God jul och gott nytt år!

En riktigt God jul och ett riktigt got nytt år önskar bloggen alla läsare.

Nu tar bloggen helgledigt men återkommer med nya friska tag 2018.

Johan E. Skoglund

Recension Blues Brothers

The Original Blues Brothers Band, det vill säga bandet med musikerna som var med i den legendariska filmen, har släppt den fina lila bluespärlan The last shade of blue before black.

14 själfulla spår men en speltid på över en timme. Skivan blir till ett fint äreminne över basisten Eric Udel, som tyvärr segnade ned på gatan, föll i koma och dog förra året.  Med härliga gästartister som Dr. John, Eddie Floyd och Paul Shafer. Även om den sistnämndas sånginsats på Sex machine står sig slätt mot James Browns original. Det är genomgående välarrat med sylvassa solon på både gitarr munspel och blås.  Och de är riktigt duktiga sångare i bandet som lyckas förmedla de så i bluesen essentiella känslorna.

Detta är en härlig kärleksförklaring till den blå musiken och dess inre själ.  Bastanta ballader blandas med snabba svängigs saker. I got my Mojo working med fyra leadsångare och hel basndet som kör är härlig bland de snabbare spåren. Bland balladerna måste You left the water running nämnas. Ett extra plus till den fina blå digipacken som skivan leverans i med bild på alla 12 medlemmar i bandet. Och fullödig info om vila som medverkar på varje låt, och vilka som arrat den. Kul också att det är de medverkande själva som producerat och arrat hela plattan. Synd bara att man inte bjudit in några kvinnor att sjunga och spela med. Detta är en manlig bastion.

Den som gillar gungig blues bör inte missa denna trevliga skiva.

Johan E. Skoglund

Läs min recension av En blåsig jul i dagens NSD!

Gnistrande julkonsert!

En blåsig jul

Luleå Kammarkör och Hemvärnets Musikkår Norrbotten

Dirigenter; Monica Wasberg och Magnus Plumpu

Örnäsets kyrka

Måndag kväll

 När Luleå Kammarkör och Hemvärnets Musikkår Norrbotten gör gemensam sak och äntrar scenen i Örnäsets kyrka kan det knappast börja bättre. Georg Friedrich Händels Dotter Sion passar perfekt för kör och blåsare i skön förening. Magnus Plumpu leder båda ensemblerna med den äran. Något han tyvärr alltför sällan får tillfälle att göra under kvällens lopp.  Majoriteten av programmet är antingen han själv som leder musikkåren solo eller Monika Wasberg som leder Kammarkören solo. Fler samarbeten hade varit önskvärda. Och en bensträckare mitt i konserten. Att sitta en timme och 25 minuter i sträck i kyrkbänkarna tär på kroppen. Men det är bara randanmärkningar.

Det bjuds på en alldeles underbar julkonsert av bästa sort. När kören acapella sjunger När det lider mot jul, Jul jul strålande jul och Stilla natt infinner sig en julkänsla så innerlig att man nästan vill nypa sig själv i armen för att kolla att det verkligen är på riktigt. Och när musikkåren bjuder på taktfasta marscher som Tomtarnas vaktparad, Sleigh ride och ett medley  ur Disneys julaftonstvprogram vill inte fötterna sitta still utan stampar ystert med i takten.  Och man ler glatt åt både bjällror, hästhovsblock, piskrapp och gnäggblås.

Kvällens höjdpunkt är när kören sjunger Arnold Schoenbergs Friede auf Erden. En tänkvärd text som turligt nog finns på svenska i programbladet.  Ett fascinerande körstycke mästerligt dirigerat av Monika Wasberg och dito sjunget av koristerna. Det manar till nödvändig eftertanke och blir till en utmärkt kontrast mot kvällens övriga mer lättsamma program.  Alla i publiken får vara med och sjunga allsång i psalmen Dagen är kommen. Den är lika mäktig som efterföljande avslutningsnumret Hallelujakören ur Händels Messias. Full av värme och julglädje ger man sig ut i vinterkvällen där snön gnistrar lika vackert som julkonserten som nyss avnjutits.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Keely Smith och Lars Ulvenstam

Två hjältar har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Recension Dakota Staton Five classic albums

Soulsångaren Candi Staton kände jag till sedan tidigare, inte minst från hitlåten Young hearts run free från 1976 som just nu är aktuell I någon tv-reklam.  Äpplet faller ju inte långt från trädet som bekant.

Men att äpplet Candi hade ett moderträd i form av mamman Dakota Staton, superb jazzsångare då det begav sig viste jag inte.  Nu har Avid entertainment släppt en lysande dubbel-cd som, vilket titeln anger, bjuder på fem albums inspelade mellan 1957 – 1959. Det är 12 låtar per album, så totalt 60 spår av vilka det rör sig om russinen ur den stora amerikanska sångbokskakan. Misty, Summertime, My funny valentine, How high the moon, Willow weep for me, Avalon, Too close for comfort och The song is you är bara några av all örhängen detta jazzjuvelskrin innehåller.

Dakota Staton backas upp av lysande orksetrar full av idel ädel jazzadel. Både rytmkomp, blås och stråkar är genomgående mycket välspelat. Det bjuds på magnifika solon.  Arrangemangen passar hennes fantastiska röst perfekt. Det är för fans av Ella Fitzgerald, Sarah Vaughan och dylika jazzdrottningar. Dakotas underbarta röst och frasering är uppe på samma höga nivå. Och Dakota är även en fantastisk scatsångerska.

Några av låtarna är väldigt korta, under 2 minuter men här finns inte ett enda dåligt spår. I det medfölande cd-häftet finns all tillgänglig info man lyckats uppbringa om vilka som medverkar, samt originaltexter från skivorna då det begav sig.

Sällan har uttrycket They don’t make em’ like that anymore varit mer passande.

Johan E. Skoglund

Läs min text i Guiden Bodens julspecial!

Jag har skrivit Hänt i Boden 2017. Finns inte på nätet än men läs gärna papperstidningen.

Johan E. Skoglund

Recension svensk jazzhistoria volym 11

https://youtu.be/cSMoolNwCfQ

Johan E. Skoglund

Idag

Fick jag klart med ännu ett skrivjobb.

Kul!

Johan E. Skoglund

Förra veckan

avslutades med ett besök i Stockholm där jag lyssnade på Michael Waldenbys juloratorium i S:t Jacobs kyrka. Skivan som kom förra året på Nosag records fick följa med hem som en souvenir. Stockholms domkyrkokör och medlemmar ur hovkapellet + solsiter under ledning av kompositören själv låter lika bra live som på skiva.

Två långa satser och ett instrumentalt intermezzo emellan. Vackert och läckert skrivet. På skiva får oratoriet sällskap av hans Gammal svensk julkantat.

Jag köpte även två andra Nosag skivor med Domkyrkokören. En med Waldenbys blandade körmusik samt en med Londonversionen av Brahms Requiem. Båda rekommenderas varmt.

Även den finfina Cd-box utgiven 2014 på Storyville records som på 6-cdskivor hyllar 50-åringen Danska Radions storband kan varmt rekommenderas.  Den fick följa med hem från NK till skivhyllan.

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag till

några nya skivor med jazz och klassiskt som kom med posten igår. Alltid lika intressant att se om de är värda att tipsa om här på bloggen.

Johan E. Skoglund

Recension årets julskivor

Årets julskivor är, ursäkta ordvitsen, inte särskilt mycket att hänga i julgranen. Jill Johnsson har gjort ett helt okej julalbum i klassisk amerikansk crooner-stil uppbackad av storband och stråkar arrangerade och dirigerade av Anders Berglund.

En låt sticker ut och kan varmt rekommenderas. Det är Shelby Lynnes Aint Nothin' like christmas som får sig en snabb häftig bluesig workout där Erik Törnfäldt spelar gnistrande elgitarr.

Weeping Willows står för årets jul-ep. Snowflakes är fem underbara covers och ljuvliga originallåten Let christmas be the reason. Blåset från firma Kajfes och Ruskträsk bidrar till melankolin såsom bara Willows kan uttolka den.

 Glasvegas A snowflake fell (and it felt like a kiss) får sig en fin tolkning ihop med Ane Brun som vacker duettpartner. Klassikern Silver bells, souljullåten Snpw (like the snow) och Zombies This will be our year är alla jättefint framförda. Så också avslutande Darlene Love-covern Christmas (Baby Please Come Home) som görs ihop med Moneybrother. Oerhört välspelad och välsjungen jul-ep. 19 omistliga minuter med ett lika omistligt omslag med vackra svartvita foton fulla av välbehövlig snönostalgi.

Inte en julskiva men ändå passande att lyssna på under julen är Timothy Hamiltons fantastiska Requiem som Naxos nyss släppt på CD. Läs separat recension av den tidigare här på bloggen!

Johan E. Skoglund

Läs min text inöfr Boden Pride i senaste Kyrkfön´stret!

Hittar du här!

Johan E. Skoglund

Årets julskiveskörd

är synnerligen mager. Jag väntar på ett album som släpps i morgon som jag vill provlyssna på innan jag bestämmer mig för om det skall beställas. Så får vi se om den kvalar in bland årets tips. Hittills består listan av en ep, en låt och ett album som egentligen inte är julmusik men som ändå på nåder kan få vara med på listan.

Johan E. Skoglund

Mulo Francel

är en ny störtskön tysk jazzbekantskap. Lika spelskicklig saxofonist som driven kompositör. Mocca Swing (Act) är en fullträff till dubbel-cd. CD 1 är kanonbra kvartett-låtar medans cd 2 är storartad symfonisk jazz med hela Münchens radioorkester som stabilt stöd.

Mums för den som är sugen på jazzgodis av bästa sort. En helt kalorifri pralin inför julen.

Johan E. Skoglund

Fick igår

klart med ett skrivjobb som kommer att publiceras 2018, mitt första nästa år.

Kul!

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Dmitri Hvorostovsky!

Den ryske operafavoriten har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Ale Möller i dagens NSD!

Kärt återseende med Ale Möller

Norrbottens kammarorkester och Ale Möller med gäster
Kulturens hus, stora salen
Fredag kväll

Att kalla Ale Möller för en mångsidig man är en grov underdrift. När han återigen möter Norrbottens Kammarorkester bjuds det på en häpnadsväckande bredd som ännu en gång bevisar den eviga sanningen att musik inte har några gränser.

Ales trio, med slagverkaren Olle Linder och klaviaturspelaren Mats Öberg inleder med den funkiga Länge leve statens trafikverk där Ale bjuder på fantastiskt spel på en orange plogpinne han bygg till ett blåsinstrument.  Både Mats och Olle förgyller kvällen med djupt personliga solon.

Sedan kommer kammarorkesterns stråkar in och bjuder på en spelglädje av sällan hört slag. Det är stora breda leenden från de vanligtvis rätt så allvarsamma musikerna. Konsertmästare Brusk Zanganeh spelar så taglet yr från stråken i ett snabbt solo. Hela orkestern glänser lite extra i Béla Bartóks Rumänska folkdanser. Fast det som imponerar mest är deras samspel med kvällens gästande kvartett. Här får de verkligen visa vad de går för.

Ale Möller sjunger fina versioner av George Harrisons Here comes the sun och Hoagy Carmichaels örhänge The nearness of you. Han spelar smäktande vackert på olika blås- och stråkinstrument som flöjter, trumpet och bouzouki.  Och så är han en fena på dragspel.

Ale skriver också djupt vackra romantiska melodier som Pilgrimsfalkens vals, Björkpolska och Sommarvalsen. Men även furiöst snabba saker som Veum. Redan då och där har vi en toppenkväll.

Som skruvas upp ytterligare ett varv när koraspelaren och sångaren Solo Cissokho äntrar scenen. Svängigt är bara förnamnet när hans afrikanska tongångar får stora salen att fullkomligt koka. Publiken vägrar gå hem och det är först efter två välförtjänta extranummer som Kulturens hus ytterst motvilligt lämnas. Ett kärt återseende.

Johan E. Skoglund

Läs två tetxer av mig i Guiden Bodens decembernummer!

I tidningen, som kommer ut idag, har jag skrivit om julmatens historia och en mattetävling på Björknäsgymnasiet. Finns inte på nätet än, men läs gärna pappersutgåvan.

Johan E. Skoglund

Recension Lee Ann Womack The Lonely, the lonesome & the gone

https://youtu.be/aYtA1KKOGFQ

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Jon Hendricks!

Jazzsångarnas jazzsångare har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag på

ännu en ny bra Naxos-skiva som kom förra veckan. Mark Fitz-Geralds världspremiärinspelning av Dmitri Sjostakovitj kompletta musik till filmen the Gadfly . Fitz-Geralds restaurering av musiken är ett viktig filmmusikarkeologiskt arbete.

Inspelningen är något i hästväg som inget fan av genren bör missa. Fitz-Gerald dirigerar drivet Deutsche Staatsphilharmonie Rheinland-Pfalz som spelar med den äran och även solsiter på violin, cello orgel och gitarr är underbara. 29 spår på 57 minuter som var med i filmen och 5 minuter musik som ströks.

Som bonus runda skivan av med den dryga 9 minuter musik som finns bevarad från filmen the Counterplan. Cd-häftet är fullt med matnyttig information om Sjostakovitj, spår för spår kommentar och Fitz-Gerald skriver själv om restaureringsarbetet.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Mel Tillis!

En stor countryhjälte har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Igår

fick jag klart med ännu ett skrivjobb.

Kul!

Johan E. Skoglund

På en öde ö

Om jag bara fick välja en skiva att at med mig till en öde ö skulle det nog få bli en ny skiva med en för mig helt okänd artist. Varför ta med sig något man redan känner till liksom?

I går kom med posten en inspelning med Timothy Hamiltons Requiem (Naxos). Både verk, kompositör och alla som framför verket, kör, orkester, organist och sångsolister är nya för mig. Eller rättare sagt var nya för mig fram tills igår. Nu har jag läst deras biografier och lyssnat på det mycket vackra verket beställt 2012 för att minnas första världskrigets utbrott. Så ännu en skiva jag inte kan  ta med mig till en öde ö. Kom med något nytt och okänt.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns fallna hjältar!

Luis Baccalov och Rickard Wolff, båda har de lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

I onsdags

genomförde jag ett sedan länge inplanerat skrivjobb. Det är alltid lika kul att få skriva och få utlopp för sin kreativa sida.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns John Hillerman!

Higgins i Magnum har lämnat oss.

Blogeen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Den som väntar på något gott..

Brukar det ju heta. I helgen har jag lyssnat på en skiva jag beställde i somras men som kom först nu, So Nice!. Och det var väl värt väntan. David Benoit och Marc Antoines smoothjazz-hyllning till bossanovan, samban och den brasilianska jazzen från 60-talet är riktigt bra. Egna kompositioner blandas med två väl valda covers på klassikerna So nice! och So Danço samba.

En spelskicklig kvintett under ledning Benoit på Piano och Fender Rhodes samt Antoine på akustiska och elektriska gitarrer bildar en perfekt soft ljudkuliss i bakgrunden. Båda David och Marc kör flera störtsköna solon. Och de övriga 3/5 i form av John "JR" Robinson, på trummor, Luis Conte på percussion samt basisten Ken Wild utgör ett taktfast komp som bidrar till det genomgående gunget och svänget, även i de lugnare spåren.

Johan E. Skoglund

Korrekturläsning

av andras texter ingår som en del av mitt ordinarie arbete. Det är spännande att få läsa vad andra skrivit och få förbättra deras texter. Idag har jag ägnat mig år det.  Kul!

Johan  E. Skoglund

De 4 cd-skivorna

i svensk jazzhistoria volym 11 är fullspäckade med bra musik. Vilken bredd den svenska 70-talsjazzen bjöd på, alltifrån tradjazz till jazzrock.  All heder åt de som lagt ned timvis med tid för att ro detta projekt i hamn.

Detta arbete kan inte prisas nog.

Johan E. Skoglund

Essäerna

I Volym 11 av svensk jazzhistoria har jag nu läst. En lång intressant exposé över hela 70-talets svenska jazz år för år och tre något kortare texter om kvinnliga jazzmusiker på 70-talet samt två porträtt/intervjuer av/med Lennart Åberg respektive Monica Dominique. De också väldigt intressanta. Däremot har jag ännu inte hunnit lyssna igenom boxen då essäerna är så faktaspäckade att jag valt att fult ut fokusera på dem. Att lyssna på musik samtidigt är i alla fall för mig inte medgörligt.

Johan E. Skoglund

Volym 11 av svensk jazzhistoria

kom idag med posten. 4 CDs och ett tjockt häfte med långa essäer. Jag har bara hunnit lyssna igenom en och en halv skiva och bläddrat som hastigast i den medföljande textmassan. Men det ser mycket lovande ut.

Johan E. Skoglund 

Idag lysnar jag på

en skiva med två verk av den franske barocktonsättaren François Couperin, L'Apothéose de Lully  och Leçons de ténèbres, framförda av Arcangelo undrr ledning av Jonathan Cohen (Hyperion). Inget jag själv skulle köpa men barockälskarna hittar mycket att upptäcka. Jag fick skivan som bonus i en kampanj. Vackert sjunget och spelat och gratis är alltid gott!*

Johan E. Skoglund

*= Jag är väl medveten om att skivor som man får på köpet när man handlar för ett visst belopp inte är gratis.

Bloggen önskar

alla läsare en glad allhelgona!

Johan E. Skoglund

Deadlines

Jag älskar deadlines. För mig är det en sporre. Som recensent har man oftast högst en halvtimme, om ens det, från konsertens slut till pressläggning. Ibland får man skriva i pausen på sin bärbara dator. 

I veckan har jag färdigställt två skrivjobb med längre framförhållning. Ett skulle vara klart senast i mitten av denna månad och det andra i slutet av denna månad. Men mina uppdragsgivare vill naturligtvis ha dem klara så snart som möjligt. Och jag ger mig egna deadlines, långt innan och bokar in specifika skrivtider då jag jobbar enbart med dessa texter. Annars skjuter jag bara upp det hela till sista minuten.

Johan E. Skoglund

USA är inte Sverige

Senaste beviset är att Lee Ann Womack på omslaget till sin nya lysande skiva the lonesome, The lonely and the gone sitter och röker. Hade detta tillåtits i Sverige? Tror inte det.

Se bilden nedan i viden nedan till första fantastiska spåret All the Trouble.

http://www.youtube.com/embed/V-oPoDN_WTU

Recension av hela skivan kommer.

Johan E. Skoglund

Idag tittar jag på

Bamse och Häxans dotter på DVD. Liksom Bamse och tjuvstaden har den tecknade uppföljaren en fantastisk symfonisk musik signerad Henrik Lörstad framförd av Göteborgsymfonikerna.

Tyvärr finns den inte utgiven på CD men Lörstad har lagt ut klipp på youtube med musiken högre mixad för den som vill digga. https://www.youtube.com/user/hlorstad/videos?disable_polymer=1

Det tackar vi för i brist på skivor/downloads.

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Svante Thuresson i dagens NSD!

Hipp hyllning

Svante Thuresson möter Beppe Wolgers
Kulturens hus, lilla salen
Söndag kväll

Beppe Wolgers är sinnebilden för en tusenkonstnär. När vännen Svante Thuresson väljer att minnas denna mångsidige man tar han avstamp i det texter Beppe skrev, ofta till melodier från den stora amerikanska sångboken.  Claes Crona är en av svensk jazz hårdast arbetande slitvargar. Ständigt nya skivor och turnéer för den skicklige pinasiten och hans trio.  Med Hans Andersson på bas och Chris Montgomery bakom trummorna formerar de en perfekt sparringpartner till coole Svante. De bjuder alla på härligt hörvärda solon.

Nyss 80 år fyllda verkar Svante glädjande nog inga tecken på att slå av på takten. Från sin säkra position på en barstol så äger han scenen. Sylvassa sånginsatser, ståendes, varvas med sittande läsningar ur Beppes egen memoarbok.  Det är ömsint vackert och samtidigt gripande om ett överviktigt stammande barn vars far dör när han bara är 9 år.

En gång i Stockholm,  Säg hör jag en vals, Monicas vals, Farfars vals, I New York och Vinter i skärgårn. Alla får de fulländade fraseringar där särskilt de monumentala slutcrescendona från Svantes stämma imponerar.  Bäst är det gåtfulla folket i en hudnära tolkning. Att Svante kommer av sig halvvägs och får ta om spelar ingen roll. Den följs av en hårt svängande Sakta vi går genom stan. Extranumret Laura blir till en fenomenal final på en toppenkväll. När Kulturens hus motvilligt lämnas visslar någon glatt på Sakta vi gå genom stan. Bättre betyg kan knappast denna hippa hyllning få.

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Django bates i dagens NSD!

Massakrerat mästerverk
Norrbotten big band tolkar Beatles
Kulturens hus, stora salen
Lördag kväll

När man lyssnat till pinasiten, kompositören och arrangören Django Bates omtolkning av Beatles 50-årsjubilernade albumklassiker Sgt. peppers lonely hearts club band är det en enda fråga som snurrar runt i huvudet efteråt. Varför? Varför försöka förbättra något fulländat? Varför skuttar sångaren Martin Dahl runt på scenen med hög hatt, tar sig ner från scenen och skakar hand med folk i publiken? Varför tar han först av sig sin kavaj och sedan sina hängslen? Varför dricker han en kopp te under When I’m sixtyfour? Varför kammar han sig under a day in a life? Varför sitter sångaren på golvet i skräddarställning under She’s leaving  home? Varför kunde någon tro att de var en bra idé att avsluta det hela med kitschig allsång till All you need is love? Och varför, dessutom försöka spränga in så många andra Beatleslåtar som möjligt i den finalen?

Så många frågor och så få svar uppenbarar sig efter 80 onödiga minuter. Hela skivan körs rakt av, med samma låtlista som på originalalbumet. Inga överraskningar här inte. Django Bates skämtlynne med ljudeffekter, som en tupp som gal i början av Good morning, good morning känns bara parodiskt. Särskilt då det återupprepas som extranummer.

Rock-kompbandet och Norrbotten big bands blåsare är alla skickliga musiker men det hjälps ändå inte. De få solon de bjuder på känns ytterst onödiga.  Varför exempelvis inte utnyttja Stuart Halls violin mer? Och sångaren Martin Dahls röst är något opersonlig om vi jämför med Beatlarnas. Django Bates säger att nästa projekt skall bli en omtolkning av Oasis-plattan Wonderwall som aldrig kommer att framföras. Det tackar vi för. Ännu ett massakrerat mästerverk på scen behöver vi inte.

Johan E. Skoglund

Sven-Bertil Taubes

triumfartade tolkningar av pappa Everts eviga visskatt på nya skivan Så länge skutan kan gå är lika mycket arrangören/dirigenten/kompositören/pianisten Peter Nordahls förtjänst. Hans angenäma arrangemang passar perfekt till Sven-Bertils fenomenala fraseringar. Norrköpings symfoniorkester står för bästa backuppen. Extra berörd blir man när man tar sig tid att läsa poesin i texterna då de är tryckta i det medföljande texthäftet. Att följa upp hommage-succéerna är svårt men firma Taube/Nordahl har banne mig gjort det igen.

Johan E. Skoglund

 

Idag har jag fortsatt lyssna på

Tomi Malms nya platta Walkin on air. Kul att en finsk musiker och låtskrivare kan göra musik som låter så soldränkt amerikanskt kaliforniskt. Och att både Frank Ådal medverkar som låtskrivare /sångare på en låt samt att en svensk blåssektion förgyller några spår ihop med amerikanarna som dominerar plattan är extra kul. Och att skivan ges ut av ett spanskt bolag bara spär på internationalismen. Och Google lär mig att titeln på det instrumentala öppningsspåret, Kuwakaribisha, betyder välkommen på swahili. Musik har sannerligen inga gränser.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Fats Domino!

Först Chuck Berry och nu Fats Domino. Ännu en rock'n'roll-pionjär har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Dagens nya ord är

nudeltrakasserier

Johan E. Skoglund

Bloggen minns George Young!

En stor australiensisk musikprofil har lämnat oss. Vem minns inte Friday on my mind och Love is in the air?

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

5 nya skrivjobb

fick jag klart med idag. Och med posten kom Tomi Malms vätskustrockplatta Walkin' on air som jag väntat på länge. Bättre start på veckan kan man knappast tänka sig.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Boris Lindqvist!

Rock-Boris har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

En klassikser är alltid en klassiker!

Det är kul att Sven-Bertil Taube fortsätter sitt givande sammarbete med Peter Nordahl på en tredje skiva efter de två homagerna, nu med pappa Everts sånger. Men när han säger i en intervju att han inte trodde att det gick att göra något nytt med faders visskatt håller jag inte med honom.  En klassikser är alltid en klassiker.  Benny Andersson menade en gång att det borde ges ut en ny skiva med Taubetolkningar varje år. Jag är benägen att hålla med honom.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Ingvar Lidholm!

En stor svensk tonsättare har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Under en kvinnas hjärta i dagens NSD

Stapelvaror bygger ingen opera

Fakta

OPERA
Under en kvinnas hjärta Luleå domkyrka Tisdag 17 oktober klockan 19

Operan har, ända sedan den kom till som konstform speglat sin samtid. Så när detta tydligt sker i kyrkooperan ”Under en kvinnas hjärta” så faller man i en god tradition. Men bara för att en opera vill spegla sin samtid måste den inte ta till sig alla dess manér.

Luleå domkyrka är en av de vackraste konsertlokaler som finns. Här är den helt förändrad med mörker och rök. Den industriella grå scenografin och kostymerna gör att kyrkorummet känns helt obsolet. Vi hade kunnat befinna oss var som helst.

Sven David Sandströms musik är bitvis alldeles underbart vacker men har ibland alltför tvära kast mellan det romantiska och de mer taggiga partierna. Norrbotten NEO spelar med den äran under David Björkmans duktiga ledning.

Kvällens åtta sångare är det heller inget fel på. De fyra kvinnorna i kören är alla utmärkta rakt igenom. De fyra kvinnliga solisterna likaså.

Men särskilt personliga och berörande blir aldrig deras röster. Leif Janzon har gjort ännu ett välkomponerat libretto. Men som så ofta i dessa sammanhang är det så mångfacetterat att man bör läsa det på papper i lugn och för att fullt förstå innebörden. Det glättiga programbladet är till liten hjälp.

Richard Wagners hel-aftonsföreställningar är ofta mer opera än vad många tycker sig mäkta med. Här har man istället försökt få med sig så många olika intryck som möjligt på en timme. De sju scenerna hade mått bra att få lite luft emellan sig. Nu blir det tyvärr bara stapelvaror. Och stapelvaror bygger ingen opera.

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag på

Orville Nash. Två finfina countryfynd på Ginzas cdrea för en tia styck. Skön sångare med rätt twang i rösten. Han bjuder på några egenskrivna läckra låtar och småtrevliga covers på välkända country-klassiker. Han är uppbackad av ett franskt band på Big rig driver och på '49 Arizona Buick finns både spår med svensk och fransk backning. Berömvärda bakgrunder som rätt inramar hans röst.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Grady Tate!

En favorit bland jazztrummisar har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Bo Homlström!

En stor journalist har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Årets första julskivor

är beställda och skickade med posten. Skall bli intressant och se om någon av dem når upp till att bli tipsade här om på bloggen.


Johan  E. Skoglund

Prelude to a kiss

är namnet på en ballad från 1938 med  musik av Duke Ellington. På sistone har jag lyssnat på två olika tolkningar av denna jazzstandard. På sitt debutalbum med sin jazztrio, Things Change (Volenza/Naxos) låter den unge svenska pianisten John Venkiah sin basist och trummis vila. Han gör istället en mäktig solotolkning på lite över 5 minuter där pianot står i centrum.

Den amerikanske jazztrombonisten Wayne Wallace gör något helt annat med låten på skivan Latin jazz jazz latin (Patois records). Hans Latin jazz quintet med honom själv och pianisten Murray Low som solsiter på låten tar den i en helt annan riktning än vad Venkiah gör. Fascinerande hur olika det går att tolka samma melodi.

Johan E. Skoglund

Igår

Fick jag klart med ännu ett skrivjobb.

Kul!

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Brigtta Ulfsson!

En stor finlandsvensk skådespelerska har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Händels Messias i dagens NSD!

Finska gäster bjöd på mäktig Messias

Händels Messias
Luleå Domkyrka
Torsdag kväll

Det finns vissa musikstycken man behöver höra då och då, verk som tillhör en evig kanon. Georg Friedrich Händels älskade oratorium Messias från 1741 tillhör verkligen dessa, vilka en dos av då och då i är en ytterst nödvändig lisa för själen.

 Och särskilt då det framförs så fantastisk frejdigt som detta finska gästspel. Solisterna Pia-Karin Helsing Saur, sopran. Virpi Räisänen, mezzosopran. Niall Chorell, tenor. Jaakko Kortekangas, baryton bjuder alla genomgående på strålande solistprestationer. Men det är ändå kören Oulun hiippakunnan oratoriokuoro och orkestern Oulunsalo Ensemble under Raimo Passos säkra ledning som får göra grovjobbet. De har en perfekt balans och lyckas på bästa sätt backa upp de fyra solisterna.

 Alla arior och recitativ sitter som en smäck och de gåshudsframkallande ögonblicken är många. Halleluljakören inte minst som får taket på kyrkan att vilja lyfta. Och som en extra finsk touch förekommer ett dragspel i orkestern. Ett instrument som inte fanns då Händel levde. Häftigt!

 Det är en på alla sätt och vis till perfektion fulländad Messias som våra finska gäster bjuder oss på. Kvällens framförande är som del av 500 års-jubileet för Luther och reformationen.  Ett bättre sätt att fira på än med denna mäktiga Messias är svårfunnet.
Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag på

en lika fin som fullmatad samling med det brittiska pubrock-bandet Ducks Deluxe med sverigebekante frontmannen Sean Tyla. Anthology (Cherry red records) är 3 välfyllda skivor som bjuder på bandets två sjutiotalsplattor, en 6-spårs minicomebackskiva som kom 2009 och en liveinspelning från nutiden. En byst med bonusspår och bra booklet gör att boxen varmt rekommenderas.


Johan E. Skoglund

Bloggen minns Janos Solyom!

En stor profil inom svensk klassisk musik har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Recension Benny Andersson Piano

Det har sagts att om ett musikstycke är en hit så kan det avgöras av att melodin låter sig spelas på ett ensamt piano. Detta gäller oavsett genre. Det finns underbara transkriptioner där hemma i skivhyllan av både Vivaldis De fyra årstiderna och Beethovens nio Symfonier.

En som tagit detta ab notam är Benny Andersson som på sitt nya album Piano satt sig ned bakom sin italienska flygel och spelar 21 egna kompositioner från ABBA och framåt. Några stycken är riktigt kända som Thank you for the music och Anthem ur Chess men Det är 76 njutbara minuter som hela tiden lyckas hålla sig på rätt sida muzak-gränsen.

Bennys lätta anslag på pianot gör det hela till en njutbar och vilsam skiva som inte gör en fluga förnär. Men det var nog heller inte syftet. Och som själbalsam kan det knappast bli bättre.

Och revanschfaktorrn för Benny Andersson som inte kan läsa noter att få gr ut ett album klassikernas mest klassiska skivetikett Deutsche Gramophon skall inte underskattas.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Tom Petty!

En stor rockhjälte har lämnat oss alldeles för tidigt.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Bloggen minns fallna hjältar!

Magdalena Ribbing, Anne Wigelius och Folke Rabe, alla har de lämnat oss. Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Fick idag klart med

ett nytt skrivjobb samt bekräftelse på ett som var bokat sedan tidigare.

Kul!

Johan E. Skoglund

Idag fortsätter jag lyssna på

Ben Hur soundtracket. Sällan har jag hört häftigare musik. Att likt Miklos Rozsa lyckas fylla två cd-skivor, båda nästan 80 minuter långa med symfonisk musik utan en enda tråkig sekund är få förunnat.

Men Rosza, han kunde han.

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag på

den nyinspelning av den kompletta musiken till Bern hur som kom med posten idag. Det räcker att höra 30 sekunder av den inledande ouvertyren för att förstå att detta är storartat. Musik som Miklós Rózsas görs inte idag. Tur då att entusiaster som James Fitzpatrtick på Tadlow Music ser till att hålla lågan levande med dessa nyinspelningar.

Johan E. Skoglund

Långa låtar

har alltid fascinerat mig. Jag minns när jag som tonåring upptäckte Creedence Clearwater Revivals version av I heard it thorugh the grapewine som klockar in på 11 minuter och Depp Purples Child in time som är över 10 minuter lång.

I USA tryckte man falska etiketter om långa låtars korta längd på 60-talets vinylsinglar då radiostationerna inte ville spela långa låtar. Vi känner alla till melodifestivalens låtmaxlängd på 3 minuter.

 En som inte sparar på krutet är Michael McDonald var nya album Wide open bjuder på 12 låtrar och en speltid på just över 70 minuter. En enda låt är under 5 minuter, 4,25 och den längsta är 7,58. För mycket av det goda om ni frågar mig och en provlyssning på nätet får räcka, så länge.

Johan E. Skoglund

Julskivor 2017

Går man i på ginza.se så finns det 46 kommande artiklar i kategorin julskivor. En hel del samlingar av gammalt material men även nya album från Jill Johnson och Gwen Stefani finns bland årets släpp. Flera skivor släpps både på CD och lp så det är en del luft i summan 46 artiklar. Och går man ut internationellt ökar summan av nya släpp för i år ytterligare.

Elvis Presleys rättighetsinnehavare fortsätter att ge ut skivor där hans röst tvättats bort från originalinspelningarna och fåt nya bakgrunder. Efter en julskiva där han sjöng virtuella duetter med  samtida kvinnliga countryartister och två skivor där han sjöng sin "vanliga" repertoar med nyinspelade symfoniska bakgrunder kommer nu en skiva med hans jullåtar i nystöpt symfonisk dräkt.

Så den som vill fylla på sin julskivsamling får flera möjligheter även i år.

Johan E. Skoglund

Kikki Danielssons

nya album är en angenäm avslutning på painted lady trilogin. Portrait of a painted lady innehåller 13 starka spår där Sulo verkligen lyckats tolka in Kikkis liv i texterna. Musiken är också den perfekt anpassad till Kikki. Välspelat och välsjunget från alla inblandade. Som grädde på moset en fin cover på Ballad of Lucy Jordan.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Charles Bradley!

En stor soulsångare har lämnat oss!

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Knower och NBB i dagens NSD!

Årets svängigaste kväll

Norrbotten big band &  Knower, Joakim Mildner

Kulturens hus, lilla salen

Lördag kväll

 Trumslagaren Louis Cole är det mest furiösa som befunnit sig bakom slagverk sedan Animal i Mupparna. Sångerskan Genevieve Artadi har en frasering som är lika taktfast som den är direkt. Tillsammans utgör de den amerikanska duon Knower som får lilla salen att koka under lördagskvällens gig ihop med Norrbotten big band.

The Knowers båda medlemmar bidrar båda med låtar. Några har de arragerat själv men medparten står dagens dirigent Joakim Milder för. Härliga fluffiga kostymer som ger musiken full styrka. Inledande Let go är en energifylld energisk explosion. En stämning som bara fortsätter rakt igenom tills den avslutande långa What’s in your heart.  Storbandets skickliga solister får många tillfällen att visa upp sig. Allt sitter som en smäck. Särskilt Robert Nordmarks funkiga saxsolo fullt av flow i Real thing. Och genomgående Adam Forkelid på piano och Fender rhodes. Till den ystert uppsluppna stämningen bidrar sångerskorna Cosima Lamberth och Ingela Olsson som är lika duktiga på att köra som att spela diverse rytminstrument. Det är en ansenlig bredd på kompositionerna, vilket inte minst visas när Louis Cole byter ut trummorna mot synth och fint sjunger sitt eget solomaterial.

Konserten marknadsförs som Norrbotten big band möter the Knower. Inget kunde vara mer fel. För att ett möte skall uppstå krävs två skilda individer. Här har vi att göra med en konstellation som är så samspelta att de redan är en individ. Bättre betyg kan väl knappast ges till årets svängigaste kväll.

Johan E. Skoglund

Läs min text om en lokal fantasyförrfattare i Guiden Boden!

Tidningen finns här.

Johan E. Skoglund

Charlie Landsborough

är en för mig ny bekantskap. Britisk singer songwriter inom folk/country som främst sjunger egna men även andras låtar.  Köpte en box med 12 cds inspelade mellan 1992 och 2007 för några hundringar. Alltid lika kul och spännande att upptäcka nya artister.

Johan E. Skoglund

Läsmin recension av Lavotha och Hästbacka i dagens NSD

Magnifik kammarmusikafton

Slavisk afton för violoncell och piano
Andreas Lavotha cello och Christopher Hästbacka piano Kulturens hus, lilla salen
Tisdag kväll

Bohuslav Martinů skrev sina Slovakiska variationer för cello & piano i mars 1959, svårt sjuk i cancer, ett halvår innan sin död. Folkvisan Kde bych já veděla, Om jag hade vetat, utgör temat som det sedan följer fem variationer på. Hr bjuds det på, som i kvällens alla tre  stycken smäktande känslosamt cellospel från Andreas Lavotha som tränger rakt in i ben och märg. Även det följsamma pianospelet hos Christopher Hästbacka bidrar till den yttersta njutbarheten detta står för.

Aftonens andra verk, Alfred Schnitkes första sonat för cello och piano från 1978 bjuder på 3 sammanflätade satser fulla av intrikat pizzicato-spel på cellon. Kontrasten mot  de Slovakiska folkvisevariationerna kunde inte vara större.  Ett lysande exempel på den bredd kvällens solister besitter.

1901 skrev Sergej Rachmaninov sin  sonat för piano och cello. Ett fyrsatsigt verk som är ett romantiskt mästerverk som flyger fram i detta fantastiska framförande.

Detta var en konsert där samspelet från båda inblandade musiker är rakt igenom bländande. Detta var en kammarmusikafton som bjöd på allt en sådan bör innehålla och mer därtill. Magnifikt!
Johan E. Skoglund

Bloggen minns Laudir de Oliveira!

Slagverkaren som bland annat spelat med Chicago dog i helgen av en hjärtattack mitt under ett framträdande hemma i Rio de Janeiro.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Fick idag klart

med flera kommande skrivjobb. Kul!

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Norrbottens Kammarorkester i lördagens NSD

Angenämt 100-årsfirande

Norrbottens Kammarorkester Okko Kamu dirigent
Virpi Räisänen sopran
Kulturens hus, stora salen
Torsdag kväll

Att vårt östra grannland i år firar 100 år som självständig nation har väl knappast undgått någon. Norrbottens Kammarorkester sällar sig till hyllningskören med trippelt finskt gästspel.

Dirigerar gör Okko Kamu, Virpi Räisänen är sopran-solist och Outi Tarkiainen står bakom kvällens nyskrivna verk, sångcykeln ”Eanan, gida nieida”. ”Jorden, vårens dotter” är sju sånger inspirerade av de samiska poeterna Rauni Magga Lukkari, Rose-Marie Huuva och Nils-Aslak Valkeapää.

Virpi Räisänen sjunger med all den urkraft som dessa naturlyriska texter så väl behöver. Synd bara att hennes superba stämma ibland dränks i orkesterns alltför högljudda komp. Annars är balansen mellan solist och ackompanjemang på topp rakt igenom. Det hela har en drömsk stämning över sig till vilken Lennart Wallins smäckra celestaspel synnerligen bidrar.

Sångcykeln är tidlöst omedelbar och när man läser de svenska översättningarna i programmet så får man en ännu djupare förståelse för de tänkvärda samiska texterna som framförs. Alla inblandade kan vara mycket stolta över utförandet av denna beställning.

Efter pausen förflyttar vi oss så till slutet av 1700-talet och Ludwig van Beethovens första symfoni komponerad 1795 till 1800. 30-årige Beethoven bjuder med oss på en halv timmes symfonisk resa där det precis som i så många andra klassiska symfonier är åka av i alla fyra satserna.

Johan E. Skoglund

Maffig marschmusik

ihop med lite jazz får man på en ny dubbel-cd på Chandos som firar 100-åringen Royal air force. Royal air force 100th anniversary är den exakta titeln.

Olika musikkårer inom det brittiska flygvapnet bjuder här på fräscha framföranden, där mycket musik är från olika biritska flygfilmer samt marscher. Även Frank Sinatra och Andrew Sisters hyllas vokalt på varsitt spår. En sju och en halv minuters version av Sing Sing Sing bjuder på ett långt läckert virtuost trumsolo. Allt är digitalt inspelat från och med 2005. Alltså inga äldre inspelningar.

Den som mår illa av för mycket patriotism varnas härmed. Marschälskare firar lilla julafton.

Johan E. Skoglund

Herbert von Karajan

För den som vill ha mer Herbert von Karajan där hemma i skivhyllan är datumet 3 november värt att lägga på minnet. Då släpps vad som måste vara boxarnas box vad gäller klassiska megaboxar någonsin. Complete On DG & Decca innehåller 330 CD-skivor, 23 DVDs och 2 Blu-rays. Allt till det facila priset av 9789 kronor. Detta är så vitt jag vet den dyraste skivbox som någonsin släppts.

Ryktet om cd-skivans död inte sant.

Johan E. Skoglund

Operasångerskan Kiri Te Kanawa slutar sjunga

Enligt BBC är hon helt enkelt trött på sin röst och säger att hennes sång är ett avslutat kapitel. Vad som fascinerar mig är att sådant här får en sådan uppmärksamhet. Att mycket som sker skall bli en "grej". Låt folk få göra som de vill.

Johan E. Skoglund

Toby Keiths

nya album är inte så nytt. Han samlar 12 av de sånger han skrivit efter spelningar på sin turnébuss.  2nya låtar fem nyinspelningar och fem tidigare utgivna låtar. Föga intressant och något jag passar på.

Johan E. Skoglund

The Rockarounds

debut-cd från förra året är ännu en pubrockpärla från Gävle. Med Mick Finell inblandad kan det knappast bli bättre. Tre låtar med svenska upphovsmän, varav en signerad Joakim Arnell som gästsjunger. 7 covers från bland annat Chuck Berry, Randy Newman, Roling Stones, Rockpile, Hank Williams och Johny Otis kittlar skönt i kistan. Läckert lir och spänstig sång under plattans lite mer än halva timme.

Detta är rock!

Johan E. Skoglund

Ännu ett skrivjob

fick jag klart med idag.

Kul och åter kul!

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Hasse, Don och Troy!

Hasse Andersson, Don Williams och Troy Gentry, alla har de lämnat oss under helgen.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Loffe!

Blir till att plocka fram Slas-boxen ur dvd-hyllan eller jazz-skivan med hans playmates ut skivditon.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Färdigställd artikel!

Har i veckan färdigställt en artikel för kommande publicering. Återkommer var ni kan läsa den då den är i tryck!

Johan E. Skoglund

Läs min artikel om renovering i senaste kyrkfösntret

Artikeln om renoveringen av Överluleå Kyrka hittar ni här!

Johan E. Skoglund

Sibeliusfestivalen

I Lahtis var en underbar tillställning. Vi besökte konserterna som var onsdag och torsdag kväll förra veckan. Lahtis symfoniorkester spelade underbart under festivalens konstnärlige ledare Dima Slobodeniouks säkra hand. På onsdagens gästades man av YL Male Voice Choir  som sjöng både sånger acapella  och symfonisk musik ihop med orkstern. Jag köpte en fin fin dubbel-cd med kören där de sjunger Sibelius kompletta verk för manskör acapella. Båda kvällarna ingick sylvassa sångsolister.

Sällan har jag hört så mycket applåder som när Sibelius spelas in Finland.  Man applåderade in dirigent och solsiter fem gånger - men ställde sig upp, det gjorde man inte. Sibeliushallen är en klassisk konsertlokal vakcert belägen vid sjön Vesijärvis strand. Att gå ut på terrassen i pausen kändes härligt.

Där finns en trevlig liten shop där jag köpte det fina tjocka festivalprogrammet jag tog med mig hem.  Underbara texter om verk, och medverkande, sångtexter, även översatta. Allt finns både på engelska och finska men även svenska för de sånger som sjöngs på vårt eget modersmål.

Vi åkte festivalexpressen från Helsingfors, där vi bodde på ett charmigt litet hotell, vilket var mycket smidigt. Enda nackdelen var att vi missade konserintroduktionerna, samtal på engelska. Då bussen kom fram en kvart innan konserten började och introsamtalen var en timme innan.  I Helsingfors besökte jag bland annat Sibeliusmonumentet och tre häftiga kyrkor. Sibelius eget stamlokus Hotell Kämp spenderade jag en trevlig första kväll i, både i baren och restaurangen. Även om det är återuppbyggt så kändes andan från förr tydligt. Förstärkt av den trevliga lika tjocka som bildspäckade bok om dess historia jag köpte hem. På svenska som tur var.

Shopping blev det också. Förutom Sibeliusskivorna i Lahtis blev det vad gäller det musikaliska även två skivor som hyllade champagne. Fynd för 1 euro styck på Stockmans.

Kitos för en fin Finlandsvistelse. Det var en pigg 100-åring jag träffade på.

Johan E. Skoglund

Läs tre texter av mig i senste Guiden Boden!

Jag har intervjuat Annica Zion, en intervju om att ta hand om vilt svamp och bär samt står för ekonomifrågorna. Hittar ni här!

Johan  E. Skoglund

Inför nästa vecka

då jag skall besöka Sibeliusfestivalen i Lahtis och Helsingfors passar jag på att lyssna på och titta på Sibelius. Dokumentärdelen av den fina box med alla hans symfonier på DVD som Hannu Lintu spelade in med finska Radiosymfonikerna härom året till 150-års minnet av Sibelius födelse är perfekt för att lära sig mer om tonsättaren och hans liv.

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag på

den nya superba boxen där Herbert Blomstedt och Gewandhausorchester framför Beethovens nio symfonier. En perfekt musikalisk mjukstart så här första dagen efter semestern. Jag såg den trevliga konserten i SVT när han framförde sjuan och blev helt betagen. Mums för själ och öron.

Johan E. Skoglund

Nu tar bloggen

semester och återkommer i  mitten av Augusti.

Glad sommar!

Johan E. Skoglund

Skivan A cool breeze

Där SWR Big Band spelar 13 nyskrivna stycken och arrangemang på jazzstandards signerade Sammy Nestico är ett lysande bevis på att ålder bara är en siffra. 92-årige Nestico visar glädjande nog inga som helst spår av att vilja lägga av eller stagnera.

Utmärkta solister kröner ett utsökt ensemblespel på en platta där storbandsjazzälskaren har mycket att upptäcka. Deras femte platta ihop är lika bra som de fyra tidigare alstren Sammy och de tyska jazzmusikerna släppt tillsammans.

Underbart är bara förnamnet.

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag på...

... Fjärde volymen av Mendelsohn i Birmingham. Edward Gardner leder som på tidigare volymer Birminghams symfoniorkester med den äran. Jennifer Pike är utmärkt solist i violinkonserten i E och två superba sopransolsiter och en underbar ungdomskör medverkar i en finfin svit ur skådespelsmusiken till Shakespeares en Midsommarnattsdröm.

. Chandos-skivan är i super-audio-format så ljudet är på topp. Lysande rakt igenom på alla plan.

Johan E. Skoglund

Recension av Many Faces of Karin Krogh

https://youtu.be/L-avN-rzAcQ

Johan E. Skoglund

Läs 4 texter av mig i senaste Guiden Boden!

Jag har skrivit om närproducerat, Bygga och bo, Bodens Camping och Bad samt Havremagasinet.

Finns inte på nätet men läs gärna det fullmatade sommarnumret i pappersformat.

Har f.ö. redan fått klart med flera texter till nästa Guiden som kommer ut i slutet på Augusti.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Mats Johansson!

En stor skribent, publicist, yttrandefrihetskämpe och politiker har gått ur tiden alldeles för tidigt. Mina föräldrar kände honom på 1970-talet under studentåren i Uppsala och gick tillsammas med honom och hans fru på Nobelfesten. Själv träffade jag tyvärr aldrig Mats men läste honom med stor behållning. Men mina föräldrars målande beskrivning av honom från då det begav sig ihop med hans fina stilistik gör att det känns som jag kände honom ändå.

Så är det med stora skribenter.

Medievärldens chefredaktör Axel Andén skriver fint om Mats här.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag på Braveheart

Pianisten Dan Redfeld har verkligen lyckats fånga den inre själen hos James Horners filmmusik när han framför dem på egen hand. En av årets absolut bästa skivor all kategorier.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Jiří Bělohlávek

En favoritdirigent har lämnat oss. Hans box med Dvoraks symfonier och konserter är  underbara inspelningar.

Johan E. Skoglund

Den här veckan

har jag jobbat med flera spännande skrivjobb. Även nästa vecka blir det skrivjobb och sedan sommarpaus.

Skönt!

Johan E. Skoglund

För den som vill

försdjupa sig i hornkonserter har Brilliant Classics kommit med en prisvärd 10 cd box som bjuder på hornkonserter från förr till nutida. Underbara inspelningar från 1979 - 2015 och en intressant essä i det medföljande häftet. Kändisar som Mozart, Haydn och Josef Strauss sammas med namn som inte ens en nätsökning ger mer info om.

Johan E. Skoglund

Läs min text om mopedgudstjänst i Kyrkffönstret.

Hittar ni här!

Johan E. Skoglund

Fick igår klart

med ännu ett nytt skrivjobb.

Kul!

Johan E. Skoglund

Har nyss förbeställt

Vad som ser ut att vara en mycket intressant filmmusikutgåva. Elmer Bensteins sista filmscore till den tvådelade tv-dokumentären cecil b. de mille – american Epic. Bernstein själv dirigerar city of Prauge philarmonic Orchestra. Som bonus en nästan 8 minuter lång svit från Bernsteins originalmusik till de Milles episka mästerverk de tio budorden.

Johan E. Skoglund

Fick igår

den stora nyutgåvan av 50-årsjubilernade Sgt Pepper's lonely hearts club band med The Beatles. Underbart är omslaget på denna box med 4 cd 1 dvd och  1 bluray  + tjock inbunden bok, två posters och ett uppförstorat kartongtryck. Man har tagit det klassiska omslaget, förstorat upp det, och gett det ett plastraster.
Detta är en pjäs som bör ställas ut mittpå ett bord för allmän beskådan. Precis som jag gjort med min box med 200 Mozart-skivor

Väl värd sina 1200 kronor för den som är intresserad av musikhistoria.

Den finns även som dubbel-cd för en tusenlapp mindre.

Johan E. Skoglund

Fick idag klart med

4 nya skrivjobb.

Kul!

Johan E. Skoglund

Läs 4 texter av mig i senaste Guiden Boden!

Jag har skrivit om lokalproducerad mjölk, vardagsekonomi, integration genom ridning samt husbygge på Sävastön. Finns inte på nätet men läs dem gärna i papperstidningen.

Johan E. Skoglund

Blogen mins Sir Roger Moore

James Bond har lämnat oss. Jag är skakad men inte rörd.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Kulturfrågan Kontrapunkt

Som barnsligt förtjust i både klassisk musik, konst, litteratur och frågetävlingar måste jag säga att kulturfrågan kontrapunkt verkligen hittat hem. En fin uppdatering av vad Sten Broman och Sixten Nordström tidigare gjort. Prestigelös folkbildning när den är som bäst. Hatten av för SVT och redaktionen bakom detta finfina program.

Ser gärna fler säsonger men då med vanligt folk som tävlande. Allt blir inte bättre för att kändisar medverkar.

Johan E. Skoglund

Att Nisse Hellberg

är årets mottagare av Piraten-priset förvånar mig inte alls. Han verkar i Fritiof Nilssons anda med sina skrönor som berättas i sångens form.  Låtar som nu slank katten in till grannen igen och En blomma av plast är små mininoveller på några minuter. Stort gratis Nisse.

Johan E. Skoglund

Att beställa fem cd-skivor

och få en levererad i ett trasigt paket är inte kul. Men det var precis vad som hände mig igår. Som tur är skickar leverantören fyra nya skivor utan kostnad. Men det känns ändå surt att behöva vänta på  musik man ville höra på igår.

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag på

Valery Gergiev som dirigerar London Symphony Orchestra i Gustav Mahlers kompletta symfonier.

Gergiev har ju i och med sin proryska hållning blivit ett slaggs kulturellt slagträ på senare år då den av Sveriges radio anordnade östersjöfestivalen i Berwaldhallen fått kraftig kritik för att fortfarande ha Gergiev som affischnamn.

Jag tänker inte hemfalla åt att ta ställning i den debatten men kan bara konstatera att han skicklighet som dirigent kan ingen ta ifrån honom. Dessa LSO live inspelningar i SACD-formatet är så fulla av liv och vitalitet att jag har svårt att skriva detta. Musiken vill jag bara ta in, inte jobba till. Men då får man ju ingen korv på bordet.

Johan E. Skoglund

Årligt redaktionsmöte

för Kyrkfönstret var jag på i torsdags. Som alltid en tillställning med intressanta samtal både under lunchen och under redaktionsmötet. Maten var som alltid jättegod. I år var brunsåsen  höjdaren men allt som serverades var som sagt jättegott. Fick i samband med detta ett nytt skrivuppdrag som resulterar i ett möte/intervju idag.

Kul!

Johan E. Skoglund

Nils Landgren Funk Unit

har nytt album på G ihop med Ray Parker JR. Smakproven på skivbolaget Acts hemsida är mins sagt lovande. Det blir en svängig sommar 2017.

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Lule Kammarkör och Duo Dialog i dagens NSD!

Välklingande Vårkonsert
Luleå Kammarkör, Monica Wasberg dir.
Duo Dialog, Magnus Grönlund gitarr, Dan Larsson klarinett
Ebeneser
Onsdag kväll


Sällan har väl en kammarmusikensemble haft ett mer passande namn än Duo Dialog. Det bjuds verkligen på en fyllig dialog mellan Mats Grönlunds fina gitarrspel och Dan
Dan Larssons klockrena klarinettspel. Det kan tyckas som ett helgerån att framföra Nils Lindbergs vackra tonsättning av William Shakespears ShallI compare thee instrumentalt. Men
det ljuvliga klarinettspelet ersätter perfekt bardens ord.

Och när de spelar två satser ur en av Astor Piazzollas tangosviter slår det ginster så det står härliga till,

Luleå kammarkör sjunger två underbara tonsättningar av spanska poeter innan paus. Morten Lauridsen har tonsatt Pablo Neruda och Einojohanni Rautavaara Federico Garcia Lorca. I dessa intrikata stycken
visar kören verkligen sin fulla styrka och stämsången sitter som en smäck.

Efter paus blir det så Nils Ferlin för hela slanten. Först tre kända visor där Monica Wasbergs två fina arrangemang på I folkviseton och Får jag lämna några blommor lyser klart som en porlande vårbäck. Monica är en lika duktig som driven dirigent kvällen igenom.

Sedan en Svit av Leif Strands fina Ferlin-tonsättningar från 1970-talet. Maria Grönlunds kör arrangemang är klockrena och kombinationen gitarr, klarinett och kör fungerar perfekt. Särskilt avslutande Men går jag över ängarna med Ove Edlunds fina soloinsats.

Detta var en välklingande vårkonsert som hade det lilla extra.

Johan E. Skoglund

Behövs ett album?

Behövs ett helt album fyllt av Hank Williams covers signerade Doug Seegers?

Jag är i alla fall inte så säker på detta och kommer inte att recensera plattan. Första smakprovet i form av singeln Ramblin' man gör mig i alla fall inte det minsta upphetsad.

Johan E. Skoglund

Fltiigt skrivande

Ett skrivjobb igår, ett idag och ett i morgon. Samtidigt lyssnar jag på Edvard Griegs pianomusik. Bättre inspiration finns knappast.

Detta rör sig om BIS  kompletta utgåva av norrmannens pianomusik på 12 cd. Kan varmt rekommenderas. Eva Knardahl som tyvärr lämnat oss spelar magnifikt.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns fallna hjältar

Sone Banger och Elisabet Hermodsson har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

172

Cd-skivor med Johan Sebastian Bachs samlade verk levererades till mig i måndags. Så nu får min box med 200 Mozart skivor välbehövlig konkurens.

Johan E. Skoglund

Lysnar idag på

och tittar på Led Zepelin Live från O2 Arena i London på en cd/bluyray combo. Ser samtidigt att Rolling Stones kommer till Friends Arena i höst. Musik skall upplevas live.

En Stonesbiljett kostar från 740 - 2640 pix så får se om det blir någon resa. Annars har jag flertalet av deras klassiska konserter på dvd därhemma. Från 70-talet till 2013. Så Stones live i en eller ann from lär det bli den 12 november i år.

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Symfonisk blåsorkester i dagens NSD!

Blåser på så det står härliga till!

Fakta

MUSIK
Vårkonsert Symfonisk blåsorkester, dirigent Petter Sundkvist
Musikhögskolans aula, Piteå Lördag 6 maj klockan 16.00

När en symfonisk blåsorkester under Petter Sundkvists som alltid lika säkra ledning bjuder in till vårkonsert är det fullt ös från första till sista tonen. Den för tillfället specialihopsatta numerären med musiker från Luleå Symfoniorkester, Hemvärnets musikkår Norrbotten, Musikhögskolan i Piteå och Framnäs folkhögskola är synnerligen välklingande.

Inledande ”Marche Militaire Francaise”, avslutande satsen ur ”Algeriet-svit” av Camille Saint-Saëns, är en rolig marsch man blir glad av. Glädje utstrålar också Hans-Åke Gäfverts ”I svensk folkton”, där vi offereras en pigg ”Slåttervall”, en melankolisk ”Vall-låt”, en yster ”Skänk-låt” och avslutningsvis en virvlande ”Visa” och ”Dans”. Här bjuder Stina Andersson på klangfullt klarinettspel. Detta är svensk naturlyrisk nationalromantik när den är som allra bäst.

Sedan följer så kvällens mastodontprov, för att citera maestro tillika utmärkte konferencieren Petter Sundkvist. Modest Mussorgskijs svit ”Tavlor på en utställning” skrevs ju i original för piano, men är mer känd i orkesterversionen av Ravel. Här får vi njuta av en instrumentering för blåsorkester där Mark Hindsley verkligen skickligt och på bästa sätt utnyttjar klangrikedomen hos blås, slagverk och bas. Från inledande ”Promenaden” med sitt distinkta, välkända, älskade tema till avslutande tordönscrescendot i ”Stora porten i Kiev” får kvällens orkestermusiker verkligen visa sig på styva linan och ge allt vad de har. Och de trillar aldrig av från denna lina.

Sällan har ett extranummer känts mer välförtjänt än Viktor Widqvists ”Under blågul fana”. Precis en månad innan sjätte juni beger man sig ut i vårsolen nynnades på denna marschklassiker. Bättre betyg än så kan ni inte få efter att ha blåst på så det står härliga till.

Johan E. Skoglund

Idaglyssnar jag på

några skivor som kom med posten idag innehållandes musik med Harry Arnold och Radiobandet, Putte Wickman och Svend Asmussen.

They Don't make 'em like that anymore.

Johan E. Skoglund

Dagen ord är

Kavajkaos i Kiev.

Johan E. Skoglund

Håller denna vecka på med

flera intressanta skrivjobb som skall publiceras framöver. Kul!

Johan E. Skoglund

Läs två texter av mig i Guiden Bodens majnummer!

Jag har skrivit om borgmästaravtalet och lokalproducerad mat. Finns inte på nätet men läs gärna pappersutgåvan.

Johan E. Skoglund

Fick nyss klart

med ännu ett nytt skrivjobb och hade i tisdags ett lunchmöte som lär genrerar att ni får läsa ännu mera texter av mig framöver. Kul!

Johan E. Skoglund

Ella Fitzgerlad 100 år

Att det i år är 100 år sedan Ella Fitzgerald föddes uppmärksammas flitigt både med återutgivningar av hennes eget material och hyllningsalbum såsom Vivian Buczeks nya Ella Lives. En skiva som är okej men absolut inte mer. Och varför gå över ån efter vatten?

För egen del blir det att plocka fram Ella Fitzgerald: The Voice Of Jazz. Den utmärkta 10-cd boxen verve gav ut för några år sedan. Med en fantastisk booklet med fullödig info om Ella, hennes karriär och alla spåren. Från hennes första inspelning till det sista albumet i slutet av 1980-talet. Mest fascinerade är hennes debutinspelningar där hennes då oskolade röst besitter en råhet och fräschör hon senare saknar.

Missförstå mig rätt, hennes senare inspelningar med utvecklad röst med total kontroll är bäst men dessa tidiga inspelningar är ändå bättre på sitt sätt.

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Nisse Landgren och Norrbotten big band i dagens NSD!

Fulländat födelsedagsfirande

Fakta

MUSIK
Nils Landgren, trombon Norrbotten Big Band, Joakim Milder dirigent Kulturens hus, Stora salen lördagen den 22 april

Det kan knappast finnas en mer lämplig kandidat till en hyllningskonsert med specialskriven musik än Nils Landgren. Mannen med den röda trombonen som nyss fyllt 61 visar om och om igen med sitt vitala trombonspel att ålder bara är en siffra. Joakim Milder som leder bandet för kvällen och valt ut de som fått specialskriva verk åt Nisse skall ha en extra eloge för att det är dubbelt så många kvinnor, två, bland kompositörerna som på scen, en.

Det bjuds på sju underbara ordinarie nummer och ett åttonde lika potent extranummer. Kvällens kompositörer, Arvid Ingberg och Peter Dahlgren, Cennet Jönsson, Anna Lena Laurin, Magnus Lindgren, Joakim Milder, Katharina ”Tini” Thomsen och Georg Riedel har alla skapat olika unika musikaliska uttryck. Perfekta för Nils och storbandet att sätta tänderna i. Bäst är tveklöst Riedels tredelade trombonkonsert. Men även Anna-Lena Laurins tvådelade ”Phoenix Southpaw” och Milders kriminalgåta ”Leads” är utmärkta exempel på samtida progressivt komponerande för stor jazzensemble.

Nils lyckas med sitt briljanta blåsande förgylla kvällens alla stycken med sitt utsökta trombonspel. Likaså är det med bandet egna solister där särskilt rytmsektionen med Adam Forkelid på flygel och fender rhodes, Petter Olofsson på elektrisk och akustisk bas samt Sebastian Ågren bakom trummor och diverse andra slagverksinstrument är kittet som håller ihop alltihopa aftonen igenom. Ett extra plus för det innehålls-rika programbladet där kvällens kompositörer själva skriver inspirerat om sina verk.

Kvällens kalas spelades in av Sveriges Radios P2 för framtida radioutsändning och det är även tänkt att musiken skall ges ut på skiva framöver. Detta fulländade födelsedagsfirande sammanfattas bäst av titeln på kvällens extranummer signerat Håkan Broström: ”Stay sharp”. Något Nils Landgren, Joakim Milder och storbandet gör kvällen igenom och lär fortsätta göra många år framöver.¨

Johan E. Skoglund

Idag släpps

Love and War, Brad Paisleys nya skiva. Trotts att han tonsatt en dikt av salig Johny Cash och att Bill Andersson, Mick Jagger och John Fogerty medverkar som låtskrivare/gästsångare så är detta en skiva som kännetecknas av de tre tna; Trist, tråkig och totat intetsägande.  Synd. Paisley kan mycket bättre än såhär tycker jag efter att bara ha lyssnat på några hela låtar på hans youtube-kanal och 1 och 30 av alla spår på iTunes.

Johan E. Skoglund

Har ägnat dagen åt

flitigt skrivande. Flera nya uppdrag på g.


Kul!

Johan E. Skoglund

Glad påsk!

Bloggen önskar alla läsare en glad påsk!

Johan E´. Skoglund

Idag lyssnar jag på

Naxos nya jubileumsbox. 30 kritikerhyllade skivor för under en tia styck. Flera av dem hade jag inte. En perfekt blandning att lyssna på när man jobbar eller läser. Alltifrån kammarmusik som pianosonater till stora symfoniska verk med kör och solister.

Johan E. Skoglund

Bloggne minns J. Geils!

Ännu en hjälte har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Rossinis Petitte Messe Solennelle i dagens NSD!

Suveräna solister bjöd på en perfekt påskpresent

Fakta
MUSIK
Gioachino Rossini Petitte Messe Solennelle Luleå Domkyrkas vokal- ensemble Carina Stenberg, sopran, Katarina Fallholm, alt, Anders Eriksson, tenor, Ulf Lundmark, bas, Mårten Landström, piano, och Johannes Bergquist, orgel. Dirigent: Monica Wasberg Luleå Domkyrka 9 april 2017

Det finns inte en mer perfekt påskpresent än det framförande av Gioachino Rossinis sista stora körverk ”Petitte Messe Solennelle” som gavs i Luleå Domkyrka under söndagseftermiddagen.
Detta är ren och skär musikmagi från första till sista tonen. Alla inblandade, körsångare, solister, musiker och dirigent ger sitt yttersta i en tolkning som lätt matchar de inspelningar med professionella körer som finns att lyssna på i inspelad form och att se i liveupptagningar på nätet.
Monica Wasberg leder alltihopa till en triumfatorisk arbetsseger där alla inblandade kan ta åt sig äran av denna monumentala framgång.

Solisterna är alla fyra lysande rakt igenom. Carina Stenbergs sopran, Katarina Fallholms alt, Anders Erikssons tenor och Ulf Lundmarks bas – aldrig tidigare har de nått sådana här höjder.
Johannes Bergquist är en strålande organist men har inte lika mycket att göra som Mårten Landström. Hans pregnanta, påträngande pianospel gör att man börjar undra om kyrkan skall rasa ihop likt Jerikos murar när basunerna ljöd. Hans soloparti mot verkets slut framkallar rysningar i hela kroppen.

Och då har vi ännu inte pratat om kören. Detta 26-hövdade kraftpaket som aldrig tvekar det minst utan tar i från tårna och levererar på en underbart hög nivå. Som publik kan man bara ödmjukast tacka alla inblandade för glädjen, ynnesten och nöjet att få dela dessa 90 magnifika minuter.

Johan E. Skoglund

Läs min text om barnverksamheten i Mikaelskyrkan i senaste Kyrkfönstret!

Hittar ni här!

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Ulf Wallin i dagens NSD!

Smäktande stråkar
Norrbottens kammarorkester, dirigent och violinsolsit Ulf Wallin
Kulturens hus, stora salen
Torsdag kväll
När Norrbottens kammarorkester gästas av Ulf Wallin är det den romantiska repertoaren som står i fokus. Musik skriven mellan 1821 och 1914. Underbarnet Felix Mendelssohn var blott tolv år gammal när han 1821 komponerade sin andra stråksymfoni i D-dur. Här bjuds vi på tre lika välspelade som lättlyssnade satser under 10 minuter. Ett år senare skrev han sin Violinkonsert i D-moll. Ulf Wallin är en lika spelskicklig violinsit som han är en driven dirigent. Men den som vill veta mer om konserten göre sig icke besvär då verkkommentaren gäller hans senare vuxemviolinkonsert i e. Skärpning!
Wilhelm Stenhammars andra av hans två sentimentala romanser, nr. 2 allegro patetico f-moll spelad Ulf Wallin in med malmösymfonikerna redan 1994 och det hörs att detta är ett verk han är bekant med. Han har själv gjort det attraktiva arrangemanget för bara stråkar bakom hans soloviolin.

Tjeckiske Josef Suk skrev: Serenad för stråkar i Ess-dur  op 6 1892. Precis som kvällens övriga repertoar är detta ett lättlyssnat stycke. Kvällens konsert hade fått titeln I den spirande romantikens famn. Där togs man väl emot av Ulf Vallin och Norrbottens kammarorkester. Gott så!
Johan E. Skoglund

Fick igår klart med

ännu ett skrivjobb.

Kul!

Johan E. Skoglund

Har ägnat dagen åt

intervju följt av skrivande. Alltid lika spännande att få se vad beställaren och intervjuoffret tycker om texten.

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag på

Songs of our Lives med Vivian Buczek och Peter Asplund. En underbar liten vokal jazzpärla jag införskaffade i Stockholm. Mums för själen när man sitter och skriver eller skall sova. Kärlek är bara förnamnet på vad man hör när man lyssnar.

Johan E. Skoglund

Weeping Willows

På Globen med Gävle Symfoniorkester var en av de bästa konserter jag någonsin sett. Underbart från början till slut. Fast jag håller med Aftonbladets recensent att försåsningen av Touch Me var gräslig. I övrigt fempluss rakt igenom.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Gösta Ekman och John Chrispinsson!

Två hjältar har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Banarne tolkar Taube

Att Klasse Möllberg var en så trevlig Taube-tolkare kom som en glad överraskning.


https://www.youtube.com/watch?v=CnB7W3MmiwE&t=89s

https://www.youtube.com/watch?v=jrLp0x6C_ak&t=87s

Johan E. Skoglund

Har den senaste veckan

fått klart med inte mindre än 4 olika skrivjobb åt 3 olika uppdragsgivare. Kul och åter kul!

Johan E. Skoglund

Mavericks Brnd new Day

Efter att ha provlyssnat på Mavericks nya Cd Brnad New Day på nätet är jag inte imponerad. Skivan verkar lika tråkig som jag tycker omslaget är fult. Således ingen recension av denna. Synd. De tidigare singelsläppen var ju så lovande men en svala gör ju som bekant ingen sommar eller en Mavericksskiva för den delen.

Johan E.Skoglund

Fick igår klart med

ännu ett skrivjobb. Kul! Tyvärr fick jag också tacka nej till ett skrivjobb pga en sedan länge inplanerad Stockholmsresa. Skall bli kul att få se Weeping Willows med symfoniorkester på Globen och Miro-utställningen på Waldemarsudde.

Johan E. Skoglund

Läs två texter av mig i Boden Guidens aprilnummer!

Jag har intervjuat kocken Sebastian Gröndal och besökt en föreläsning om alkohol och droger.

Finns inte på nätet men läs dem gärna i pappersutgåvan.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Tommy LiPuma!

Lyssnar idag på ett gäng gamla skivor med George Benson. Många va dem är producerade av Tommy LiPuma som nyligen gick bort. Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Recension Genuine The Alan Jackson story

https://youtu.be/ybnEXMiH_v0

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Rollin' Phones i dagens NSD!

Oh, vilket saxparty!

Fakta

MUSIK
Rollin’ Phones Kulturens hus, Lilla salen Tisdagen den 21 mars kl 19

Precis som många andra långlivade kammarmusikensembler så har saxofonkvartetten Rollin’ Phones bytt ut medlemmar under årens lopp.
I den trettioårsjubilerande utgåvan som gästar Luleå bestående av Kristin Uglar på altsaxofon, Edith Bakker på tenorsaxofon, Neta Norén på barytonsaxofon och Tove Nylund på sopransaxofon är det bara Neta som är kvar sedan starten. Men oavsett hur länge de olika medlemmarna varit med i fyrklövern så är det en synnerligen samspelt spelskicklig kvartett vi får nöjet att lyssna till.
Inledande ”Att angöra en brygga” blir till en ny komposition i Mikael Råbergs fin arrangemang av Lasse Färnlöfs slitstarka filmmelodi.

Likaså Hans Mikaels kongeniala arrangemang på Leonard Bernsteins örhängen ur sextioårsjubilerande ”West Side Story”.
Malin Hülphers specialskrivna ”Recuring thought” är ett cirkulärt verk där samma tongångar hypnotiskt återkommer. Och tre satser ur Jennifer Higdon ”Short storries” är modern konstmusik när den är som intressantast.

Till kvällens njutbarhet hör att medlemmarna i kvartetten också är skickliga berättare när de lika roligt som informativt berättar om verk och olika saxofontyper.
Hugo Alfvéns ”Vallflickans dans” är utomordentlig. David Maslankas mäktiga ”Mountain Road” som inkorporerar två Bach-koraler är en perfekt avslutning. Även så det glada extranumret ”Anything you can do I can do better”.

En fråga som kom upp innan konserten var om man skulle kunna njuta av en konsert med bara fyra saxofoner eller blir det långtråkigt? Svaret på den frågan är obönhörligen ja. Oh, vilket saxparty!

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Sven-Erik Magnusson!

En värmlandspöjk har lämnat oss. Som själv född Karlstadsbo lyfter bloggen på hatten!

Johan E. Skoglund

Nytt skrivjobb på G!

Fick igår klart med ett nytt skrivjobb som skall utföras idag. Kul med snabba och raka puckar.


Johan E. Skoglund

Bloggen minns Jan Hemmel!

En favorit bland skånska kulturjournalister/regissörer har lämnat oss.


Bloggen lyfter på hatten!


Johan E. Skoglund

Bloggen minns Chuck Berry!

Rockens gudfader har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Och passar samtidigt på att tipsa om den finfina 4-cdboxen Roll Over Beethoven som franska skivbolaget Le Chant du Monde gav ut i höstas. Undertiteln The Complete 'Up to Jail' Recordnings 1954 - 1961 förklarar vad de här 100 spåren (inklusive 4 bonusspår) handlar om.

Ett fullmata texthäftet med essäer både på franska och engelska  berättar om hela hans karriär. Den innehåller också  och många fina bilder från gamla skivomslag. Info om varje låt är synnerligen detaljerad med medverkande musiker, studio och inspelningsdatum låtlängd och på vilken skiva låtarna förekom med både skivbolag och katalognummer angivet.  Allt förpackat i en supersnygg vit diggipack med ett ikoniskt svartvit foto av Chucken på omslaget.

Och allt detta för under 200 kronor. Här finns alla de legendariska hitten man förknippar honom med. Ljudkvalitén är utmärkt. Så här skall en sanlingsskiveslipsten dras.

Johan E. Skglund

Läs min recension av Erik Westberg i dagens NSD!

Överträffar sig själva

Fakta

MUSIK
Erik Westbergs vokalensemble och Musikhögskolans Kammarkör Erik Westberg, dirigent Domkyrkan Lördagen den 18 mars

För den som har haft nöjet att få höra Erik Westberg dirigera sin vokalensemble och Musikhögskolans Kammarkör vid flera tidigare tillfällen är det bara att konstatera att den här gången har de banne mig överträffat sig själva.

Deras gemensamma konsert i Domkyrkan bjuder på ett antal synnerligen läckra vokala utflykter i den samtida körlyriken och med två äldre stycken som avslutning. Vissa verk har de framfört tidigare men aldrig förr med en sådan urkraft och pondus som här.

När kyrkklockorna slutat ringa tar kören över och blir likt dem ett med den byggnad de befinner sig i. Flera gånger under konserten är stämningen så tät att den går att ta på. Det var längesedan körmusik berörde på ett sådant här rent fysiskt sätt.

Sven-David Sandströms mäktiga Te Deum där vokalensemblen får stabilt stöd av Helena Holmlund på orgeln är en kanonöppning. Sedan följer så uruppförandet av Tebogo Monakgotlas läckra långsamma acapella-verk Autre Naisance du Jour fullt av härliga höga toner. Sofia Gubaidulinas Jauchzt vor Gott för kör och orgel är även den mycket mäktig när den framförs så här.

Kammarkören briljerar i Jakko Mäntyjärvis Canticum Calamitatis Marirtimae. Ett fint rekviem över Estoniakatastrofens offer med underbara soloinsatser signerade sopranen Julia Sandberg och Daniel Åberg, baryton. När Julia sjunger sitt solo mimar resten av damerna. En övning inför en kommande turné till Iran där kvinnor inte får sjunga solo. Fascinerande.

Efter ett ljuvligt avbrott där Sara Ek spelar ett Nocturne av Frédéric Chopin på flygeln så det står härliga till så förenas båda körerna på scen. Då är Sanctus ur Frank Martins Mässa för dubbelkör ett givet val som passar dem som hand i handske. Wilhelm Stenhammars romantiska Vårnatt med Gabriel Kopparmark vid flygeln blir till en perfekt avslutning.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Torgny Lindgren!

En stor författare har lämnat oss. Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Ser att

Anna Jirstrand Sandlund blir ny chef för Norrbottensmusiken. Ett enligt mig bra och spännande val. Grattis!

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag på

en cd-box jag klickade hem på Naxos 30-årsrea med musik där jazz möter klassiskt från förra seklets mitt. En spännande period musikaliskt minst sagt. Boxen heter Jazz Goes Classical och innehåller 18 album på 10 cd-skivor.

Johan E. Skoglund

Fick idag klart med

ännu ett skrivjobb. Kul!

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Barbara Helsingius!

En favorit bland finska vissångerskor/låtskrivare har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Läs min recnesion av Edda Magnason i dagens NSD!

Magiskt med magnifika Magnason

Fakta

JAZZ

Norrbotten big band, Edda Magnason Håkan Broström, dirigent & arrangemang, Johan Lindström, arrangemang Kulturens hus, lilla salen, lördag 11 mars

Edda Magnason är essensen av en jazzsångerska. Hennes coola läckra röst är som klippt och skuren till att sjunga jazz. Och hennes genomarbetade låtar är som gjorda för att kläs upp i bästa lyxiga storbandskostymen.

Och aftonens två arrangörer Håkan Broström och Johan Lindström utnyttjar kompositionerna fullt ut när de skapar tretton unika uttryck som gör att man inte vill att musiken skall ta slut.
Förutom att hon är en svinskicklig sångerska och låtskrivare är även Edda en ekvilibrist på både flygel och elpiano. Det är en ren och skär ynnest att under två timmar få bege sig in i hennes egensinniga musikaliska universum. Flera av låtarna på programmet såsom Coco amber, Polar bear, Hombre och Bones har något tidlöst över sig. Viste man inte att det är Edda själv som skrivit dem hade man gott kunnat tro att de är covers från 60-talets gyllene popålder eller the great american songbook. Så kvalitativt är konsertens material genomgående.

Storbandet är taggat till tusen och bjuder på sylvassa solon och engagerande ensemblespel. Johan Lindström visar att pedal steel gitarren är lika naturlig i jazzen som saxofon och ståbas. Saxofonsektionen bidrar till en lika varierad som välklingande ljudbild med spel på både tvär- och piccoloflöjt, klarinett och bas-dito. Håkan Broström leder bandet på bästa sätt kvällen igenom.
Edda Magnason och Norrbotten big band fortsätter sin turné runtom i Norrbotten med avstickare både till Finland och Norge. Så kul att många fler får möjlighet att upptäcka det magiska med magnifika Magnason.

Johan E. Skoglund

Recension Alice Babs Duke Ellington Serende to Sweden

I mitten av 960-talet jobbade Duke Ellington som skivproducent och fick i uppdrag att välja ut ett halvdussin europeiska artister han ville gör ett album med. Ett självklart val blev Alice Babs. Resultatet i form av plattan Serenade to Sweden finns nu för första gången på CD tack vare entusiasterna på Real Gone Music. Alice backas upp v en mindre besättning med bla flera franska horn som faktiskt låter som ett litet storband och en pianotrio med Dukes fantastiska pianospel i fokus.

Ellington har skrivit lejonparten av låtarna. Sällanhar Come Sunday, ”C” jam blues och I’m beginning to see the light låtit så här bra. Hela skivan är en underbar uppvisning i Alice Babs fulländade vokala piruetter. Ett måste för alla älskare av  jazzsång i allmänhet och Alice i synnerhet.

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag på...

... En finfin skiva som damp ned på hallmattan när dagens post trillade ned genom inkastet.  British Tone Poems volume 1 från Chandos. Min absoluta favoritdirigent när det gäller brittisk musik från 1900-talet Rumon Gamba leder BBC nationa Orchestra of Wales i lika välkomponerade som välklingande verk signerade sex bra britter.

Johan E. Skoglund

Fick igår...

...klart med ännu ett skrivjobb.

Alltid lika kul när de trillar in.

Johan E. Skoglund

Recension Supersax & L. A. Voices

Supersax var en grupp som bildades i början av 1970-talet med syfte att spela Charlie Parkers saxsolon på 5 saxofoner+ gästblås och en rytmtrio med piano bas och trummor. 1983 tog man hjälp av sångruppen L.A. Voices som består av dem sångare i bästa glas and pals och Manhattan Transfer anda.  Tillsammans gav man ut albumet Supersax & L. A. Voices där et sjungs och spelas jazzstandards på det mest underbara vis. Sällan har pärlor som Embraceble you . The song is you, Stardust och Stella by starlight framstått så här välpolerade.

Återutgåvan från förra året i lågprisklass på CD har snurrat på repeat sedan den kom förra veckan.  Rekommenderas varmt.

Johan E. Skoglund

Recension Devienne flöjtkonserter nos. 5-8

Recension Devienne flöjtkonserter nos. 5-8

2014 släppte Naxos en underbar liten skivpärla där Patrick Gallois både var dirigent och solist i François Deviennes fyra  första flöjtkonserter uppbackad av Svenska Kammarorkestern. Så förväntningarna är minst sagt skyhöga när samma besättning nu ger ut en andra volym med flöjtkonserterna nos. 5 - 8. Och de infrias med råge.

Patrick Gallois visar här ännu en gång vilken duktig dirigent och fenomenal flöjtist han är. Och superba Svenska kammarorkestern har sällan låtit bättre.  Nej, detta är ljudbilds och framförandemässigt en inspelning i absolut toppklass. Och Deviennes musik är så välkomponerad att man inte har en enda tråkig sekund under skivans 66 minuter och 58 sekunder.

Lägg där till ett välfyllt cd-häfte med en intressant biografi över tonsättaren och konserterna. Men tonsättarbiografin är exakt densamma som i volym ett – men det gör ingenting. Deviennes fascinerande levnadsöde från hyllad fagottist och kompositör av konserter och operor under 1700-talets sista decennier och 1800-talets tre första år tills hans död 1803 på ett mentalsjukhus tål att läsas om, om och om igen.

Nu ser vi med spänning fram emot volym 3 med konserter nummer 9 – 13.

Detta är musik man blir glad och som får vårkänslor att spritta i hela kroppen.

Johan E. Skoglund

Tack Jan - välkommen Birgitta!

Jan Bergsten går nu i pension som kulturredaktör på NSD och ersätts av Birgitta Östling. Tack Jan för den tid som varit och lycka till Birgitta.

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Luleå Symfoniorkester i gårdagens NSD!

En fulländad kväll med Grieg

Fakta

Konsert

 

After work classics med 100 % Grieg Luleå symfoniorkester Dirigent: Markus Jonsson Solister: Oskar Tjäder och Eva Plumppu Vokalensemble Kulturens hus, Luleå Fredag den 24 februari

 

Om man skall välja en kompositör att enbart framföra verk av under en konsert finns knappast något bättre val än Edvard Grieg. Han har skapat en evig nordisk nationalromantisk skattkista full med musikaliska pärlor att ösa ur.

Hyllningsmarschen ur "Sigurd Jorsalfar" inleder, något den också gjorde när norska Arctic Philharmonic Orchestra gästade samma scen, så en jämförelse är oundviklig. Visst svajar det ibland i blåset och inledande stråkpartiet, något som satt sylvasst hos norrmännen. Men när hela orkestern tar ifrån tårna så hörs knappat att det inte är heltidsproffs som spelar. Ett betyg så gott som något. Dock blir det minus för att den flygel, som skall användas, först senare skymmer musikerna. Varför?
Kvällens dirigent Markus Jonsson gör sitt femte gästspel hos Luleå Symfoniorkester sedan 2011. Och varför ändra på ett vinnande koncept? Han är en duktig dirigent vilket inte minst märks i kvällens andra stycke, den välkända pianokonserten i A-moll.

Här får den unga lovande pianisten Oskar Tjäder visa upp sitt fina tangenttrakterande. De tre satserna framförs av en lika driven solist som orkester. Den nöjda publiken får gå till pausvila med ett läckert soloextranummer från Oskar.

Kvällens recitatör Kjell Peder Johansson lotsar med sin välkända, lugna stämma publiken på ett lika roligt som tryggt sätt. Ett conferencierföredöme på all vis. Och för att inte tala om hans fina reciterande av textavsnitten ur Peer Gynt som fint sätter musiken ur skådespelet i sitt sammanhang. Här bjuds på flera välkända delar som "I Bergakungens sal", "Åses död" och "Morgonstämning".
Eva Plumppu är utmärkt ljuvlig sångsolist i "Solveigs sång" och hennes vaggvisa. Också den vokalensemble som medverkar gör ett fint jobb men när de sjunger ihop med orkestern så dränks deras röster tyvärr ibland alltför mycket.

After work Classics på temat 100 % Grieg var 100 pocent lyckat.

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Norrbottens kammarorkester i lördagans NSD!

Ännu härskar de vita, medelålders männen

Fakta

KONSERT

Norrbottens kammarorkester Solister: Daniel Saur och Mårten Landström Dirigent: Pierre-André Valade  Kulturens hus, Luleå Torsdag den 23 februari

Om det är något som förenar kvällens fyra verk så är det expressiviteten och att de alla är skrivna av vita europeiska medelålders män. Så är även kvällens dirigent och solister. Känns tyvärr tråkigt att ännu en gång behöva ställa den urgamla frågan: Var är brudarna? Men 2017 både kräver och förtjänar ett bättre genustänk.

Men rent musikaliskt finns det dock lite att klaga på. Inledande "Après; Ein… Es Praeludium" av den nutida franska tonsättaren Gilbert Amy är ett läckert verk där vi möts av blandade snabba och långsamma tempon. Här får stråkar plus två hornister verkligen visa vad de går för.
Det får också Mårten Landström göra i Camille Saint-Sainës andra pianokonsert. En riktig workout för hans båda händer och orkestern.

Detta är publikfrieri när det är som bäst. Svulstigt är bara förnamnet.
Man förstår det Mårten säger i programhäftets intervju att han själv inte hade valt detta verk. Det finns mycket mer intressantare saker en pianist och en orkester kan göra ihop. Men stycket fyller sin funktion väl och alla inblandade bjuder på sig själva så det står härliga till.
Inklusive maestro Pierre-André Valade som än en gång visar vilken skicklig dirigent han är.

Daniel Saurs första marimbakonsert med honom själv som solist ger verkligen mersmak. Han har komponerat 18 urläckra minuter där han och orkestern tar med oss på en vindlande filmisk resa längs den mexikanska floden Tapachula. Daniel har skrivit musik som är lika häftig som hans träffsäkra marimbaspel. Detta måste ges ut i någon form så vi kan njuta av detta om och om igen.
Sedan bjuds vi på en perfekt avslutning i form av Igor Stravinskys neoklassicistiska tolkning av Pergoless musik i den frejdiga sviten från baletten "Pulcinella". Man tackar och bockar.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns fallna hjältar!

Horace Parlan, Bengt Fahlström och Bill Paxton - alla har de lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Läs 3 texter av mig i sneaste Boden Guiden!

Jag har intervjuat Linnéa Byberg från Bodens Riksteaterförening. Kjell-Ivar Lundholm om Bodens Hockeyförenings integrationsprojekt samt att jag är ansvarig för de vardagsekonomiska frågorna. Finns inte på nätet men läs gärna texterna i papperstidningen.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Larry Coryell!

En gitarrhjälte har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

I måndags

fick jag klart med ännu två skrivjobb.

Kul och åter kul!

Johan E. Skoglund

Al Jarreu

har länge varit en favoritsångare. Det är tråkigt att hans död förra veckan först nu fick mig att lyssna på hans fem plattor från början av 80 talet och slutet av 70-talet som ingår i boxen original album series.

Bra musik är det. Popsouljazzrnb av bästa sort oavsett om det är hans egen musik eller tolkningar av Elton John, Otis Reading, Chick Corea, Dave Brubeck och Beatles.

Tidlöst är bara förnamnet på dessa plattor.

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag på

Den fina återutgåvan på 2 cd från la la land records av Trevor Jones filmmusik till Cliffhanger.

Action och svepande bergsmiljöer musiksatt när det är som bäst.

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Nils Klöfver i dagens NSD!

Pedagogisk perfektionism

KONSERT
Altgitarren 50 år Nils Klöfver Luleå kammarmusikförening Kulturens hus Måndag den 13 februari

När Nils Klöfver äntrar scenen ihop med sin altgitarr bjuds det på en spännande historia om detta 11-strängade instrument berättad i både ord och ton. Hans superba spel blandas med ett mellansnack som verkligen får en att bli intresserad och vilja höra mer. Sällan har väl Carl Malmsten, Andres Segovia och en tandläkare figurerat i samma historia. Berättelsen om gitarristen Per-Olof Johnson och gitarrbyggaren Georg Bollin innehåller alla element som en god historia bör innehålla.
Och när en sådan gudabenådad berättare levandegör den så blir den än mer levande.

Johan Sebastian Bachs första svit för solocello gör sig lika bra för gitarr, vilket Klöfver fint demonstrerar i framförandet av Göran Söllschers angenäma arrangemang av den. Och preludiet ur Bachs "Lutsvit" i E-dur har sällan låtit så här angenämt.

Sedan fortsätter resan genom historien med alltifrån Eric Saties första "Gymnopedi" till folkmusik och Beatles "Ellenor Rigby".

Vad gäller gitarrmusik så är stämningen oerhört viktig. Den var på topp under hela kvällen. Klöfvers egna arrangemang på "Greensleeves" och "Gammal fäbodpsalm" tar oss med till en lägereldstrubadur för länge, länge sedan. Och hans egen komposition "Revoloving rondo" är riktigt läcker.

Detta är en kväll som bjuder på pedagogisk perfektionism uti fingerspetsarna. Detta borde göras som skolkonserter och bli en obligatorisk del i musikundervisningen.

Johan E. Skoglund

Mitt flitiga skrivansde fortsätter

Förra veckan färdigställdes 4 skrivjobb åt en och samma kund. Idag färdigställs ytterligare ett åt en annan kund och imorgon ännu ett åt en tredje kund.

Kul!

Easy as It Seems

är namnet på fantastiska singelsläpp nr 2 från Mavericks kommande platta Brand new day. En blåsbeströdd snabb sak med damköri  bakgrunden och klassiskt parararapa som repeteras av  sångaren Raul Malo. Tar oss tillbaka till någon rökig klubb förr i tiden. Kan höras här.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Al Jarreu

En stor jazzsångare har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Bloggen minns NIcolai Gedda!

En stor idol och tenor har lämna oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Dagen har ägmats åt flitigt skrivande!

Jag har inte ens hunnit lyssna på någon musik. Så blir det när man är i sin egen lilla skrivbubbla. Vilket inte är någon filterbubbla.

Johan E. Skoglund

Har fått klart

med flera skrivjobb som skall utföras denna vecka. Kul!

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Svend Asmussen!

Ännu en hjälte har lämnat oss.
https://www.youtube.com/embed/6q0IWYLPRw8

https://www.youtube.com/embed/naqt-dGksm0

Båda klippen ovan är från den DVD som ingår i den utmärkta boxen Storyville records släppte till hans 100-årsdag förra året.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Björn Granath!

Ännu en av barndomens hjältar har lämnat oss alldeles för tidigt.

Bloggen lyfter på hatten

Johan E. Skoglund

Bloggen minns fallna hjältar!

Lar-Erik Berenett, Stig Grybe och Bengt Brorsson. Alla har de lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag på

Naxos finfina nya box där de samlat Gioachino Rossinos kompletta ouvertyrer. Det är en samlingsbox med fyra tidigare utgivna volymer 2013-15 där Christian Bada dirigerar Prag-filharmonikerna i 30 aptitretande stycken man blir glad av.

Johan E. Skoglund

Har fått klart med

ännu ett skrivjobb.

Kul!

Johan E. Skoglund

Läs två texter av mig i senaste Boden Guiden!

Jag har skrivit om Danzfeber och entreprenörskap för SFI-elever.

Finns inte på nätet men läs gärna papperstidningen!

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Kurt Rosenwinkel i dagens NSD!

Tíoårskalas ljumt som mellanmjölk

KONSERT
Kurt Rosenwinkel & Norrbotten Big Band, dir. Tim Hagans
Arrangörer: Tim Hagans, och Geir Lysne
Solister: Kurt Rosenwinkel
Kulturens hus
Lördag den 28 januari

Det finns jazzkonserter och så finns det jazzkonserter. Lördagskvällens I Kulturens hus med Norrbotten big band under Tim Hagans ledning hör tyvärr till den förstnämnda kategorin.
Kurt Rosenwinkels mellanmjölksljumma fusion gör inte en fluga förnär. Hans långa gitarrsolon låter exakt likadana oavsett i vilket stycke de kommer. Och storbandets blåsare är oftast helt tysta under dessa. De framförs med rytmsektionen som bakgrund. När bandet kommer in är Kurt mer tystlåten i sitt spel och de skiftande tempoväxlingarna gör att det är som att man lyssnar på två konserter i en, med och utan blås.

Det dröjer länge in i konserten innan vi får höra något solo från bandets blåsare och visst – de spelar utmärkt – men inte ens deras oklanderliga instrumenthantering kan rädda denna kväll.

Det bjuds på åtta kompositioner. Alla lika långa som intetsägande. Sju av Kurt Rosenwinkel och ett extranummer signerat Tim Hagans. Inklusive en femton minuters inledande talparad och paus så tar det hela två timmar och 45 minuter. Vilket är alldeles för mycket. Geir Lysne, norrmannen som står för flera av kvällens arrangemang har gjort dem på tok för spretiga. Fokus saknas.

Och när Tim Hagans inte vill uttala ordet trumpet för att det börjar med efternamnet på USA:s nyvalde president känns det bara märkligt. Detta var en tyvärr alltför tråkig del av Kulturens hus tioårskalas. Och det är ju tråkigt att det var så här tråkigt. Jubilaren hade definitivt förtjänat en bättre hyllning.

Johan E. Skoglund