God jul och gott nytt år

önskas alla bloggläsare. 2014 är ännu ett år då jag fått ägna en sto del av livet år det bästa jag vet musik och skrivande. Nu tar bloggen en välförtjänt julledighet som i mitt fall skall spenderas ihop med den stora Burt-Bacharach boxen som kom ut redan förra året men som jag av någon outgrundlig anledning missade då.

Johan E. Skoglund

Ännu, ännu fler recensioner

Popskivor


Recensioner av;

Sven-Bertil Taube Hommage

The Beatles On air live at the BBC vol. 2

Gammeldanskens vänner och friends sjunger nordiska dryckesvisor

Sting The last ship

Robert Plant Lulaby and The ceasless roar

The Hollies 50 at fifty

R-Kive Genesis

David Pack’s Napa Crossroads

Sophie Zelmani Everywhere

She did it the songs of Jackie DeShannon volume 2

Lise & Getrud Lyckan kommer från ett annat land

Tom Russel and the Norwegian Wind Ensamble Aztec Jazz

Diana Jones Museum of Appalachia Recordings

Leonard Cohen Popular Problems

Barbra Streissand Partners

Chris De Burgh The Hands of man

Neil Diamond Melody road

Johny Winter Step back & Roots

The Real...

Recensioner av;

The Real Henry Mancini, Johny Mathis & Ray Conniff

Recension 2 Alice Babs-boxar

Johan E. Skoglund

 

 

Ännu fler recensioner

Filmmusik



Recensioner av;

Basil Poledouris Switchback

Fredrik Widemann Field of lost shoes

Stephen Melillo Dwegons and Leprechans

David Shire Rear window

Annette Focks film music collection vol 1

Victor Reyes Grand piano

Marc Trimon Barcello Coliseum: Games of rome

Michael Legrand The other side of midnight

Osvaldo Montes Film Music

Armando Trovaioli Miss Arizona

Jazzskivor

Recensioner av;

Annie Lennox Nostalgia
Sandy Bainum It might be fun
Isabella Lundgren Somehow life got in the way
Caroline Henderson Jazz Collection
Jakob Karlzon 3 Shine
Nils Landgren Redhorn Collection
Bill Frisell Guitar in the space age
Tony Bennet & Lady Gaga Cheek to cheek Deluxe edition
Rigmor Gustafsson When you make me smile
Vincent Nilsson DR Big band Sprituals
Dr John Ske-dat-de-dat The spririt of Satch
Jonas Kullhammar Gentlemen
Jan Johansson Rune Gustafsson

Till Bronner The movie album

Arturo Sandoval At Middleton

Simply cinema du monde

Claude Bolling Cinema piano solo

Johan E. Skoglund

 

 

 

Recensioner

Tennessee Drifters



Margaret Ruthven Lang All the Heart of Me, körmusik



Rcension countryskivor



Rcensioner av;

Country-favoriter

Country-legender

Mats Rådberg Nashville

Terri Clark Some Songs

Lee Ann Womack The way I’m livin

Tim Mcgraw Sundown heaven town deluxe edition

Marry Chapin Carpenter Songs from the movie

Beth Nielsen Chapman Uncovered

Marty Stuart and his fabulous superlatives Saturday night/Sunday morning

The gospel music of Marty Stuart (Live)

Recensioner av skivor med klassisk musik


Recensioner av;

Dukas Symphony in C

Francois Devine flöjtkonserter 1-4 Patrick Gallois svenska kammarorkstern

Verdi Othello (Naxos)

Choir of merton college oxoford The Marian collection

Anne Akiko Meyers The American masters

Vasari Singers De profundis

Flowers of the field

Benjamin Grosvenor Dances

Beethoven Prometheus

Mendelsohn in Birmingham vol. 2

Jean_Efflam Bavouzet Haydn Pianokonserter

Joyce DiDonato Stella di Napoli

Tarja Turunen & Mike Terana Beauty & the beat

Johan E. Skoglund

Andreas Alemans

nya julskiva kom äntligen i mitten på förra veckan och det är en härlig skiva. Vän ballader bandas med funksväng. Michael McDonald gästar och i den 36 (!) personer starka kören medverkar Stefan Gunnarson bland annat.

En grym skiva som inte bör missas. 9 härliga originallåtar skrivna ihop med Brian Hobbs.

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Gud blev en människa i gårdagens NSD!

Ljuvligt välljudande julevangelium

Förr i tiden startade julfriden på Tomas-dagen, den 21 december. Då skulle alla julsysslor vara färdiggjorda och det var först efter trettondagen man fick börja arbeta igen. Vad passar då bättre än att fira in julfridens början med en klassiskt vorden julkonsert där allt faller på plats på det mest naturliga vis.
Bara att gå in i den upplysta Nederluleå kyrka, med tända ljus utanför och gnistrande snö på marken är bara det en lisa för själen.
Att sedan få sitta ned i de varma omslutande kyrkbänkarna, höra kyrkklockans klara klang och uppslukas av kyrkokör, musiker och en sylvass solist gör inte saker och ting sämre direkt.
Andreas Söderbergs nyskrivna juloratorium Gud blev människa är konsertens absoluta höjdpunkt. De kompositionella anslaget är lätt. Både modernt filmiskt och tidlöst folkligt.
Orkestern spelar så det står härliga till med ett extra plus i kanten för organisten Lars Sjöstedt , trumpetaren Milan Polak och flöjtisten Kristina Platonova.
Nederluleå kyrkokör är mäktig sångresurs och Johan Christensson är den skinande solisten med sin tordönslika tenorstämma som låter som om den håller på att välta hela kyrkan. Hans avslutande O Helga natt är gåshuds-, och bertoendeframkallande av bästa sort.
Kören briljerar i fem olika stycken acapella. Och inledande utsnittet ur Johan Sebastian Bachs Juloratorium visar att kvällens drivne dirigent Andreas Söderberg är lika duktig på att komponera juloratorier som att tolka andras dito. Nu får vi bara hoppas på en välförtjänt skivinspelning av detta välljudande julevangelium.

 

Johan E. Skoglund

Årets sista skrivjobb

skall utföras under helgen.

Skönt med lite ledighet.

Johan E. Skoglund

Läs Hänt i Boden 2014 av mig i guiden Bodens julspecial!

Finns här!

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag på

Brand New Heavies nya album Sweet freek. Partymusiken till nyårsfirandet är här!

De sylvassa cover-versionerna av Peter Gabriels Sledgehammer och En Vouges Don't let go blandas med nio superba originallåtar med det rätta partygunget. Nya permanenta sångerskan Dawn Joseph är ett fynd.

Johan E. Skoglund

Recension av årtets julskivor

Jeno Jando Haydn The seven last words of our saviour on the cross

Elora festival singers Noel Edison The Wonder of Christmas

En skönare jul

Tommy Körberg Tommys Jul

Henrik Åberg Mitt julalbum

Christmas at Donwtown Abbey

Sonja Aldén Jul I andlighetens rum

Dave Koz & Friends The 25th of December

Jill Svensson Strålande jul

Magnus Carlsson Happy Holidays

Weeping Willows Christmas time has come

The choir of kings collage Carrol from kings (DVD)

Robert Goulet The complete Columbia Christmas recordings

Antoni Wit Warsaw phil. Orch & choir Dovrak Requiem

Tomas Lundin Julnostalgi

Sarah Dawn Finer Vinterland

Henrik Dorsin Gävle symfoniorkester Finns här några snälla barn?

Johan E. Skoglund

Henrik Dorsins

Julskiva är fullkomligt lysande. Att höra en barnkör sjunga ordet alkoholpsykos gör jag med skräckblandad förtjusning. Dessa kupletter är galet bra. Skivan Finns här några snälla barn ihop med Gävle symfoniorkester är en blivande klassiker. Jag är ödmjukt överväldigad.

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Lisan Nilsson i dagens NSD!

Lisa Nilsson som en orörlig isstod

Lisa Nilsson och Norrbotten big bands konsert föregås av en bussresa mellan Boden och Luleå där skyltar uppmanar oss resenärer att ta på oss säkerhetsbältena. Är man lite kraftigare byggd kan bältet ibland kännas som en stram åtsittande rem. Denna rem känner man återigen ha fått på sig när Lisa börjar sjunga.

Det är stramt och åtsittande tråkigt när hon och bandet inte riktigt klickar som säkerhetsbältets spänne i sin hållare bör göra. Hon behöver verkligen inte skämmas för sig som sångare, sjunga kan hon gubevars men ändå är det något som fattas.

Vissa vokalister går undan en bit på scenen under solon. Inte Lisa, nej hon står där som en orörlig isstod lika stel som en pinne som hon gjort när hon sjunger.
Jämför med andra solister bandet haft som AngeliqueKidjo som dansat över hela scenen och skillnaden blir pinsamt uppenbar.

Nilsson besitter en varm och kraftfull röst helt utan skavanker. Förutom vid ett tillfälle då hon kommer in fel, för tidigt, finns här inget som skaver.
Allt är lika välpolerat glittrigt som den paljettbeströdda cocktailklänning Lisa bär under första set. Burt Bacharach, Michelle Legrand, brasilianskt och Donny Hathaway allt blir till en enda jämntjock röra.

Hennes egna låtar är pekoral. Det kan inte jazzkostymen ändra på. Textraden "Kunde vi supa ikapp genom rymden" från låten Full måne är obegripligt knäpp.
Bandet däremot skall ha all heder för hur de spelar. Dirigent Joakim Milder gör ingen besviken. Sällan har de låtit såhär tajta och solisterna är verkligen på topp. Synd bara att det är bandet som är behållningen och inte Lisa längst fram.

Johan E. Skoglund

Läs min recnsion av Malena Ernman & Mikael Samuelson i fredagens NSD!

Ernman bjuder på härlig julstämning

Malena Ernmans julkonsert I decembertid anno årgång 2014 är en rapp och pigg show i två välklingande akter. Visst, här finns några nummer som är rena gäspningar men på det stora hela så är det en härlig julstämning som bjuds av kvällens vana estradörer.

Och mycket av den nytändning som årets show innebär kan tillskrivas en enskild person, Mikael Samuelson. Med sin tordönslika tenorstämma fullkomligt äger han scenen oavsett vad han gör. Evert Taubes Knalle Juls vals med keps och gran i högsta hugg, En vintervisa av Carl Michael Bellman, Faster Ulla på besök från Sydeuropa eller Kapten Roffe i Sjömansjul på Hawaii. Det var länge sedan vi bjöds på en entertainer med en sådan bredd som Samuelsson.

Och för att inte tala om Nattens musik ur Fantomen på operan och Ninne Olssons fina svenska text till O helga Natt. Det är absolut och totalt vokal perfektion som man sällan får möjlighet att uppleva. Ens live. Och hans tolkning av Alf PröysensJulkvällsvisa är gripande i ordets rätta bemärkelse.
Det är också titelmelodin, skriven av Malena och hennes make Svante Thunberg med den fina textraden om att "Kanske mörkret bara är skuggorna av tidigare generationer som vakar över oss".
Flöjtisten Janne Bengtsson, gitarristen Mats Bergström och damerna i Svenska stråkensemblen är det charmerande kompet som genommusikaliskt genomgående gnistrar och glimmar likt de stjärnor som projiceras på den mörka väggen bakom dem. Utsnittet ur Antonio Vivaldis Vintern är fin, likaså Mats Nilssons Christmas love songmed Jan Bengtsons vackra flöjt i framkant.

Countingmiraclesoch Santa Lucia är två fina duetter mellan Malena och Mikael. Även om Ernman bjuder på alltifrån joddel, till wailande och scatsång är det ändå Samuelson som stjäl showen.

Johan E. Skoglund

Läs mina intervjuer med Julens hjältar i Kyrkfönstret!

Hittar ni här!

Johan E. Skoglund

Glädjen i att kunna recensera

Som recensent kan man ibland få höra att man är för hård. men då skall vi komma ihåg att vi faktiskt bor i en demokrati där vi får tycka vad vi vill om musik. Och framföra vilken musik vi vill.

Sångaren i klippet nedan lär varken få positiva eller negativa recensioner av sina konserter framöver. Nej, istället för konserter har han dömts till fyra års fängelse i Kina för att ha sjungit om ett fritt Tibet. Den yttradfrihet vi tar för självklar får aldrig vara sådan.



Johan E. Skoglund

Recension Sven-Bertil Taube Diktaren och Tiden

Johan E. skoglund

Läs min recension av Luleå kammarkör i dagens NSD!

Änglalikt i domen

Det finns definitivt sämre sätt att fira första advent på än i sällskap med Luleå Kammarkör i stadens vackra, varma och välkomnande domkyrka där julstämningen är på topp från första till sista tonen.
En julstämning som är sådär opretentiöst mysig. Så långt bort ifrån bränd knäck, stress, krav och överdådiga julbord och julklappar. Nej, detta är en sådan där härlig känsla som borrar sig in i själen, ända in i maggropens innersta skrymslen och vrår. Något man vill skall stanna kvar ända fram till påska.
Kvällens två gäster domkyrkoorganist Markus Wargh och sopransaxofonisten Carl-Henrik Fernandi får flera tillfällen att visa upp sig. Deras duo-version av Lasciachiopiangaur G F Händels opera Rinaldo lyckas gjuta nytt liv i denna slitstarka sopranariaklassiker. Likaså i en lång Choral i E-dur signerad C frank och i W A Mozarts oerhört vackra Alleluja.
De ger även en extra dimension åt kören när alla möts uppe på orgelläktaren i A Paulsons läckra sättning av Bered en väg och R Martinsons Öppna en väg. Den senare med Åsa Bäcklin som finfin solist.
Åsa är även skönsjungande solist ihop med Eva Nyström i S-E Frisks Away in a Manger. Det är med kören acapella framför altaret som det riktigt tänder till. De fyra julmotetterna av F Poulenc är fransk körromantik när den är som allra, allra vackrast. Så också de eviga När det lider mot jul samt Stilla natt. Större än så här kan knappast en musikupplevelse bli.
Den mänskliga rösten fyller upp det inbjudande kyrkorummet med all sin inneboende urkraft. Alltså både urkraften i rummet och rösterna.
Monika Wasberg visar än en gång vilken toppenkördirigent hon är. De två moderna engelska julcarolsen signerade B Chilcott med Markus Wargh vid pianot utgör en passande kontrast till de mer traditionella sångerna.
Det vore tjänstefel att inte avsluta en konsert som denna med O Olsons Advent, uppbackad av Markus Wargh vid den lilla orgeln, framme i kyrkan. Så bra att man då vågar begå ett brott i form av ett extranummer. Gloria in ExcelsisDeo, med orgel och saxofon ännu en gång på läktaren. Två vitt skilda nummer som ändå utgör en perfekt avslutning på denna änglalika adventskonsert.

 

Johan E. Skoglund

Årets julskivor

börjar trilla in. Många småtrevliga saker som Christmas at Downtown Abbey och Sonja Aldéns Jul i andlighetes rum och Tommy Körbergs Tommys jul, men ännu ingen fullständig femetta. Så glädjande då att en av mina absoluta favoritsångare Andreas Aleman släpper ny julplatta lagom till Lucia. Och den är verkligen ny. Ihop med låtskrivaren Brian Hobs bjuds det på nio nyskrivna jullåtar. Kan knappast bli bättre.

Johan E. Skoglund

Läs min intervju med Anja L Sundeberg i senaste Guiden Boden!

Finns inte på nätet än men kika gärna i pappersutgåvan.

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Jan Allans & Norrbotten big bands nya CD i dagens NSD!

Vilken 80-årspredent till Jan Allan!

Jan Allan (80)

Norrbotten big band featuring Jan Allan

Prophone

Att som ung musikstudent få besöka Lunds stadsbiblioteks skivavdelning och låna hem Jan Allans ikoniska jazzplatta 70 är en upplevelse som sent skall glömmas. Så det är med spänd förväntan uppföljningsprojektet tas emot. Vi som hade förmånen att bevista Jan Allan 80-årshyllning med Norrbotten big band nickar igenkännande när trumpetaren och orkesterns nya musik nu kommit ut på en dubbel-cd. Andra får uppleva dessa nio nya mästerverk för första gången. Vissa program som ges live kan låta lite tama på studioinspelningar utan nerv och applåd men så är absolut inte fallet här.  Det magiska samspelet mellan Jan Allans lyriska, unika trumpetsound och storbandets klara komp och spelskickliga solister finns bevarat.

Från inledande Cecilia Perssons Avid Flyrer till Jan Levanders avslutande Tema med komplikationer är detta en triumf från första till sista tonen. Modern jazz som är ila tidlös som lättlyssnad. Ett välfyllt texthäfte där Jan Alan och kompositörerna skriver om honom och musiken är en perfekt kompanjon att läsa när skivan avnjuts. Tack för en 80-årspresent som gläder så många fler än bara gratulanterna och födelsedagsbarnet.

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag på

Naxos trevliga podcast om Devians flöjtkonserter. En skiva som kom förra veckan och som är en favorit just nu. Patrik Galois spelar så fint och dirigerar likledes den ytterst välljudande Svenska kammarorkestern.

Johan E. skoglund

Läs min recnesion av Gerogie Fame med Claes Crona trio & Amanda Sedgwick i dagens NSD

En stjärna som aldrig slocknar

I fredags var det så dags för fyra tävlande att bli tre i TV4:s talangtävling Idol 2014. För den som tycker att hjulen snurrar allt snabbare och att nya stjärnor lyser på musikhimlen medan de som började lysa igår redan hunnit slockna är ett besök på jazzklubben Footprints att rekommendera.
71-årige Georgie Fame äntrar scenen med den status som anstår en artist som glatt världens scener med sin unika utstrålning i 50 år. Med sig har han den några år äldre och lika distingerade gentlemannen Claes Crona på piano. Hans Andersson på kontrabas och Jesper Kviberg bakom trummorna, samt Amanda Sedgwick på saxofon oh kvällens lineup är komplett.
Det som gör musikupplevelsen så storartad är det fina samspelet bland alla inblandade. De har full koll på varandra och bjuder på en ekvilibristisk följa John-lek där de hemtamt turas om att leda musiken framåt. Alla spelar mycket hörvärda solon och visar tydligt vilka fullblodsproffs de är.
Amanda sjunger två fina duetter ihop med Georgie som ett komplement till hennes härliga lurlir och Georgie visar att han även är en skicklig pianist i bland annat Hoagy Carmichaels Rockin chair.
Flera av kvällens låtar som Bobby Timmons Moanin är textsatta instrumentalbitar som i vokal skrud får nya spännande dräkter vilket lyfter dem ett extra snäpp utan att de på något vis förlorar sin jazziga själ.
Fames fraseringar är värda ett helt eget kapitel för sig. Hans scatsångliknande röstpiruetter är en fröjd att få njuta av. Hur han lyckas få in bitar av andra låtar mot slutet och nynna med i solona är kongenialt. En annan gren i vilken Georgie är i en klass för sig är mellansnacket. Det är fullt av minnen och anekdoter och det är dessutom föredömligt kort.
Även om – som tidigare nämnts – alla inblandade är stilsäkra, svinbra solister så är ändå det som imponerar mest med kvällen samspelet. Här har vi en kvintett, speciellt ihopsatt för denna turné, som låter som om de spelat ihop i många år. Fattas bara annat när en legendar ger oss en legendarisk kväll i bästa sällskap.

 

Johan E. Skoglund

 

Count Basie + Frank Sinatra = sant

Veckan kan knappast avslutas bättre.



Johan E. Skoglund

Flera nya Naxos-releaser

kom med posten i onsdags. Kommer att tipsas om på bloggen framöver då jag hunnit lyssna igenom dem.

Johan E. Skoglund

Recnesion Bill Medley Your Heart to Mine: Dedicated to the Blues

Johan E. Skoglund

Läs min recnesion av Luleå Styorband i dagens NSD!

Toppenkväll med storbandet

Gemytligt och genomtrevligt är två ord som kommer över en efter ett besök på Luleå storbands höstkonsert. Under två timmar är det som om man förflyttas sisådär en femtio år tillbaka i tiden. Dessa till stor del amatörmusiker och gästande sångsolister lägger verkligen ned sin själ i kvällens program och detta är ett skolboksexempel på underhållning i ordets rätta bemärkelser.
Här är alla solon lika välspelade som välavvägda. Sångsolisterna Birgitta Ökvist, Åke Selinder och Jan Söderberg framför två jazzörhängen vardera på det mest charmerande sätt. Men det är Amanda Lindgren Clarin, trumpetare i bandet som är kvällens stora sångerska. Hennes trumpet-, och vokala solo i Bye Bye Blackbird vill man höra mer utav. Synd att hon bara får göra en låt.
Bland bandets övriga musiker skall Ragnar Lindvall bakom tangenterna framhållas. Hans Basie-inspirerade pianospel tillför bandet mycket välbehövlig energi.
För 30 år sedan i Piteå repeterade Walter Brolund Luleå storband. Nu är han tillbaka som orkesterchef för Norrbotten big band, men passar samtidigt på att spela trombon här. Vilket gläder oss inte minst då han tagit med sig ett läckert arr på Frank Fosters Shiny Stockings där bandet låter som bäst.
Det är en ren fröjd att få se dessa musiker hänge sig åt den musik de älskar. Ja, alla utom tenorsaxofonisten Jan Lundberg som anser att all musik skriven efter 1945 är för modern. Ibland är det skönt med en rejäl näve nostalgi som motvikt till alla arrangörer och kompositörer som ständigt skall ligga i framkant och tämja på de musikaliska gränserna till max.
Magnus Plumpu leder skickligt bandet i ett gäng tvättäkta klassiker framförda på klassiskt vis. Precis som det skall vara alltså.
När Jan och Birgitta tar emot välförtjänta applåder för extranumret They can’t take that away from me lämnas lilla salen fortsatt i en skönt gungande och värmande nostalgibubbla som fortfarande omsveper en när detta skrivs över en och en halv timme senare. Tala om toppenunderhållning!

 

Johan E. Skoglund

Fleran nya skrivjobb på G...

Denna vecka. Kul och intressant.

Johan E. Skoglund

Läs min recesion av Arctic Light i dagens NSD

Födelsedagskalas som lät höra om sig

Det är en riktigt härlig feststämning när kören Arctic Light intar Kulturens hus stora sal för ett hejdundrande födelsedagsfirande. Ett tioårskallas som sent skall glömmas. Susanna Lindmark har alltid varit lika intresserad av det visuella som musiken vilket märks. Ibland kan sådant kotteri med kläder och ljus uppfattas som onödiga excesser men inte här. Det hela bidrar till en helhet som verkligen gör att musiken här får en extra dimension som gör den än mer njutbar.
Körmedlemmarna i sina vita dräkter lyckas visuellt förmedla den musik de framför på det mest magiska sätt. Och så de sjunger! Det är folkliga tongångar som inte går av för hackor.
Musikerna Johan Englund på slagverk, sopransaxofonisten Sigurd Löf och cellisten Mattias Sandlund är alla mycket skickliga och deras komp når nya oanade höjder. Särskilt i versionen av Jimmie Hendrix Wodo Child lyckas man få fram klart hörbara synergieffekter. Men första aktens en timme och tio minuter är alldeles för lång. Pausen på 25 minuter behövs verkligen.
Sedan är det dags för Norrbottens ungdomssymfoniker under Leif Karlssons stabila ledning att framföra Gunnar Ullbergs Moarmmha. Ett filmiskt stycke programmusik där blås och slagverkare är i fokus. Tänk att få bildsätta dessa lyriska tongångar med naturfilmer från vår vackra fjällvärld. Kanske något för hörsalen på Aijtte.
Även Jan Sandströms Áhku, med specialskriven text av Kjell-Peder Johansson, skulle passa bra att bildsätta. Stycket blir som en kantat till allas våra mödrar, var den än befinner sig just nu. Interaktionen mellan musiker och sångare är på topp.
Kvalen avslutas med Susanna Lindmarks tresatsiga Song of the Mountainbrichdär återigen fjällvärlden får stå som inspirationskälla till ett rikt verk. Sigurd Löfs sopransaxofon svävar majestätiskt över kör och orkester likt de pärlemormoln som andra satsen beskriver. Nya höjder som avslut på en höjdarkonsert.

 

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Niklas Jälén och Glenn A Larsson

Två personer som på sina olika sätt formade ungdomen har lämnat oss. Enda gången jag medverkat i radio var det Niklas som intervjuade mig.

Bloggen lyfter på hatten.

Johan E. Skoglund

Läs min Recnesion av Erik Westbergs vokalenesmble i torsdagens NSD

Andlöst vackert av vokalensemblen

Originals

Erik Westbergs vokalensemble

Studio Acusticum

Att vi i Norrbotten, Piteå närmare bestämt, har en vokalensemble av sådan klass som Erik Westbergs, som kan få Arvo Pärt att specialskriva två verk åt dem är en ynnest att väl ta vara på. Dessa verk ihop med flera andra original finns på den nysläppta skivan original. Nyskriven svensk körmusik acapella dominerar men även organisten Mattias Wager, saxofonisten Carl-Henrik Ferdinand och Norrbottens kammarorkester förekommer i kompet på några spår. Detta är genomgående andlöst vacker musik sjungen så utsökt att håren knottrar sig av välbehag på varje körälskare. I det medföljande tjocka texthäftet finns texterna till alla verken, både i original och på engelska och svenska, samt värdefull information om deras tillblivelse.

Jan Sandström, B Tommy Andersson, Jan Ferm, Sven-David Sandström, Sven Ahlin och Anders Nilsson alla har de skrivit musik som är blivande körklassiker. Pärt-verken finns redan inspelade på stora internationella skivbolag och man kan bara hoppas att andra körer även tar upp andra spår från denna vassa vokalensembleskiva.

Johan E. Skoglund

 

Recension av fyra filmmusikskivor/boxar

Hitchcock John Mauceri
Draktränaren 2 John Powell
Chatjaturjan Othello
Nakna pistolen boxen Ira Newborn

Johan E. Skoglund

Flera spännande skrivjobb på G denna vecka!

Alltid lika kul och intressant.

Johan E. Skoglund

Recension av 4 Naxos-släpp

A to z of opera är en finfin dubbel-cd med höjdpunkter ur opera-historien. Medföljer gör även ett tjockt lexikon på engelska, 1100 sidor. Detta är en ny reviderad upplaga som även bjuder på bonus i from av extraspår att lyssna på och ladda ned på nätet. Intressant läsning signerad Keith Andersson och lyssning som varmt rekommenderas till den operaintresserade. Finns även andra titlar i samma serie som pianister och stråkspelare.

Josef Strauss tog ett antal populära operanummer av bland annat Jaques Offenbach och gjorde om dem till kadriljer. Dessa är nu samlade från tidigare utgåvor på Marco-polo till en kul utgåva. Detta är en partyplatta till nyårsfesten. Roligt och lättsmällt med ett informativt texthäfte om de olika styckenas ursprung.

En dubbel-cd med nyutgivningar av äldre Idil Biret inspelningar måste också bums införskaffas av den klassiskt intresserade. Hennes transkriberingar av Brahms tredje och fjärde symfonier är det mäktigaste jag hört på år och dag. Så läckra. De ungerska danserna likaså. Rekommenderas varmt.

Antoni Vivaldi skrev bara en dubbelkonsert för cello. Denna ihop med arrangemang av andra av den italienske barockmästarens dubbelkonserter i nya arrangemang för två cellos är grundbulten på en ny trevlig skiva. Även Astor Piazzollas Milonga har fått en ny vacker dräkt. Arren är signerade Julian Lloyd Webber som även spelar ihop md sin hustru Jiaxin Lloyd Webber som backas upp av European union chamber Orchestra under ledning av Hans-Peter Hofmann. En gottpåse full av njutbart barrockgodis.

Johan E. Skoglund

Läs två recensioner av mig i dagens NSD!

Magiskt med Personliga Persson

När Cornelis Vreeswijk skaldade om Personliga Persson, vem avsåg han då egentligen? Efter att ha spenderat en och en halv magisk timme ihop med Norrbotten Big Band så undrar man stilla om Cornelis var spåman? För en mer personligare jazzröst än årets composer in residence Cecilia Persson får man leta länge efter.
Hon har skrivit musik som fullständigt tar andan ur en. Inledande Lulu med fanfarliknande tonstötar och staccatopauser i styckets början hintar om att vi kommer att få vara med om en extraordinär storbandsjazzupplevelse. Bara det faktum att bandets blåsare står upp i en ring runt scenen och omsluter kompet gör att de får en helt annan uttrycksmöjlighet än när de sitter kloss i tre rader.
Verk som Stad i aska, Notmyran och En by om än skön har alla som tidigare nämnda Lulu lokal förankring: Det är extra roligt att Cecilia tagit sig tid att lägga ned sådan omsorg om verkens tillblivelse och titlar. När stötte vi senast på en jazzkompositör som studerat gamla presslägg om stadsbranden 1887, Carl von Linnés anteckningar om sitt Luleåbesök 1732 och en äldre karta? Hon dirigerar med finess och ackuratess. Synd bara att hon inte bjuder på sitt läckra pianospel.
Balladen till minne av Bengt Hallberg är en fin tribut till den store jazzpianisten och kompositören som gick bort förra året.
Bandet för kvällen är sylvasst. Solister som blåsarna Håkan Broström, Karl-Martin Almkvist, Arvid Ingberg och Jacek Onuszkiewicz samt pianisten Alexander Zethson lirar brallorna av det mesta i jazzväg. Det var länge sedan bandet var så här taggat och spelhungrigt.
Cecilias kompositioner är verkligen en välbehövlig vitamininjektion. Att hon fått Sveriges radios P2:s pris Jazzkattten för årets kompositör både 2012 och 2014 är föga förvånande när man hör vad hon åstadkommit här. Radion är även påpassligt på plats och förevigar det hela för framtida utsändning.
Vi kan bara hoppas att det även blir en skivinspelning. Precis som Jan Allans 80-årspresent som smygsläpptes i platt form denna kväll. Håll utkik för en recension av denna skiva i NSD framöver. Där medverkar också personliga Cecilia Persson som kompositör.

Fantastisk Bach på nyckelharpa

När Bodens orkesterförening ställer till med sin 82:a höstkonsert är det rösten och stråken som är i centrum. Stråken i form av Torbjörn Näsbloms nyckelharpa och Pia-Karin Helsings Cello. Rösten i form av Pias sonora sopranstämma som kan sjunga alltifrån Verdi och Wagner till Ray Charles och Louis Armstrong.
Inleder gör en pigg ouvertyrliknande tolkning av sista och fjärde stasen ur Anton Dvoraks nionde symfoni, den från Nya världen. Här visar orkestern upp en spelskicklighet som är på topp och håller i sig kvällen igenom. Mycket tack vare dirigenten Per-Erik Anderssons fina handlag med orkestern. Det är en fin balans bland de olika stämmorna.
Pia-Karin skämmer sedan bort oss i publiken med en oerhört vacker tolkning av Morro’, ma proma in grazia ur Verdis Maskeradbalen. Denna liksom Dich teure Halle ur Wagners Tanhauser visar vilken klart lysande stjärna på den norrbottniska musikhimlen hon är.
Kvällens andra gästspelman Torbjörn Näsbom älskar verkligen sin nyckelharpa. Det hörs i hans transkribering av Bachs första violinkonsert i a-moll. Här interagerar han med stråkarna på ett fullkomligt fantastiskt vis. Fantasieggande minst sagt.
Efter paus ansluter 20 spelsugna ungdomar från Bodens kulturskola när det bjuds på en fartfylld Danzon nr 2 av Marquez, mexikanska rytmer som får blodet att svalla och benen att spritta. Även så ystert blir det i några folkliga polskor och valser med Torbjörn Näsboms nyckelharpa och hela orkestern i skön förening.
Pia-Karin sjunger både soul och pop så det står härliga till när hon inte spelar fiol i en folkvisa från sina hemtrakter i Finland eller cello till sin sång i Halleluja i just love him so och What a wonderfull world.
Kvällens konferencier Åke Sundberg avslutar med att säga de eviga orden vi ses nästa år, samma tid samma plats, samma orkester men ny musik. En sådan här trevlig tradition ändrar man inte på i första taget.

 

Johan E. Skoglund

 

Johan E. Skoglund

Årets första julskiva är inhandlad

Blev Tommy Körbergs nya Tommys jul på Coop, säljs bara där . Ingen skriver texter som Kristina Lugn och Björn Ulvaeus. Punkt. Norrköpings symfoniorkester är mäktiga i kompet!

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag på...

...Till Brönners the Movie album. En välklingande tysklandsimport med välkända filmteamen som håller sig just på rätt sida hissmusikgränsen.

Stora stråkar och Tills softa spel på trumpet och flygelhorn med lika kända som välplacerade gästartister. Chris Waldens arrangemang är fina. Perfekt musik att spela i bakgrunden på kontoret.

Johan E. Skoglund

Flera nya skrivjobb är på G!

Alltid lika kul när dem dyker upp!

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Norrbotten NEO i dages NSD!

En överdos cembalo
Sten Broman lär vid ett tillfälle ha sagt; ”Dragspel är det djävligaste jag vet”. Det finns vissa instrument som delar folk i två läger. Cembalon är definitivt ett sådant. Vissa anser att dess klaverhamrande är enformigt och tröttsamt i längden medan barockfantaster inte kan få nog av dess klang.
De som tillhör den första kategorin varnas härmed. Ett besök på Norrbotten Neos pågående konsertturné Cembalo Paradiso ger verkligen skäl för namnet. Om Livsmedelsverket hade rekommenderat daglig dos cembalo skulle besökarna till detta evenemang fått ett intag som räckt lång tid framöver. Ungefär som att Obelix i Asterix inte behöver dricka någon trolldryck då han trillat i trolldrycksgrytan som liten och ändå är stark jämt och ständigt.
Den som fördelar dosen av cembalo, Anna Paradiso Lundin, är en skicklig dosör. Hon behärskar sitt instrument intill nörderiets gräns och programmet är tyvärr därefter. Snarare en cembalists våta dröm än publikens.
När BBC musicmagazine tidigare i veckan dök upp på hallmattan ingick en skiva med trios av Carl Philip Emanuel Bach, Johan Sebastians son som föddes för 300 år sedan i år. Den som tittat i annonser i förväg och på Norrbottensmusikens hemsida ser att ett verk av CPE är på programmet i kväll.
Men nej, det har bytts ut mot ytterligare ett verk av Johan Helmich Roman. Inget ont om honom men det hade räckt med ett verk av honom denna kväll. Fader J S Bach får även han bjuda på två verk. En cembalokonsert och den femte Brandenburgkonserten. Båda är välspelade om än de låter lite tama med bara fem respektive sex musiker på scen.
Kvällens två moderna verk är i bjärt kontrast mot barockverken. Tyvärr för bjärt kontrast. Nej, när man lämnar Överluleå kyrka känner man sig som mannen som gick in i delikatessaffären och klagade på att han fick så ont i magen av deras vitlöksinlagda oliver. Hur vet ni att det är dem frågade ägaren? Jag har ju inte ätit något annat under de senaste två veckorna.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns fallna hjältar.

Olle Häger, Acker Bilk och Käbi Laretei, alla har de lämnat oss under helgen.

Bloggen lyfter på hatten.

Johan E. skoglund

Recension Viking truckers Rocking the country

Johan E. Skoglund

Har äntligen blivit klar

med ett större textsjok som plågat mig en tid. Även flera andra skrivjobb är inbokade. Vissa redan färdigställda.

På skivisdan har det kommit oerhört mycket bra musik. Rigmor Gustavsson, Claude Bolling, Joyce Didonato, Jean-Efflam Bavouzet, Benjamin Grosvenor,  Chris de Burgh är bara några av alla trevliga artister som nyligen släppt mycket bra skivor. Och nu väntar årets slutspurt med julskivor från bland annat Weeping Willovs.

Johan E. Skoglund

Recension Jesses New Orleans band Jazz by George

Johan E. Skoglund

Läs min intervju med Jenny Rogneby i senaste guiden Boden

Finns här!

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag på...

Den nya Alice Babs boxen med  6 CD-skivor med 129 tidigare outgivna låtar. Recension på bloggen ihop med DVD-boxen som kommer senare i veckan.

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Luleå Kammarkör i dagens NSD!

Välklingande tur på sångens vingar

Kvällens utannonserade solist när Luleå kammarkör fyller 50 år, Carina Stenberg, har tyvärr blivit förkyld och får hastigt ersättas av körens egen sopran Åsa Bäcklin. Hon hoppar in med den äran i Mozarts vackra Laudete domminio ur en av hans Vespers. Oerhört vacker sång till Britt Wennbergs majestätiska ackompanjemang bakom flygeln. Även så när de båda har med sig kören i I see you. Temat ur filmen Avatar, skriven av James Horner – och mannen med det för svenskar något lustiga namnet Thaddis "Kuk" Harell.

Knut Håkanssons vackra tonsättning av Erik Axel Karlfeldts Brusala är svensk folkmusik när den är som bäst. Ward Swingles kongeniala arrangemang på Jerone Kerns och Oscar Hammersteins II All the things you are är läckert svängig. Ernst Tochs Geographical fugue likaså. Ola Gjelios Northern lights är modern norsk körmusik av yppersta klass.
Uruppförandet av Emil Råbergs tonsättning av Ulla Ekhs dikt Våra hjärtans vilda danser är ännu ett bevis på att Norrbotten är fullt av skickliga körkompositörer. Hans äldre kollegor Jan Sandström och Torbjörn Paulin bjuder båda på storartade musikupplevelser.
Sandströms jojk Biegga luohte efter Johan Märak är kvällens höjdpunkt. Stefan Svenssons skickliga solosång är pricken över det musikaliska i:et. Paulins två Alf Henrikson-tonsättningar Gravarna i Caere och Äggvietfärg är båda lika korta som charmanta.
Tidigare korister förstärker kören i Johannes Brahms Waldeesnacht och folkvisan Jag blåste i min pipa i arrangemang av Lille Bror Söderlundh där Finn Dahl är skön solist.
Kvällens konferencier Börje Ekström presenterar programmet med den äran. Monika Wasberg som lett kören i 20 år har en stor del i detta formidabla femtioårsfirande.
En passande flygtur till månen i form av Benny Anderssons och Kristina Lugns En skrift i snön får avsluta kvällens mångfacetterade musikaliska resa på sångens vingar.

 

Johan E. Skoglund

Megaboxar

Har på sistone lyssnat på ett antal större boxar både nya och de som har några år på nacken. Kan varmt rekommendera
The RCA Albums Collection, 25 Cd-skivor innehållande lika många album med John Denver samt 

All The Pieces - The Complete Studio Recordings 1971 - 2003 19 skivor med Averege White BAnds all studioalbum samt 2 bonusdiscar med extrtamaterial.

 

The Columbia Masters är 15 album samt en bonusplatta med Earth, wind and fire. The Complete Invictus Recordings: 1969 - 1978 är 9 cd-skivor med Rnb/soul gruppen Chairman of the board. 4 studioalbum, de 3 soloalbum 3 av medlemmarna gav ut samt en dubbel-cd med tidigare outgivet material.

Alla boxarna är sprängfyllda med bra musik och trevliga texthäften med essäer och fyllig information för den musikaliskt nördige. Visst Denver-boxen går på styvt en tusenlapp men då har du å andra sidan allt du behöver med honom. Punkt.

Boxarna rekommenderas varmt till fans av de fyra artisterna. Den med bred musiksmak skaffar alla fyra.

Johan E. Skoglund    

Läs mina recensioner av Kvarett Quennerstedt och Bodens storband i dagens NSD

Plumpt rasistskämt på storbandsgalan

Som vanligt är det folkligt festligt fullsatt när Bodens storband intar Sagateatern för att bjuda på Godkänd kvalitetsunderhållning, för att sno titeln på en av Henrik Dorsins shower.

Gunilla Ask spelar tre härliga altsaxsolon. Håkan Broströms nyskrivna arr på En gång i Stockholm får fram allt de lyriska som även fanns i Monica Zetterlunds klangfulla original. Samma sak när hon ersätter Billie Holidays sonora stämma I You don’tknow what love is. Och The midnightsun never sets är len som bomull för öronen.
Eftermiddagens vokala gäst Olle Strandberg sjunger så det står härliga till Frank Sinatras That’s life med fin körinsats av kvällens tre Andrew sisters-damer, Emma Öhman, Therese Lundberg och Linnea Bäcklund.
I Tom Jones rytmiskt svängiga It’s not unusual, Delilahoch She’s a lady får både Olles röst och hela storbandet sig en svettig workout. Särskilt Anders Unéus bakom sin gitarr och Roger Sandberg på elbas. Den akustiska sprack tyvärr under gårdagens repetition.
På egen hand framför Emma Öhman Goldfinger, Therese Lundberg Diamonds are a girls best friendoch Linnea Bäcklund Tooclose for comfort. Alla riktigt bra. Så också stämsångsinsatsen i Give me some skin, my friendsamt när de förvandlas till HarmonySisters i Konvaljens avsked.
Den som läst recensionerna av senare års konserter vet att stjärngästsolister som Sharon Dyall, Ann-Kristin Hedmark och Claes Jansson verkligen inte gjort bort sig framför bandet. Tvärtom. Men det känns ändå rejälare med två norrbottniska förmågor längst fram på scen. Än en gång bevisas att lokalproducerat är bäst.
Åke Sundberg är som alltid primus motor när det gäller att få hit hemvändande musiker till bandet. Och Nore Sundkvist kommer åter igen hem och leder storbandet på allra bästa vis. Åke dirigerar bandet i ett eget svängigt arrangemang på Brazil där Kjell Vestberg bakom sitt trumset med KV tryckt frampå får slita välförtjänt. Även så i BudyRichMercy, merc, mercydär också Bengt Eks tenorsax ljuder fint.
Eftermiddagens enda smolk i bägaren är det plumpa och grovt rasistiska skämt Åke Sundberg dristar sig till att dra det i övrigt utmärkta mellansnacket. Inte ens på det glada 1950-talet då vitsen utspelar sig var sådant här kul. Men – detta till trots - en härlig höstlördag i oktober kan knappast avnjutas i bättre sällskap.

 

Johan E. Skoglund

 

En underbar kvartett

Expressiv och känslosam musik som är pang på. Kvartett Quennerstedt lyckas med den svåra konsten att göra något mer än bara spela noterna från partituren i ställen framför dem rakt av.
Nej, de fyra spelskickliga och spelsugna musikerna ger musiken de framför ett nytt liv som verkligen hörs i varenda tangenttryckning och i vartenda stråkdrag. Det är sådant här finlir som skiljer ut de kammarmusikaliska axen från vetet och gör dessa tolkningar så njutbara.
Framförandet av Wolfgang Amadeus Mozarts pianokvartett no 1 i G-moll, op. K 478 kan inte beskrivas som annat än mästerligt. Det höga opusnumret skvallrar om att vi här har att göra med en mogen Mozart som är i full blom.
Lyssna bara till det extraordinärt exekverade slutackorden i all de tre olika satserna och hur Håkan Quennerstedts piano fullkomligt flyter fram.
Sedan bjuds på Ludvig van Beethoven i dennes ungdomliga stråktrio i G-dur Op 9 Nr 1. Även om det hörs en viss yster lekfullhet i de tre satserna så är det ändå otvivelaktigt en stor mästare vi här möter. Elna Carr på violin, Sofia Hansen viola och Pelle Hansen på cello är alla exempel på stråkspel när det är som bäst.
Utan att på något vis förta insatsen under Mozart eller Beethoven är det ändå Johannes Brahms Pianokvartett i c-moll op. 60 som är kvällens piece de resistance. Här bjuds på fyra staser solospel på piano, duospel av piano/violin och piano/cello samt pizzicatospel på cello för att nämna några av de intrikata ingredienserna i detta vindlande verk. En utmärkt avslutning för underbara Kvartett Quennerstedt.

 

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Mats Rodin

Att få recensera en dirigent samma vecka som han går bort hastigt i en hjärtattack är en ynnest.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Hjärtats nycklar i dagens NSD!

Nycklar som öppnar själen

Det är kul att Piteå Kammaropera fortsätter med sina kyrkooperor till glädje för den norrländska konsertpubliken. Den här gången är det biskop Martin Lönnebos 80-årsfirande som satts i ord och toner av poeten Ylva Eggehorn och danske tonsättaren Peter Bruun.
Detta är ett fantastiskt stycke modern opera de båda har åstadkommit. Regissören och scenografen Patrik Sörling har skapat en läcker inramning till det spelade och sjungna. I Lars Lidströms läckra ljusdesign så får den läckra dekoren en extra dimension som är en fröjd för ögat.
Musikerna som är baskerbeklädda likt dess ledare Mats Rodin spelar så det står härliga till. Musiken är vacker och riktigt flödar fram precis som sången. De fyra solisterna är alla andäktigt vackra och har röster som är fantastiska. Barytonen Carl Ackerfeldt som jubilaren, tenoren Johan Christenson som unge forskaren och sopranen Mette af Klint är alla fullkomligt lysande.
Men det är ändå mezzosopranen Annastina Malm som är kvällens stora överraskning och utropstecken. Välkommen in i köket är en aria av yppersta klass där samspelet med kören inte går av för hackor.
Hela operan är väldigt lätt att följa då den framförs på den klaraste rena svenska. Efteråt är huvudet fullt av tankar. Tankar som man gärna skulle vilja dela med någon. Så här är ett konkret förslag. Bjud in till kyrkkaffe efteråt i den närbelägna församlingsgården för de som vill prata om vad de nyss upplevt. Och sprid operan vidare till barn och ungdomar. Den är en lysande utgångspunkt för samtal om livet och dess utmaningar, för alla åldrar.
I det innehållsrika och fina programhäftet står att läsa att detta bara är början på en flerårig satsning på nyskriven opera som Piteå Kammaropera valt att göra. Ytterst glädjande nyheter för en operatörstande publik i Norrbotten och Västerbotten. Men de har verkligen satt ribban högt. Vad månne komma sedan när Hjärtats nycklar öppnat upp hela själen på oss åhörare?

 

Johan E. Skoglund

Bloggen minns fallna hjältar!

Rune Söderquist, George Hamilton IV, Lindsay DePaul, Paul Revere och Roger Blomkvist. Alla har de lämnat oss. Bloggen lyfter på hatten.

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag på

en massa trevliga englandsimporter såsom Benjamin Grosvenors och Jean-Efflam Bavouzets nya skivor. Sällan har Haydn och Bach, Chopin mfl. låtit så här bra.

Johan E. Skoglund

Prince + facebook = sant? Nja!

Jag har inte facebook. Men om jag någon gång skaffar det skall jag göra som Prince som just skaffat sig en sida på sociala nätverket. Utlysa en Q & A, få in 4000 frågor, svara på en i form an en enda mening och en länk till en vetenskaplig artikel inom akustik.

Johan E. Skoglund

Recension av fyra Intradasläpp

Johan E. Skoglund

Recension av popskivor

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Rolf Nilsén

Idag går tankarna till katten Malin och kollegorna på Kuriren. Roffe var en stor journalist i alla dess bemärkelser.

Johan E. Skoglund

Har fått klart med

flera spännande skrivjobb.

Kul och åter kul!

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Pekingoperan i dagens NSD!

En dos kinesisk kulturimperialism

I år firar fredagsmyset 20 år i vårt avlånga land. För den som tröttnat på tacos, chips och jordnötter – vad sägs om en rejäl dos kinesisk kulturimperialism i stället? Konfuciusinstitutet i Luleå firar sitt tioårsjubileum med att bjuda in till Peking opera.

Inleder gör man med att tacka närvarande kommunalråd, kommunfullmäktiges ordförande och rektor för stadens universitet, som alla är på plats. Då scenen pryds av två stora roll-ups där både universitet och kommunens logga finns med, gör det hela än mer märkligt.
Under förställningens gång fotograferar och filmar representanter för institutet publiken vid ett flertal tillfällen. Och efteråt får publiken frågan "Visst var det bra?". Efter ett unisont ja, så uppmanas vi alla att säga "Det vara bra" på kinesiska efter en försägare.
Även om Mao i kulturrevolutionens namn förbjöd Peking opera så kanske det var så här det gick till i hans omskolningsläger.
Själva operan då kanske nu indrar? Jo det bjuds på tre längre stycken med sång dans och förinspelad musik. Bakom artisterna små filmer där texter finns, på kinesiska och svenska. Verkligen pedagogiskt. Mindre pedagogiskt är den kines som talar långa litanior om vad som skall ske på scenen innan de har skett.
Nej ,detta var en mycket märklig en och en halv timme där man varken blir klok eller vet ut eller in.

 

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Magnus Öström i dagens NSD!

En resa in i ett egensinnigt jazzuniversum

Magnus Öström har efter sin tid som trumslagare i Esbjörn Svensson trio skapat sig ett eget namn med en gen grupp som spelar hans långa intrikata kompositioner. Är detta verkligen jazz är en fråga man nödgas ställa sig när man hör det som emanerar ut från scenen i Kulturens hus lilla sal denna torsdagskväll i slutet på september? Ja, det är det alla gånger blir svaret. Fast detta ständiga etiketterande av musik hjälper knappast en kväll som denna. Detta är musik. Utmärkt sådan dessutom. Varken mer eller mindre.
Det bjuds på åtta täta nummer där kvartetten på scenen verkligen visar hur det låtar när man är samspelta. Trotts att Johan Grayden bakom pianot och Rhodes gör ett gästinhopp märks det knappast. Eller hörs för den dalen. Gitarristen Andreas Hourdakis SAMT basisten Thobias Gabrielson är lysande även de.
Hela kvällen bjuder på en tät stämning som nästan går att ta på. Musikerna blir ett med publiken och det märks att materialet från gruppens två skivor kan de som hand i handsken.
Ballad for E är en rörande hyllning till sin forne barndomsvän och spelkamrat som verkligen griper tag i en ända i djupet av själen. Det är aldrig lätt att förlora en vän men här har Öström verkligen lyckats tonsätta den avgrundsdjupa sorg som Esbjörns bortgång måste ha betytt för honom och hans kreativa förmåga. Så skönt att han tycks funnit en väg ut ur det hela.
Hans kompositioner doftar sjuttiotal men är verkligen tidlösa även om de är mer rock än klassiskt vorden jazz. Men där har vi det igen. Detta ständiga etiketterande. Låt oss bara konstatera att vi fick oss till livs en resa in i Magnus Öströms egensinniga jazzuniversum. Frågor på det?

 

Johan E. Skoglund

Mats Rådberg Nashville

Mats Rådbergs nya album Nashville är inspelat i staden med samma namn. Han ackompanjeras av studiorävar från over there i en blandning av nytt och nyinspelat. Några av hans största hits i nya versioner, nya låtar skrivna både av Sveriges och Nashvilles låtskrivar-elit. Låter mins sagt lovande.

Johan E. Skoglund

Läs mina recensioner av Janne shcaffer och Norrbotttnes kammarorkester i NSD

En riktig rysare!

Okko Kamu, bara namnet på denna världsdirigent får en att rysa av välbehag. En känsla som håller i sig under hela torsdagskvällen i Kulturens hus när han tämjer Norrbottens kammarorkester till ständigt nya stordåd aptitligt serverade som en meny med fyra franska rätter. Inleder gör Maurice Ravels pigga orkestersvit Le tombeau de Couperin där det spelas så det står härliga till. Ingrid Lindskog bakom sin harpa visar här liksom under två av kvällens andra verk vilken skicklig instrumentalist hon är.

Sedan äntrar kvällens superba solist Maria Fontosch scenen. Med en stämma lika vacker och klar som en porlande fjällbäck omsluter hon oss i publiken. Diktionen är på topp och man hör varenda fransk fras. I Hector Berlioz sångcykel Les nuits d'eté. Sällan har sommarnätterna låtit så här ljuva. Ett extra plus i kanten för det pedagogiska i att dikterna av Théophile Gautier finns både på franska och översatta till svenska i ett inlägg i programbladet.
Efter paus bjuds på två sinfoniettor. Den första korta, enbart för stråkar är signerad Albert Rousel och är en aptitlig liten mumsbit. Francis Poulencs tre gånger så långa, som avslutar kvällen har tydliga jazzinslag där Kjell Vestbergs träffsäkra timpani och blåsarna bidrar till en skön stämning. Okko Kamu konstaterar själv i programblladsintervjun att han inte spelat dessa verk förut och ser det som en utmaning att ständigt spela nya verk. Det skall vi i publiken a mycket tacksamma för. Detta var som sagt en riktig rysare. Av välbehag bör väl påpekas ännu en gång.

 

Johan E. Skoglund

 

Ett laddat möte!

 

Gustaf Frödings diktsamling Med gitarr och dragharmonika tillhör verkligen den svenska folksjälen. Men baske mig om inte salig Fröding fått konkurens av Med elgitarr och kyrkorgel signerade Janne Schaffer och Markus Wargh. Tillsammans uppe på Luleå Domkyrkas magnifika orgelläktare tar sig de två an musik på ett sätt som bara är sådär naturlig att det låter som det enda dessa två herrar gjort i hela sitt liv är att jamma ihop.
Fast så är naturligtvis inte fallet. Janne Schaffer har ett CV längre än Bayeuaux-tapeten och det är han inte sen att påpeka i sitt mellansnack som ibland är i tjatigaste laget. Hans förra rået bortgångne spelkompis Björn J:son Lindh hyllas flitigt under kvällens lopp. Schaffers egen Norrland som Björn spelade på är riktigit, riktigt fin, Björns egna Brusa högre lilla å, Lake district och Sommarpsalm likaså. Men Ted Gärdestads Jag vill ha en egen måne är ett sömnpiller till lustmord.
När konserten i förtid av pressläggningsskäl tvingas lämnas så är det i fullfärd med att ta sig ann Björn Skifs svensktoppslångliggare Håll mitt hjärta och u är i topp. Nej, då är det bättre gry i ABBAs Eagle som blir hur häftig som helst när det tas i för fulla muggar.
Det är ett sådant där ögonblick man bara kan få live i domkyrkans unika ljudatmosfär. I platt form skulle detta falla platt.
Markus Warghs orgelimprovisation An evening in late september är som alltid fascinerande. Orgeln är verkligen ett mångsidigt instrument och Markus är den perfekte organisten att bevisa det. Med Schaffer och Wargh bakom strängar och tangenter kan det inte bli annat än ett laddat möte.

 

Johan E. Skoglund

Recension West side story San Francisco symphony orchestra

Johan E. Skoglund

Recension Inger Öst hyllning till Jan Johansson

Johan E. Skoglund

Recension Richard Strauss kompletta sånger för solist och piano

Johan E. Skoglund

Flitgit skrivande och mycket annat på G!

Gör att bloggen uppdaterats dåligt på sistone. Kan rekommendera dagens lyssning vilket är en tre-cdbox från Phoenix edition 1001 nights där olika verk med inspiration från orienten för stor orkester, kör och solister framförs. Dessa tyska inspelningar med 25 år på nacken går inte av för hackor. Ernst Reyers inledande orientsymfoni 5 satser är en lika mäktig som trevlig upplevelse. Textförfattare är samme Théophile Gautier som var textförfattare till ett verk på konserten jag recenserade för en vecka sedan då Maria Fontosch sjöng till Norrbottens kammarkorester och Okko Kamu.

Johan E. Skoglund

Recension av 5 storbandsjazzskivor

Recensioner av;
Time Management Chris Berg Metropelxity big bnad
Lions Trondheim jazz orchestra Marius Neset
American Adventure SNJO
And the beat goes on Jim Widner big band
Christof Lauer & NDR Big Band Play Sidney Bechet Petite Fleur

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Norrbottens Kammarorkester, Okko Kamu och Maria Fontosch i dagens NSD!

Finns inte på nätet än men läs den gärna i papperstidningen.

Johan E. Skoglund

Idag lyysnar jag på

Side effects störtsköna psykedeliska popmusik. Ekona från 60-talet är tydliga på debuten A walk in the space between us  från förra året som fyndades på rea igår för 19 koronor.

Johan E. Skoglund

Mats Rådberg har nytt album på G!

Titeln Nashville säger väl egentligen allt. Ännu ingen låtlista eller info om skivan är inspelad over there. Vet heller inte om han backas upp av Rankarna eller andra musiker. Förutbeställd är skivan i a f. Rådberg var min första kontakt med country som liten.

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar ja på...

En mycket vacker 3 cd box med filmmusik av den tyska kompositören Annette Focks. Perfekt som ljudkuliss på jobbet. Den heter film Music Collection vol. 1 och är en USA-import som kom i måndags. Intensiva violin och cellosolon kröner ljuva orkesterklanger i musiken till 4 tyska filmer/tv-miniserier.

Johan E. Skoglund

Flera nya skrivjobb påG

Kul!

Johan E. Skoglund

Bloggen minns fallna hjältar!

Bloggen lyfter på hatten för Brasse Brännström, Joe Sample och Bob Crewe som alla lämnat oss den senaste tiden.

Johan E. Skoglund

Läs min recension av öppet hus i dagens NSD!

Finns här!.

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Norrbotten NEO i gårdagens NSD!

Vindlande resa längs vindalarna!

Det bjöds på musik från Frankrike och Italien när Luleå Kammarmusikförening inledde höstsäsongen med en resa längs vindalarna.
Kvällen hade dock kunna börja bättre. Likt undertecknad sakande flera av kvällens åhörare ett program. När vi nu har en skattefinansierad institution som Norrbotten Neo är det minsta man kan kräva av dem att de ger oss ett program. Gärna med förklarande texter. Norrbottens Kammarorkester har det alltid. Särskilt om målet är att locka nya åhörare till en musikgenre som inte alltid är så lättlyssnad.
Men det bjöds i alla fall på, som alltid hos NEO, en spelskicklighet som är så där vidunderligt fascinerande.
Fast det skall erkännas att ibland tar den tyvärr fokus från det rent musikaliska. Man sitter som publik och imponeras mer av Mårten Landströms tangentekvillibrism än av det rent musikaliska. Det är mycket lek med ljud och klanger under kvällens en och en halv timmes tonala utflykt till södra Europa.
Förra helgen stördes nattsömnen av ett femtiotal svärmande getingar som tagit sig in genom det öppna sovrumsfönstret. Delvis den känsla och ljudkuliss som då uppstod kan återfinnas i kvällens verk. Det är fysisk musik där tonerna likt de svärmande getingarna har en alldeles egen närvaro i rummet.
Kvällens dirigent Pierre-André Valade har ett härligt franskt temperament som passar väl in med musiken.
Den likaledes franska sopranen Donatienne Michel-Dansac i Philippe Leroux´s verk Voirex har en mycket läcker röst som förstärks av de elektroniska inslag stycket bjuder på. Att både dirigent och solist varit med vid uruppförandet i Paris för tio år sedan hörs tydligt. De kan detta svåra verk och vet hur de skall hanteras. En lika mäktig som märklig avslutning på en vindlande resa längs vindalarna.

Johan E. Skoglund

Läs mina tetxer om Boden i Swedish Lappland Magazine

Finns inte på nätet men läs gärna turistreklamtidningen om ni hittar den.

Johan E. Skoglund

Recension 2 körskivor

Recensioner av:
Conspirare - The sacred spirit of Russia
Heinavanker Songs of Olden Times - Estonian Folk Hymns and Runic Songs

Johan E. Skoglund

Danmarks radio lägger ned underhållningsorkestern efter 75 år

Synd att det måste sparas och att 42 musiker förlorar jobbet

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Mozarts Trollflöjten i dagens NSD!

Finns här!

Johan E. Skoglund

Läs min intervju med räddningschef Bengt NIlsson i senaste kyrkföantret

Finns inte ute på nätet än men läs den gärna i pappersytgåvan.

Johan E. Skoglund

Flera nya krivjobb på G!

Kul och åter kul!

Johan E. Skoglund

Christina Lindbegs nya låt Mil efter mil

Är störtskön country på svenska. Videon kan ni se här!

Ser med spänning fram emot en utlovad ny platta.

Johan E. Skoglund

Recension av Chandos-skivorna med Kurt Atterbergs kompletta orkesterverk volym 1 & 2.

Johan E. Skoglund

Läs mina texter i senaste Guiden Boden

Jag är ansvarig för frågorna till bankerna och valguiden som ni hittar här.

Johan E. Skoglund

Över 1000 inlägg!

Känns gott att jag nått tresiffrigt inläggsantal på denna blogg.

Johan E. Skoglund

Fotograferande

Jag är varken en frekvent eller framstående fotograf. När jag skriver åt olika uppdragsgivare får alltid någon annan fota. Men jag äger en digitalkamera. Nu var det dags att rensa den på bilder efter sommarens utflykter. Över 400 bilder fördes över till min dator. Varav ett 30-tal suddiga tagna från ett flygbussfönster på väg från Landvetters flygplats in mot Göteborg kunde plockas bort direkt. Samt en massa annat där motivet inte är särskilt framträdande.

Johan E. Skoglund

Flera större skrivjobb

Är nu avslutade. alltid lika kul när man får ett förtroende som leder till något konkreti i textväg.

Johan E. Skoglund

Brad Paisleys nya album

Moonshine in the trunk imponerar tyvärr inte alls. Tråkiga låtar utan det där lilla extra han brukar ge oss skvallrar förhandsklippen han lagt ut på tuben om.

Nä detta är inget jag kommer att beställa.

Johan E. Skoglund

Gästlistan på George Straits nya livealbum

är imponerande; Jason Aldean, Ray Benson, Kenny Chesney, Eric Church, Sheryl Crow,
Vince Gill, Faith Hill, Alan Jackson, Miranda Lambert, Martina McBride. 20 låtar från hans "at his momentous The Cowboy Rides Away Tour finale at AT&T Stadium in Dallas, Texas."

Det skall även sändas en 2 trimmar lång tvspecial på amerikansk tv. Vågar vi hoppas på en DVD? CDn är i alla fall beställd från USA.

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag på...

Arja Saijonmaas nya skiva Min svenska sångbok Dig har jag kär....

Sällan har Höstvisa och Sång om syrsor låtit så här hudnära, avskalat naket vackert. Och att göra tango av Högt över havet är sådär fullkomligt galet lysande att det faktiskt fungerar.

Än en gång visar producenten Lars Nilsson och hans Nilento studio vilken kreativ kraft de är att räkna med i musiksverige. Pianisten Petri Somer, gitarristen Mats Bergström, bandoneonisten/dragspelaren  Mikko Helenius och Sjöströmska stråkkvartetten är bärande delar i det finstämda kompet.

Den nya låten Ursäkta mig där Niklas Strömstedt översatt fransmannen Frédéric Bottons Excusez moi som  Melina Mercouri sjöng in 1972är en fantastisk text som levereras på ett lika utsökt vis. Lyssna bara på det kraftfulla stråkcrescendot mot låtens slut och cellosolot mitt i.

Kommer att spelas flitigt framöver.

Johan E. Skoglund

Recension av 4 jazz-skivor

OBS! Denna video spelades in redan i februari 2014. Då var skivorna nysläppta. Det är de inte nu men de är fortfarande lika bra som då.

Recensioner av
Pete York & young fiends Bassiecally speaking
Blue pepper Echoes of Swing
Nils Landgren Eternal beauty
Barbra Streisand Back to Brooklyn CD + DVD


Johan E. Skoglund

Recension av 4 Naxos-skivor

Recensioner av;
Sarasate: Music For Violin & Orchestra Vol 4
Catalani: Ero E Leandro
Montsalvatge: Simfonia Da Requiem
Moniuszko: Overtures Vol. 1

Johan E. Skoglund

Reneé Jacobs

Inspelning av Matteuspassionen från förra året är fullkomligt betagande. Med orkester kör och solsiter har han skapat en egen version av verket som både är nyskapande och traditionell på samma gång. Sin egen passion helt enkelt. De två SACDnas ljudkvallitet är utsökt. Akademie für alte musik och RIAS kammeerchor, mfl. körer och alla solosångare, ingen nämnd och ingen glömd uträttar stordåd under René Jacobs läckra ledning.

Den medföljande DVDn med 45 minuter om inspelningen är väldigt intressant att titt på och ger en närgången inblick i tillblivelseprocessen bakom denna Matteus som inte kan beskrivas som annat än himmelskt mästerlig. Ett tjockt häfte med texthäfte och vackra bilder gör denna box till ett absolut måste. DVDn ger särskilt värdefulla insikter till hur han har valt att placera orkester och kör så han får två orkestrar och två körer med sig själv i mitten.

Även om man redan likt undertecknad har flera inspelningar av verket där hemma i skivhyllan kan man ändå inte få för många sådana här utsökta musikaliska upplevelser.

En solklar rekommendation.

Countryhösten 2014 ser ut tt bli intressant

Nya album från nedanstående att se fram emot.

Lee Ann Womack, George Strait Live, Gretchen Wilsson, Brad Paisley, Marty Stuart, Randy Travis, Tim Mcgraw.

Johan E. Skoglund

 

Bloggen minns fallna hjältar!

Senast i raden är Robbin Williams att lämna oss sommaren 2014. Bloggen lyfter på hatten åt alla som fallit.

Johan E. Skoglund

Slut på sommarstiltjen

Nu är det slut på bloggens sommarstiltje. Skivsommaren 2014 har inte direkt bjudit på någon stiltje. Flera hörvärda album som fyllt mina högtalare under semestern kommer jag att tipsa om här på bloggen framöver.

Johan e. Skoglund

Läs flera artiklar i senaste Guiden Boden av mig

Ni hittar dem här!

Nu tar bloggen ett semesteruppehåll men är tillbaka i augusti med nya friska tag.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Horace Silver och Jimmy Scott

Två jazzlegender har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Refreshments nya skiva

Wow factor är urstark. Får ackompanjera det flitiga skrivandet jag ägnat mig åt istället för att blogga på sistone.

Johan E. Skoglund

Läs min text inför festspelen i dagens NSD

Festspel med bredd och utan begränsningar

Festspelen i Piteå 2014 bjuder som alltid på ett varierat program som fortfarande är så gott och blandat som det varit de senaste åren. Den som letar efter nya konstnärliga ledarens Katarina Fallholms personliga prägel får nog leta någon annanstans. Ty - i årets program - lyser den tyvärr med sin frånvaro Norska popoperatiron Eclipse, Malena Ernman, gratis allsång med Svante Lindkvist i Badhusparken och avslutningskonsert med Ronny Eriksson och Roxy storband på Nolia city konferens känns som väldigt säkra kort. Att sedan redan andra kvällen låta Eclipse bjuda på vad som i programmet beskrivs som en ”helkväll” 1900 i Acusticums stora sal och sedan Malena Ernman och Mats Bergström duellera i Studio Acuticum 2130 känns som att avfyra två tunga pjäser allt för nära inpå varandra.

 Och pianisten Helge Kjekshus och sopranen Lona Beccau kunde vi höra i Luleå så sent som i slutet av mars i år. Inga frukostkonserter står heller på agendan i år. Tidigare års trevliga barnkonserter har ersatts med det två kilometer långa Festspelsloppet för barn 6-12 år under den hurtfriska parollen ALLA springer till Klassisk musik! Man får väl hoppas att den, musiken, är lika levande som loppets förmodade deltagare.

På den officiella hemsidan uppmärksammas bilder från Instagram under hashtaggen festspelen. När detta skrivs 10 dagar innan invigningen, finns anmärkningsvärt inga bilder från i år. Under turné i Norrbotten finns heller ingen årsaktuell information gällande var och när denna går av stapeln. Magert är bara förnamnet.

Öppningskonserten blir bekanta Norrbottens Kammarorkester. Under David Björkmans ledning och med, som brukligt i dessa sammanhang, en bukett gäster bjuds på enligt programmet” Wagners mest innerliga musik (…) Rossini och Beethoven, vidare njuter vi av Ravel, Stenhammar, Mozart och mycket mer….”. Mycket musik således under 19.30-ca 21.15 inkl. paus. Varför ändra föregående års formula? Det blir bredd utan begränsningar om man skall sätta en etikett på Festspelen 2014, efter en titt i programmet. Något som är både veckans förbannelse och dess framgångsfaktor. För att locka den breda publiken måste de konstnärliga ambitionerna ibland tyvärr stå tillbaka.

Johan E. Skoglund