Anna-Lotta Larsson finns inte på nätet men läs den gärna i papperstidningen eller nedan.
Lagom Julstämning
Anna-Lotta Larsson, Anders Landegren &
Chorisma
Överluleå kyrka, Boden
Söndag kväll
Det är alltid något speciellt med att bevista en
turnépremiär. Där finns en spänning som nästan går att ta på. Så ock under tidig
söndagskväll i den fullsatta Överluleå kyrka då Anna-Lottas jul startade upp.
Traditionen att dela scen med lokala körer under julkonserter är mycket trevlig.
Ingen konsert blir den andra lik. Kören får förmånen att sjunga med en känd röst
och förankringen till orten blir tydligare.
Här är det Chorisma under Magnus Toressons säkra handlag
som står för den stabila bakgrunden. De inleder på egen hand och bjuder på en
perfekt öppning i form av en andäktigt vacker När det lider mot jul. Både lite
mindre kända franska och österrikiska julvisor visar att de vågar ta ut
svängarna vilket är roligt för den vane julkonsertsbesökaren.
Kvällens huvudperson Anna-Lotta Larsson äntrar scenen i
en grön duschessdröm till klänning som får henne att stråla likt en frostnupen
julgran. Hitschock-dimman utanför är som bortblåst. Hon har som alltid en
fantastisk röst. Det är en ros utsprungen där det tas i ända ifrån tårna i ett a
cappella-parti fyller hela kyrkan in till sista millimetern. Då kan man förlåta
lite premiärskavanker och att det som vanligt smugit sig in lite annat material
utan någon som helst julanknytning. Som titelmelodin från hennes senaste CD,
Peter Lemarcs Saknad med sin tänkvärda text och Evert Taubes allra sista
komposition, den ljuvliga Minnet och tystnaden.
Kvällens tyngsta lass drar Andreas Landegren. Pianisten,
har gjort alla kör arrangemang och sjunger ofta duett med Anna-Lotta i skön
förening. Synd bara att han spelar konsekvent på ett elpiano, ibland med
syntetiska stråkar. Varför inte utnyttja kyrkans orglar och flyglar?
Stilla natt är ett klockrent sammarbete med solist,
ackompanjatör och kör. Likaså avslutande medleyt med nio engelska Carolls samt
extranumret Tänd ett ljus. Anna-Lotta sade att hon ville bjuda publiken på lagom
julstämning. Något hon verkligen infriade.
Johan E. Skoglund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar