Hipp hyllning
Svante Thuresson möter Beppe Wolgers
Kulturens hus, lilla salen
Söndag kväll
Beppe Wolgers är sinnebilden för en tusenkonstnär. När vännen Svante Thuresson väljer att minnas denna mångsidige man tar han avstamp i det texter Beppe skrev, ofta till melodier från den stora amerikanska sångboken. Claes Crona är en av svensk jazz hårdast arbetande slitvargar. Ständigt nya skivor och turnéer för den skicklige pinasiten och hans trio. Med Hans Andersson på bas och Chris Montgomery bakom trummorna formerar de en perfekt sparringpartner till coole Svante. De bjuder alla på härligt hörvärda solon.
Nyss 80 år fyllda verkar Svante glädjande nog inga tecken på att slå av på takten. Från sin säkra position på en barstol så äger han scenen. Sylvassa sånginsatser, ståendes, varvas med sittande läsningar ur Beppes egen memoarbok. Det är ömsint vackert och samtidigt gripande om ett överviktigt stammande barn vars far dör när han bara är 9 år.
En gång i Stockholm, Säg hör jag en vals, Monicas vals, Farfars vals, I New York och Vinter i skärgårn. Alla får de fulländade fraseringar där särskilt de monumentala slutcrescendona från Svantes stämma imponerar. Bäst är det gåtfulla folket i en hudnära tolkning. Att Svante kommer av sig halvvägs och får ta om spelar ingen roll. Den följs av en hårt svängande Sakta vi går genom stan. Extranumret Laura blir till en fenomenal final på en toppenkväll. När Kulturens hus motvilligt lämnas visslar någon glatt på Sakta vi gå genom stan. Bättre betyg kan knappast denna hippa hyllning få.
Johan E. Skoglund
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar