är namnet på en ballad från 1938 med musik av Duke Ellington. På sistone har jag lyssnat på två olika tolkningar av denna jazzstandard. På sitt debutalbum med sin jazztrio, Things Change (Volenza/Naxos) låter den unge svenska pianisten John Venkiah sin basist och trummis vila. Han gör istället en mäktig solotolkning på lite över 5 minuter där pianot står i centrum.
Den amerikanske jazztrombonisten Wayne Wallace gör något helt annat med låten på skivan Latin jazz jazz latin (Patois records). Hans Latin jazz quintet med honom själv och pianisten Murray Low som solsiter på låten tar den i en helt annan riktning än vad Venkiah gör. Fascinerande hur olika det går att tolka samma melodi.
Johan E. Skoglund
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar