissa verk har de framfört tidigare men aldrig förr med en sådan urkraft och pondus som här.

När kyrkklockorna slutat ringa tar kören över och blir likt dem ett med den byggnad de befinner sig i. Flera gånger under konserten är stämningen så tät att den går att ta på. Det var längesedan körmusik berörde på ett sådant här rent fysiskt sätt.

Sven-David Sandströms mäktiga Te Deum där vokalensemblen får stabilt stöd av Helena Holmlund på orgeln är en kanonöppning. Sedan följer så uruppförandet av Tebogo Monakgotlas läckra långsamma acapella-verk Autre Naisance du Jour fullt av härliga höga toner. Sofia Gubaidulinas Jauchzt vor Gott för kör och orgel är även den mycket mäktig när den framförs så här.

Kammarkören briljerar i Jakko Mäntyjärvis Canticum Calamitatis Marirtimae. Ett fint rekviem över Estoniakatastrofens offer med underbara soloinsatser signerade sopranen Julia Sandberg och Daniel Åberg, baryton. När Julia sjunger sitt solo mimar resten av damerna. En övning inför en kommande turné till Iran där kvinnor inte får sjunga solo. Fascinerande.

Efter ett ljuvligt avbrott där Sara Ek spelar ett Nocturne av Frédéric Chopin på flygeln så det står härliga till så förenas båda körerna på scen. Då är Sanctus ur Frank Martins Mässa för dubbelkör ett givet val som passar dem som hand i handske. Wilhelm Stenhammars romantiska Vårnatt med Gabriel Kopparmark vid flygeln blir till en perfekt avslutning.

Johan E. Skoglund